Höja riksdagsspärren till 10% och avskaffa ”Avstå” knappen

Vilket högre syfte skulle uppfyllas av att det är enklare att bilda regering?

Jag förstår kanske varifrån du kommer, dvs att någon som inte är insatt i statsskicket tycker det är dåligt att vi inte kan tillsätta en regering snabbt, men det offentliga Sverige fungerar alldeles utmärkt helt utan regering. Statsskicket är faktiskt designat så att myndigheter ska vara hyfsat självrådiga expertinstanser utan ministerstyre.

Riksdagsspärren ligger på en bra nivå. Den gör att småpartierna i riksdagen skärper till sig och den motar bort irrelevanta efterblivenheter som piratpartiet eller AfS. Att demokratin inte är perfekt är föga förvånande men det var den inte på grekernas tid heller.

När det är votering ger talmannen endast alternativen JA eller NEJ att välja, avstår finns inte om man skall följa talmannens instruktion.

Skulle man kunna säga att vi tillåter negativ avtalsbildning i riksdagen?

Har alternativet Avstår funnits ända sedan vi fick riksdag i Sverige? Eller har det tillkommit vid senare tillfälle?

Jag skulle tro att denna voteringslösning kommer med enkammarriksdagen i början av 1970-talet. Före detta så betydde sannolikt Avstå att man inte infann sig i kammaren, eller inte avgav en röst vid rösträkningen.

Skulle avstå-knappen avskaffas, så förmodar jag att ledamöter skulle avstå från att trycka på en knapp eller utebli från voteringen.

Det bästa vore naturligtvis att införa ett maxtak. Inga partier som får över 10% kommer in i riksdagen, dom sysslar ändå bara med populism som är skadligt för landet!

Senast jag kollade så har varje riksdagsledamot en röst, och alltså lika mycket att säga till om. Och ledamöterna väljs i ett proportioneligt val. Om små partier fått alldeles för mycket att säga till om så beror det väl på att andra ledamöter tillåter det.

Höja eller Sänka?
Första tanken, höj riksdagsspärren, få bort skitpartierna, att sänka blir det väl ännu mer cirkus.


(FB) Sänk riksdagsspärren!

Jag anser att riksdagsspärren som vi har nu är för låg. Det ger att 4-6% partier får ett alldeles för stort inflytande i svensk politik, vilket genom åren både gett många konstiga dåliga beslut och många blockerade beslut som var viktiga men aldrig kommit i mål.

Det är fel att beslut inte kan tas när det finns ett stort stöd för beslutet och just när man har många småpartier så blir det etter värre. Vi har sett extrem politik i Sverige senaste 30 åren, både vad gäller dåliga beslut, dålig politik och även handlingsförlamning i mångt och mycket.

Jag blir alltid osäker på vilken nivå riksdagsspärren ska ligga på, det finns fördelar och nackdelar. Fördelarna med säg 10% är att det garanterar att inget parti jobbar enbart för en liten liten grupp i samhället. Demokratin stärks, det blir också lättare att samarbeta till beslut när det inte är 5 småpartier som ska sälja sig så dyrt som möjligt för alla beslut och få igenom politik som inte har stöd från mer än 4% av befolkningen.

Största nackdelen är att det blir svårt att få in nytt frisk blod i riksdagen med en hög riksdagsspärr.

Jag föreslår därför följande kompromiss.

10% riksdagsspärr för alla etablerade partier, dvs de som gjort en riksdagsperiod eller mer.

4% för nya partier som aldrig varit i riksdagen förut. Med nya partier menas sådana som aldrig varit i riksdagen.

Detta innebär att nya partier har en riksdagsperiod på sig att genomföra bra politik och få 10% av väljarna. Det sätter även press på befintliga partier med mer än 10% av rösterna att inte ta sina väljare för självklara eller syssla med politik som inte har stöd hos väljarna.

Mitt upplägg ger också att man får bara en chans att etablera sig. Det sätter en oerhörd press på det nya partiet att jobba för att överleva, vilket borde innebära att lyssna på väljarna.

Jag tror också det är bra för demokratin att vi bara har partier som har någorlunda stöd hos folket. Det är så ruttet att se hur politikerna gör livslånga karriärer och ställer sig i ett hörn hela livet och därmed förlamar delar av svensk politik utifrån personliga åsikter och aldrig behöver lyssna på väljarna.

Det blir mer nya partier, mer nya människor som försöker sig på politik, samtidigt som vi nog kan räkna med att åtminstone 2-3 partier även i fortsättningen har regeringskompetens i form av erfarenhet, utbildade politiker som vet i princip allt om sina ansvarsområden.

Vilket gör vi kommer till en till punkt.

Ingen ska kunna bli ansvarig för något departement utan att ha både kompetens och erfarenhet inom departementets arbetsområde. Alltså ska en finansminister vara kunnig i finanser, en arbetsmarknadsminister kunnig i arbetsfrågor, en skolminister ska vara kunnig i skolfrågor. Detta uppnås genom rätt utbildning, ett antal arbetsår och politisk erfarenhet.

Jag är helt enkelt väldigt trött på politiker som ska bestämma utan att ha denna kunskap och hela tiden baserar sitt agerande på magkänsla och egna åsikter. De arbetar alldeles för ofta med ytliga enkla ickefungerande lösningar på stora problem, av vilket vi skulle kunna nämna tiotusentals exempel på eller rentav motarbetar de förslag som skulle kunna ha en positiv påverkan för samhället och gör detta trots att de kanske representerar en väldigt liten grupp.