«The pilot's failure to maintain adequate main rotor rpm, for undetermined reasons.»Några citat från rapporten med kommentarer:
«The Robinson investigator said that the manufacturer attributes the oscillation to the firmness, or lack of firmness, of the transmission mounts, and that the manufacturer changes the mounts on helicopters that exhibit a tendency toward chugging during post manufacturing test flights. The investigator said he did not know the standard by which mount firmness was measured. He said he believed that approved helicopter service centers were aware of chugging, although currently there are no service alerts/bulletins referencing the phenomena. The investigator said to his knowledge there were no factory provided alerts/bulletins, pilot training, or Pilot Operating Handbook (POH) entries, pertaining to the chugging and the remedies to resolve it.»–
https://planecrashmap.com/plane/ak/N7196H/
• Under många år skötte Försvarsmakten sjö- och flygräddning. Det fick påtagliga konsekvenser för dem som bodde strax söder om Stockholm då Hkp 4 (ja, den gamla Vertolen) ibland dånade in på låg höjd nattetid på väg mot Karolinska från Visby med ett sjukt barn ombord.
Man kan givetvis fundera över det lämpliga i att flyga ambulans med en så tung helikopter, men det var på den tiden helikoptrar var en långt mer exklusiv resurs i samhället. De
Vi utbildade också ett gäng värnpliktiga ytbärgare per år. 19-åringar som ofta gjorde enorma insatser (tvekar någon, läs historierna kring Estonias förlisning).
• Grejen med allt ovan: Det fungerade. Och vi utbildade flera generationer av ytbärgare. Och vi använde Försvarsmaktens resurser tämligen rationellt.
• Sedan flyttade ansvaret till Sjöfartsverket. Blev det billigare? Nej. Blev det bättre? Nej.
Vi har emellanåt haft luckor i sjöräddningen som är hårresande.
Vid ett tillfälle i januari 2018 fram var Östersjön helt utan svensk räddningshelikopter. Visby-basen var stängd. Liksom Umeå, Norrtälje och Ronneby stängda. Närmaste svenska helikopter stod i Göteborg.
• Det första Sjöfartsverket brukar göra, när helikoptrar eller besättningar inte är tillgängliga, är att dra in Visby-basen. Vid ett Estonia-liknande scenario öster om Gotland, behöver man alltså flyga från Norrtälje eller Kristianstad (tidigare Ronneby).
Dumt på så många nivåer. Tjing för att inte hamna i sjönöd eller haverera med en Gripen öster om Gotland.
Även om en helikopter flyger i 250 knutar, så är det 300 kilometer från Kristianstad till Östergarn på Gotland. Och dryga 250 kilometer till samma plats från Norrtälje.
• Dessutom kräver Sjöfartsverket numera bättre väder än tidigare för att överhuvudtaget starta med en räddningshelikopter. På senare år har det också duggat tätt med gnöl, konflikter och förtroendekriser mellan besättningarna och myndigheten.
• Allt detta är givetvis uttänkt av någon utredare eller tjänsteman med en stor grop i huvudet, där det annars borde suttit en hjärna. Utredningen och myndighetens verklighet blir viktigare än den verkliga verkligheten.
• Situationen med räddningshelikoptrarna visar ånyo att vi i Sverige inte begriper oss på katastrofberedskap eller kris. Estonia, Tsunamin, skogsbränderna 2014 och 2018... varje gång tillsätts utredningar. Reaktionen efteråt brukar låta som när Stockholmspolitiker ska försvara bristfällig snöröjning.
• Situationen med Sjöfartsverkets oförmåga har pågått i åratal. Man har haft tid att korrigera. Men beredskap och redundans kostar. Vilket man är ovillig att betala för. Att bekosta årslånga utredningar går däremot bra.
• Den militära organisationen är mer lämpad att handskas med katastrofer och jobbiga lägen.
I Norge och Danmark sköts räddningsuppdraget det på det sätt du beskriver. I Finland sköter gränsbevakningsväsendet driften. Vi behöver inte utreda särskilt mycket. Vi behöver bara ringa våra grannländer och lära av dem som kan.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106