Dokument inifrån: De utvalda barnen

Tycker du att del 3 innefattar waldorfskolorna? Ja, i så fall blev din otillfredsställelse mättad till slut på den punkten.

Det tas ju upp i både del 2 och 3 av dokumentären vad som är grundtankarna bakom Solviksskolan. Och det är Rudolf Steiner och Waldorfpedagogiken. Därmed finns en koppling till alla Waldorfskolor och till Antroposofin. Som sagt- det är mycket av tankegodset som kommer upp i dokumentären som andra inom Waldorf och antroposofin pratar om. Och tänker i liknande banor. Hela tanken bakom Waldorfskolor är ju att eleverna ska utvecklas även i det "andliga". Att de har tankar om en annan dimension och en andlig värld ligger ju till grund.

Har varit involverad i antroposofi och mycket beror på de anställda. Är de personlighetsstörda går allt åt helvete så klart. Dilemmat är också att organisationen anses platt, utan ledare. Det gör att mycket kan bli väldigt rörigt, utan att någon tar ansvar.

Antroposofi är en blandning mellan österländsk religion/ekorörelsen (allt ska vara giftfritt) vanligt batikhäxhokuspokus med änglar, kristaller, andar och månen som styr skörden. Finns även lite psykodynami involverat. Många tror på Steiners åldersindelning, men även på Freuds teorier

Jag har bra och sjuka minnen av antroposofin. Det sjukaste var när en psykotisk tjej fick Valeriana istället för adekvat vård. Hon var vettlös i många dygn.

Det bästa var morgonversen. Man lärde sig många fina dikter utantill.

Det finns också en anledning till att Nibble/Solvik ströks från Waldorfskolefederationens register tidigt 1980-tal. De bedömdes inte hålla sig inom paraplyet.

Allt som hände på Nibble/Solvik går inte att smeta ut över varenda waldorfskola. Vi har enskilda subjektiva och fina vittnesskildringar från fd elever bara i den här tråden, som visar både på likheter och skillnader.

Hur skulle Waldorfskolefederationen kunna ta ansvar för saker som händer på en skola som de kastat ut? Vill du ha ansvarsutkrävande utanför Solviks skolgård får du väl gå till gamla Skolöverstyrelsen och sedan till Södertälje kommun, de som finansierat och godkänt skolan, de som "Ulla" i dokumentären lämnade sin rapport till.

Det finns också en anledning till att Nibble/Solvik ströks från Waldorfskolefederationens register tidigt 1980-tal. De bedömdes inte hålla sig inom paraplyet.

Allt som hände på Nibble/Solvik går inte att smeta ut över varenda waldorfskola. Vi har enskilda subjektiva och fina vittnesskildringar från fd elever bara i den här tråden, som visar både på likheter och skillnader.

Hur skulle Waldorfskolefederationen kunna ta ansvar för saker som händer på en skola som de kastat ut? Vill du ha ansvarsutkrävande utanför Solviks skolgård får du väl gå till gamla Skolöverstyrelsen och sedan till Södertälje kommun, de som finansierat och godkänt skolan, de som "Ulla" i dokumentären lämnade sin rapport till.

Lake gör en stor analys av Steiner, antroposofin och waldorfrörelsen i stort och dess kopplingar till det skolan höll på med.

Du har missat hur mycket Lake direkt tar in inslag från Kristofferskolan?

Du har missat hur mycket han pratar om antroposofrörelsen och tankarna kopplat till hans gamla Solvikskola.

Tolkar du det jag skrivit så så tolkar du mig helt fel. Vi vet alla det du skriver om att de inte tillhörde Waldorffederationen. Det tas upp många gånger dels i tråden och dels i dokumentären-. Och nu är de med där igen i Waldorffederationen sedan ca 1 år. Ja- det är oerhört tragiskt att Skolverket inte la ned Solvikskolan. Så tragiskt för alla elever som inte hade en bra uppväxt där. Förövrigt behöver du inte belära mig något om Waldorf- jag är uppvuxen med det och i ett antroposofiskt hem.

Jag har inte sagt någonstans att Waldorffederationen ska ta ansvar för solvik- varför fabulerar du in det? Jag pratade däremot om kärnan som faktiskt alla Waldorfskolor och antroposofin grundas på- men du kanske ville sudda ut den också .

Nån som har ett namn på den grymma läraren som inte vill ställa upp på intervju? ”Han var bra på att bygga och måla” säger Ahlbom... men misshandlade barn säger Ahlboms son.

Vill förtydliga att det jag såg om vuxna som tillät och till och med i vissa fall verkade delta i mobbning av barn är vidrigt.
Jag tycker dock synd om Pär, en 88-årig lite gaggig gubbe som under ett års tid bjudit in ett filmteam till sitt hem och där timmar och åter timmar av intervjuer sedan klipps och vinklas för att det ska passa filmarens narrativ.
Jag upplever också att Pär blir slängd till vargarna och utses till syndabock. Givetvis var han inte ensam om idéerna.
Under denna tid var också tidsandan i Sverige annorlunda. (Även nu finns det flera som önskar "unschoola" sina barn, tro det eller ej.)
De flesta som satte sina barn i Solvik visste vilken skola det var och valde den just därför. Om Solviks lögner för Skolverket och den pedagogik de trodde på kan man säga en hel del om förstås men majoriteten där måste ha trott att det var det bästa för barnen och att de gjorde dem en tjänst. Så tragiskt att ett långt lärarliv där man försökt hjälpa generation efter generation av barn slutar med att man, i en starkt vinklad dokumentär, blir uthängd.
Många har också älskat sin skoltid där men filmarens vinkel är uppenbarligen att lyfta fram dem som inte har gjort det. Dessa barn finns nog på varenda skola i Sverige. Handen på hjärtat, ni som hatar i tråden, tror ni verkligen att det finns någon skola där man inte skulle kunna hitta en massa missnöjda elever som både utsatts för mobbning och undermålig undervisning? Att elever tilläts kommentera varandra inför klassen var för övrigt vanligt när jag gick i en helt vanlig, kommunal skola på 90-talet. Det var inte unikt för Solvik. Och temperamenten? Tja, jag vet kommunala skolor som hållit workshops för lärare enligt den där "omgiven av idioter"-principen där folk delas in enligt färger. Skulle det vara bättre?
Jag citerar lite ur de låsta artiklarna i Expressen:
Dottern Elsa: "Jag kan i efterhand inte se det som en dokumentär, utan som ett reportage med en mycket tydlig agenda. Ett reportage som tyvärr redan från början är missvisande. Det beskrivs som att skolan är en sluten waldorfskola som ingen tidigare vågat berätta sanningen om trots att de ansvariga varken är slutna eller rädda för sanningen. Utan naivt öppna, ärliga och ocensurerade."
"Som att jag används för att sy ihop ett narrativ som inte stämmer överens med den dokumentära berättelse som förespeglats att jag skulle medverka i."
"Jag trodde att det skulle vara en dokumentär om en komplex historia. Om skolan och oss före detta elever. Om de otroligt höga ambitioner, den naiva drömmen om en utopi. Om vad som sker när man försöker göra något radikalt, hur man misslyckas och lyckas."
Sonen Dylan (Gudmund): "Jag köper det till en viss del. Men det är väldigt mycket fokus på det negativa, det låter som det bara varit ett helvete." "Intervjun när jag är hemma hos honom är galet klippt. Det är lite sensationsjournalistik över det."
Pär: "I filmen säger han att han älskade sin skolgång. Sedan gör han en film som inte får någon att förstå vad det verkligen var han älskade."

Jösses ! Det var många barn. Tufft och modigt att några av de ställde upp i programmet. Hur har det gått för hans barn ? Klarar de sig ”ute i samhället ”?