Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Nu brukar jag variera mitt språk, men just bilden av C som en kloss i det rödgröna blocket tycker jag är så träffande att den förtjänar att nötas in. Inte minst som en varudeklaration inför valet nästa år.
Håller inte med. Att variera uttryck är inte din starkaste sida. Men ibland kommer iofs något nytt litet mantra fram och får fäste även hos dig.
Det du kallar rödgrönt block har inte gått ut med gemensam valplattform. De går alla till val var för sig. De blåbruna har mer samarbete och bildar en mer otydlig gröt. De gör gemensamma utspel om fixeringen kring migration men glömmer det mesta i övrigt.
Det gäller även energipolitiken som kräver mer än att man säger sig vara positiv till kärnkraft. Ska man utveckla kärnkraften på klimatmässigt och ekonomiskt fördelaktigt sätt och få till effektivitet krävs eftertanke, planering, investering och inte minst samlad kompetens. Inte bara uttalanden som att ”Jag är för kärnkraft”. Sen fattar SD fortfarande inte behovet av omställning till el i transportsektorn och liknande, att marknaden om inte annat kommer kräva det. Gubbarna som röstar på Jimmie vill ju fortfarande åka bensinbil, det har symbolvärde för dem. Men varken klimat eller ekonomi kan ju vänta på att de relativa gamlingar som röstar på SD och S dör ut.
Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
SD ligger onekligen någonstans i mitten på den ekonomiska höger- vänsterskalan, ungefär där man finner Mp. Vilket illustrerar hur liten betydelse höger- vänsterskalan har idag, för om det är några partier som är varandras motpoler så är det väl SD och Mp.
SD väljer att definiera sig som antiliberala och de är det. Då kan de sannolikt inte föra en ekonomiskt liberal politik och de har uppenbara korporativistiska och protektionistiska tendenser. Tror man att de är de minsta liberala så ligger man nära idioterna här som startar trådar utifrån frågan om man kan vara liberal och nazist. Liberalism står i motsats till allt det som är auktoritärt och totalitärt.
Sen är MP och SD så olika att det blir svårt att placera ut på det sättet som du gör, går knappt att jämföra. SD är mycket auktoritära och MP är mer frihetliga på den politiska kompassen. MP har begränsat dagordningen och vill främst använda den ekonomiska politiken för klimatomställning på sitt sätt. Men MP har egentligen ytterst lite inflytande på den ekonomiska politiken som helhet på riksplanet. Jag gillar politiker som Daniel Helldén i MP rätt bra i lokalpolitiken, han är nog mer progressiv och liberal än många i L. Men han är ju hatad av de som tycker att åka bensinbil är meningen med livet och de som försvarar bensinbilens rätt till subventionerat utrymme.
SD saknar precis som alla andra populister helhetsgrepp och ansvarskänsla om ekonomin. M blir tvungna att sköta den delen vid ett eventuellt samarbete. SD kan då störa och förstöra genom galna krav baserade på sina olika känslor och ingivelser så som populister gör. Det kan bli problem om partierna är ganska jämnstora. Risken finns att Sveriges ekonomi körs i botten då om M inte kan sätta emot.
Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Om du med "klassisk sossepolitik" menar den svenska välfärden, så ser jag inga problem med att SD (och även socialliberalerna i L) försvarar den. Förhoppningsvis kan SD rida spärr mot försök att skrota välfärden och även andra nyliberala dumheter, som en återgång till alliansens migrationspolitik och medlemskap i NATO.
Konflikterna på temat välfärd gäller vilken typ av politik det ska vara på det området och systemets organisering. SD drar då fram gammal skåpmat från S förr i tiden och det är inga billiga, bra och effektiva lösningar utan sånt andra redan förkastat. SD:s ”välfärdspolitik” är dessutom rasistisk. Vi ser redan hur Åkesson kräver mer diskriminering av invandrare, även de som betalar skatt här och lever utan anmärkning. De ska mobbas ut på alla möjliga områden tills de lämnar landet. Det blir ekonomisk förlust för stat och kommun när arbetskraft mobbas ut och skatteunderlag försvinner. Även om Åkesson kortsiktigt vinner position och behåller sina rasistiska väljare.
Säkerhetspolitiskt finns en spricka i de blåbruna. De som fortfarande står för en tydlig enhetlig linje där NATO-medlemskap ingår är de gamla allianspartierna C, L, M, KD. SD har en ideologisk och icke-verklighetsbaserad syn på de frågorna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Något som förenar postmodernisterna i det rödgröna blocket är ju deras ogillande av nationalstaten och dess symboler, så jag tycker inte att de kan göra några anspråk på de blågula färgerna. De facto så är ju detta de två färger som de fyra icke-rödgröna partierna redan använder i sina partisymboler, och även de färger som media använder för dem i opinionsundersökningar. Att kalla dem för det blågula blocket är alltså fullt logiskt och inte det minsta kontroversiellt.
Jag tror inte du tänkt igenom det där! Att tycka att en majoritet av medborgarna/invånarna inte har rätt att använda färgerna i flaggan i politiskt neutrala sammanhang är ju en otäck tanke värdig nazister med samhällsomstörtande ambitioner. Jag tror inte ens alla som förfäktar idén om att de blåbruna borde kallas blågula håller med. Ska idrottare behöva redovisa vad de röstar på innan de tävlar för Sverige? Ska bara kommuner som styrs av koalitioner med SD få hissa flaggan på halv stång utanför kommunhuset när något allvarligt hänt. Vad är det för demokrati?
Du vet nog fortfarande inte riktigt vad postmodernism är. I den andra tråden såg det ut som du till slut använde det synonymt med ungefär ”hermeneutik”. Har du förresten lärt dig skilja på ”rationalism” och ”rationellt agerande” än? Användaren oyto hade faktiskt en poäng just där.
Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Skulle t.ex. C byta färg från en grön fyrklöver till en blå kan man ju diskutera frågan igen. Men jag förmodar att ett sådant färgbyte skulle signalera att C vill lämna det rödgröna blocket och ansluta sig till det blågula, så det skulle nog inte bli något problem då heller.
Vi har ett litet liberalt block i politiken och det är C ensamma, kanske är de uppbackade av MP ibland eller av andra som delar deras syn i enskilda frågor. C kan samarbeta åt höger och vänster men aldrig med de bruna antiliberala eller med auktoritär vänster. M vill inte vara så liberala längre och L har nog alltid haft ett liberalt underskott. Det var väl därför M under många år kunde utvecklas mot mer liberalism som de nu backar undan ifrån. Men om man stipulerar att det bara finns två block så hamnar man i mer begränsade definitioner. Då har man också en agenda att skapa falska dikotomier och mörka de motsättningar som faktiskt finns.