Allting härstammar ifrån någonting som finns utan början. Vad innebär detta?

Jag är inte säker på vad du menar med "rört sig utan början".
Men intervall är ju avståndet mellan punkter. Utan punkter, inget intervall.
Tid och rum, som ju är uppmätta intervall mellan punkter, behöver alltså inte nödvändigtvis existera i sig innan de är uppmätta.

Belägget är att det är en kontradiktion att något kan uppstå från ingenting. Ingenting finns inte, medan någonting finns.

Det skulle vara intressant att få rubrikens påstående och trådens innehåll granskad utav er. Här är min tankegång:

Hypotesen utgår ifrån att någonting har under alla omständigheter sitt ursprung ifrån någonting. Alltså kan någonting omöjligen ha sitt ursprung ifrån ingenting. Eftersom vi vet att någonting finns, tex ditt egna medvetande, kan vi dra slutsatsen att någonting finns utan början.

Däremot skulle jag inte påstå att den rumtiden vi befinner oss i har vart i rörelse utan början. Detta på grund av att en tidsintervall går att mäta i universum. I ett "existerande rumtid utan början" skulle ett tidsintervall inte kunna mätas.

För att ytterligare tankemässigt utveckla detta ser jag det som en möjlighet att universums första fysiska moment alltid har funnits, eventuellt i en typ av stilla 3D-bild. Det andra fysiska momentet i universum skulle kunna vara det minsta fysiska möjliga mätbara tidsintervallet ifrån det första fysiska momentet. Möjligen att våra mänskliga sinnen upplever utspelandet av dessa 3D-bilder som tidens flöde.

Så, om allting härstammar ifrån någonting utan början, har allting som finns och kommer att finnas alltid funnits. Detta innebär att vi lever i ett deterministiskt universum. Hänger du med i påståendet?

Den där kontradiktionen förstår inte jag. Först finns ingenting, sedan finns det någonting, hux flux helt av sig självt av en ren slump. Varför är detta omöjligt?

För att svara på trådens titel, jo, allt härstammar från nåt som finns.

Som du säger är "början" (och slut) sånt som sker inuti universum. Det är alltså olyckligt att tänka att universum har en början. Eller vad man nu vill kalla det "yttersta."

Tänk dig en saga nedskriven i en bok. När började sagovärlden? Händelser i sagan börjar och slutar inuti sagans tidslinje.

Javisst. Men varför är det olyckligt?

Vad menar du?

På grund av att universum verkar inom begreppet 'orsak och verkan'. Ingenting kan omöjligtvis vara orsaken till någonting, som är verkan.

Detta:

Det är alltså olyckligt att tänka att universum har en början.

Allt inom universum verkar inom orsak och verkan. Men det finns ingenting som säger att universum självt uppstod genom orsak och verkan.

Aha. Det vore som att tänka att sagans ursprung är inuti sagovärlden.

Olyckligt var bara ett ordval, typ som att det är "olyckligt" att leta efter jordens kant. Man får leta så jävla länge då.

Nej, det gör väl inte det. Eller? Vi befinner oss sannerligen inom det okända. Låt oss börja ställa frågan: kaningenting vara en orsak med följd till en verkan, som är någonting? Om ingenting är en orsak, bör ingenting istället definieras till någonting.