Liberalerna lämnar JÖK - vill ingå i en borgerlig regering utan SD 2022 (2021-03-05)

Du bör hålla dig till de ord du begriper, det gäller även ordet totalitär. Förstår att det är svårt för en SD-wumao på parkbänksalkisnivå att greppa det och inse sina intellektuella begränsningar.

Oroa dig inte, jag vill inte ta i er med tång och dubbla handskar så otrevliga som ni är. Nyamko Sabuni vill nog inte samarbeta med ditt parti heller när det väl kommer till kritan ska du se, om de ens blir kvar i riksdagen. Även de Liberaler som svikit sina ideal kommer sannolikt att få svårt att samarbeta med SD i praktiken. Det lär bli deras välförtjänta förbannelse att ens försöka med tanke på er intoleranta inställning.

Er otrevliga och hatiska attityd, era sunkiga värderingar och er anti-humanism lär stå i vägen om inte annat. Ni har mer gemensamt med såväl totalitära kommunister som islamister än med det liberala mittfältet (och de liberala till både höger och vänster om det). Det är ju bra att ni insett det själva åtminstone.

Sen borde du sluta snacka skit. Att du börjar förtala de politiker som trots allt gläntat på dörren till ditt parti är rent ut sagt vedervärdigt. Även om vi bortser helt från ideologi och ser det som en ren etikettsfråga.

Ja de kommer bara ställa till det i regeringsbildningen. Det gäller att M/SD/KD får 51 % utan L så att vi kan ignorera dem.

Helt klart är det så. Om L tas med kommer de bara sabotera alla försök att vidta nödvändiga förändringar och då kommer politiken misslyckas med resultat att sossarna bara återtar makten och fortsätter fördärvet av landet. L är ett gift.

Tvärtom så är det anti-intellektuellt och ohederligt att förneka postmodernismens stora inflytande i dagens politik. Fenomen som identitetspolitik, det rödgröna blocket och splittringen inom liberalerna kan förstås bara om man förstår att det till stor del handlar om likheter och skillnader i den filosofiska grundsynen, inte den ekonomiska politiken.

Alla ideologier påverkas av den filosofiska grundsyn som präglat deras uppkomst. Liberalismen är ett barn av upplysningstidens rationalism, med dess tro på en objektiv verklighet som kan analyseras och förstås med vetenskapliga metoder. I modern tid har den här traditionen förts vidare av den analytiska filosofin och Karl Poppers kritiska rationalism. Socialliberalen John Rawls räknades därför till den analytiska skolan.

Rationalismens och den analytiska filosofins motpol är den kontinentala filosofin, som i modern tid givit upphov till postmodernismen och posttrukturalismen (delvis överlappande begrepp) med Jean-François Lyotard, Michel Foucault och Jacques Derrida som tidiga förgrundsfigurer. Karakteristiskt för postmodernismen är den relativism som du var inne på, som har sin grund i att man anser att verkligheten som vi upplever den är konstruerad av betraktaren, och subjektiv. Postmodernistiska politiker brukar därför ofta hävda att den som inte själv upplevt någon annans verklighet - t.ex. förtryck - inte kan förstå den, och i förlängningen inte heller bör uttala sig om den.

Den moderna identitetspolitiken, både den till höger och den till vänster, vilar på en postmodernistisk filosofisk grund, och förstår man inte detta kan man inte förstå identitetspolitiken. Postmodernismens inflytande inom dagens politik är dock mycket bredare än så. Relativismen och konstruktivismen har lett till ett större fokus på hur folk upplever verkligheten, och målet för politiken blir därför ofta att ändra på normer och värderingar. Detta i motsats till rationalismens starka fokus på den objektiva verkligheten, och hur man ska förändra den.

Att C trivs så bra ihop med V, S och Mp, trots att man har olika syn på den ekonomiska politiken, beror på att de delar samma postmodernistiska filosofi. Den upplevda verkligheten med dess normer och värderingar trumfar den objektiva verkligheten. Eftersom den ekonomiska politiken konvergerat efter socialismens död har värderingsfrågorna dessutom blivit viktigare för många politiker.

För L är däremot det rationalistiska arvet från liberalismens barndom starkare, förmodligen därför att man har varit ett liberalt parti mycket längre än C. Kampen inom partiet har stått mellan rationalister som Sabuni, som anser att man ska förhandla pragmatiskt med alla partier i sakfrågor och söka stöd för sin politik, och postmodernister som likt C anser att värderingar är viktigare än sakfrågor.

P.S. Tanken med Flashback är att de som är intresserade av olika frågor ska kunna diskutera och utbyta åsikter, inte smutskasta och baktala varandra. Ingen tjänar i längden på det.

Varken C eller oppositionen inom L kan sägas vara postmodernister om inte postmodernism nu helt plötsligt skulle definieras som ”att ha en annan åsikt än trollet Regulus”. Men det låter som en rätt absurd definition så den kan vi nog förkasta. Är det något parti som länge haft problem med att driva sakpolitik så är det L. Men L skulle nog kunna göra det om de tog sig samman. SD är däremot mer illa ute eftersom de är ett missnöjesparti med en enda fråga på dagordningen som de kallar ”massinvandring”. C driver däremot massor av sakfrågor och det gör de andra partierna också, var och en på sitt sätt.

Postmodernismens politiska inflytande kan inte isoleras till vissa politiska partier. Du kan inte tillskriva alla partier du ogillar alla begrepp som troll och populistiska rörelser gett en negativ klang och försett med innehåll som avviker från den ursprungliga betydelsen. Nu får du dessutom till en text här som kan förleda läsaren att tro att alla de politiska partierna du inte gillar också står för en relativistisk kunskapssyn. Det stämmer inte heller.

Att användare som HejaFinland använder en massa olika ord utan att ha koll på var de kommer ifrån och mest upprepar ett etablerat populistiskt narrativ är uppenbart. Du visar däremot att du har något bättre koll på begreppen, då menar jag att det är ansvarslöst att du sänker dig till den nivån att du börjar förleda publiken, det är inte seriöst. Jag kan inte tolka det som annat än att du är ute i ganska illasinnat uppsåt när du gör så och om du känner dig smutskastad av mina påpekanden så beklagar jag det. Men jag tänker för den skull inte hålla käft när du sitter här och förleder eller hittar på.

Det stämmer att idéströmningar som postmodernism påverkar politiken, har du läst vad jag skrivit så ser du att jag inte förnekat det. Men du har vid upprepade tillfällen använt begreppet postmodernism förenklat på ett sätt som riskerar att just förleda. Det är det vanliga dravlet från dagens tangentbordskrigare med hemvist i populistiska rörelser eller på trollfabriker som upprepas: postmodernism, kulturmarxism och vänsterliberalism blir de skällsord som spys ut. I den här tråden använde du det närmast desperat för att polarisera den liberala mitten i svensk politik där L och C länge befunnit sig och misskreditera alla de partier du ogillar. Postmodernism blev ett bra redskap när du frekvent skulle lansera påhittet om att C (och MP) är fast i ett rödgrönt postmodernt block. Detta tror jag beror på att du är rädd för att det på olika nivåer (kommunal, regional och kanske till och med nationell) ska bildas koalitioner åt höger där både C, L och MP ingår och där SD inte får vara med. Att SD får vara med och bestämma är ju din viktigaste fråga här i Politik: inrikes.

PS: Trots stora skillnader mellan kontinental filosofi och den analytiska filosofin så har det förekommit idéutbyte, inspiration och överlappningar mellan de olika inriktningarna. Annars har de ju mest verkat var för sig liksom deras enskilda företrädare gjort det, särskilt postmodernisterna som är en rätt brokig skara. Det är lite missvisande att tala i termer av motpoler. Lyotards La condition postmoderne: rapport sur le savoir utgick från den senare Wittgensteins idéer om språkspel för att nämna ett exempel på idéutbyte och inspiration. Men kanske blir sådana saker lite jobbiga att komma ihåg om man har som enda mål att dra en skarp gräns mellan ett ”vi” och ett ”dom”?

Men det var tydligt efter debatten att det trots det finns en stor klyfta mellan L och SD, konstaterar nyhetsbyrån TT.
– Jag går till val på en helt annan migrationspolitik än vad Nyamko (Sabuni, L-ledaren) står för, sade SD-ledaren Jimmie Åkesson under debatten.
När det gäller konkreta frågor kallar Sabuni SD-målet på noll asylinvandring för ”oacceptabelt”, skriver TT.

https://omni.se/a/zgB5aK

De är inte förenliga och L kommer gå till sossarna efter nästa val igen.

Jo, både C och "oppositionen" inom L är i högsta grad postmodernister. De är nämligen mer intresserade av normer och värderingar än av sakpolitik. Det har ju blivit närmast övertydligt med konflikten om huruvida man kan tala med SD. För C är det viktigare att markera mot SD än att driva en borgerlig politik, och man offrade därför en borgerlig regering på värdegrundens altare.

Därmed inte sagt att alla centerpartister förstår vad den politik de torgför har för ursprung. Det finns säkert naiva och filosofiskt ointresserade personer som tror att "så här har vi alltid tyckt i centern". Sanningen är förstås att inget riksdagsparti har förändrats så mycket som C de senaste två decennierna. Man har gått från att vara ett rationalistiskt och värdekonservativt landsbygdsparti till att bli ett postmodernistiskt parti med en nyliberal ekonomisk politik.

Sossarna har genomgått en liknande förändring, men inte lika radikal. Rationalismen inom svensk socialdemokrati har djupa rötter, och det finns fortfarande dissidenter som anser att man ska fokusera på sakpolitiken i stället för värderingsfrågorna. Inom centern har dessa röster tystnat.


Nej, jag sätter inte etiketten postmodernism på allt jag ogillar. Det finns sammanhang där det kan vara värdefullt att försöka se någon annans subjektiva verklighet. Men risken för relativism finns alltid där om man låter det gå för långt. Det vore ohederligt att förneka eller bagatellisera den stora skillnad som finns mellan en rationalistisk och postmodernistisk syn på tillvaron.

Vad gäller de politiska partierna så finns det naturligtvis gradskillnader, men motsättningen mellan rationalism och postmodernism är verklig och utgör idag den viktigaste axeln vid sidan av den ekonomiska höger-vänsterskalan. Den postmodernistiska synen på politiken är kittet som håller samman de rödgröna partierna.


Nej, jag känner till skillnad från dig inget förakt för vanliga människor som inte satt sig in i politisk filosofi. Användare som HejaFinland saknar kanske de rätta orden, men har ofta en god intuitiv känsla för vad de politiska motsättningarna handlar om. Att upplysa folk om att de företeelser de kritiserar har ett namn är inte att förleda dem.

Ditt fräcka påstående att jag skulle ha ett illasinnat uppsåt faller tyvärr in i ett mönster. Du smutskastar och baktalar alla som inte delar dina egna politiska åsikter och kallar dem för "troll" och andra epitet. Det är ovärdigt den som gör anspråk på att vilja föra en seriös diskussion.


Du fortsätter att strö invektiv och konspirationsteorier omkring dig i stället för att debattera sakfrågan. Det är möjligt att du inte inser vilken betydelse den filosofiska grundsynen har i dagens politik. Om så är fallet kanske du skulle fundera på varför de två riksdagspartier som står ekonomiskt längst till vänster (V) och längst till höger (C) numera återfinns i samma läger.

Vad gäller en blågrön koalition med de gamla allianspartierna plus Mp, som du tydligen drömmer om, så är ju det ett helt orealistiskt scenario. Dessa partier har inte det väljarstöd som behövs ens om KD, L och Mp alla klarar sig kvar i riksdagen.

Dessutom är de sakpolitiska skillnaderna för stora, som framgick av gårdagens Agendadebatt. De borgerliga partierna kommer aldrig att acceptera den migrations- och energipolitik som Mp och C står för, för att bara nämna två deal breakers.

Det enda realistiska alternativet till en borgerlig regering som tolereras av SD är fortsatt S-styre med stöd från de rödgröna partierna. Det är det val som väljarna kommer att ställas inför nästa höst.


Nu var den senare Wittgenstein mycket olik den unge Wittgenstein som hjälpte till att utveckla den analytiska filosofin. Men visst finns det beröringspunkter mellan analytisk och kontinental filosofi. Den kontinentala filosofin är för övrigt ett vildvuxet träd, och det synsätt som gav upphov till postmodernismen ser man redan i Nietzsches perspektivism.

Men detta sagt, så finns det en motsättning mellan den rationalistiska och postmodernistiska synen på tillvaron, som inte ska underskattas. Det är därför som naturvetare (som ofta är rationalister) och humanister (som ofta är postmodernister) har svårt att förstå varandra. Man talar inte bara olika språk, man har olika sätt att se på verkligheten som inte alltid är kompatibla.

Samma motsättning ser vi i dagens politik, vilket är anledningen till att politikerna alltmer talar förbi varandra.

Jaså du säger det...

Ja, jag skulle ju hellre kallas troll än alla de antisemitiska eller misogyna eller bara allmänt hatiska epitet och liknande som rasisterna och SD-mobben på det här forumet överöst mig med när jag startat trådar som kritiserar SD. Men det är nog en smaksak, eller?

Med tanke på hur otroligt otrevlig jag är så är det väl ingen mening med att jag bemöter det du skriver i sak iaf. Jag får väl önska dig och HejaFinland och Ohshit.C lycka till med förhandlingarna i regeringsfrågan, ni har ju en del att jämka samman. Vi får väl se hur det går för Liberalerna 2022. Kan bli en rysare.

Ingen ska lyssna på något som sägs i tråden angående "postmodernism" och "rationalism". Gå inte på tal om "rätt definition" av endera begreppet, eftersom sådana saknas om man med det menar en konsensus om just något alls, som med det mesta inom filosofi. Särskilt postmodernism blir det ju ironiskt att försöka beskriva med någon slags hierarkisk auktoritet.

Sedan är jag inte ens säker på att Regulus förstår skillnaden mellan "rationalism" och att "agera rationellt"? Det finns inget motsatsförhållande mellan postmodernism och rationellt agerande, på samma sätt som "rationalism" inte är synonymt med fokus på "sakpolitik" eller ens "praktik", vilket Regulus verkar vilja ge vid handen.

Regulus är inte att lita på vad gäller god vilja, god ton eller hederlighet. Relativism, identitetspolitik och epitetkletande är inte alls något han tar avstånd från.

Ganska smart av Sabuni att göra migrationsuppgörelse med SD; det är för att visa att de är lite i opposition mot regeringen redan trots att de budgetförhandlar med dem. L behöver bevisa att de bytt sida. Helst skulle de ju lämna allt samarbete med regeringen.

Ja smart men oärligt då de i verkligheten i riksdagen röstar vänster men sedan låtsas stå till höger.

Fortsätter det i den här riktningen så tror jag L lämnar budgetsamarbetet ganska snart.

Det har trots allt rört sig ganska mycket senaste dagarna genom att C definitivt knuffas över på den rödgröna planhalvan. De forna allianspartierna försöker inte locka tillbaka C till sin sida ens i retoriken utan hon utmålas som en motståndare som står i vägen för borgerlig politik.

Jag tror inte partistrategerna i C är speciellt nöjda över förskjutningen. Över tid kommer C, S, MP och V konkurrera om de väljare som vill ha en socialdemokratisk regering, medan M, KD, SD och L kommer att konkurrera om de väljare som vill ha en borgerlig regering. Det innebär i praktiken att C+S+MP+V skulle samla färre röster i nästa val än i förra valet, givet allt annat lika.

Följer Annie Lööf det narcissistiska mönstret så kommer hon bli argare och argare på Sabuni, vilket i sin tur gör det lättare för Sabuni att bryta sig loss i förtid. Hur C sedan skall bedriva valrörelsen blir minst sagt spännande. Vad skall Annie Lööf egentligen gå till val på? Löntagarfonder?