Allting härstammar ifrån någonting som finns utan början. Vad innebär detta?

Problemet är just att förutsätta att det måste vara en motsättning mellan satserna när det kanske inte nödvändigtvis behöver vara så bortom/utanför universums för oss observerbara delar. Det kan vara beskaffat på vis som är mer komplicerade och märkliga än vi kan föreställa oss idag. Kanske så pass mycket komplicerat och märkligt att det vi nu tycker är sinsemellan motsägande beskrivningar, eftersom vi utgår från en världsbild som är extremt begränsad, kanske ändå tillsammans kommer närmast att beskriva världen. Ännu kan vi inte ens observera hälften av materian i universum. Att utgå från vår linjära tidserfarenhet och jordbaserade tillvaros erfarenheter och begrepp kanske inte räcker till att beskriva de riktiga förhållandena, och kanske kan något både ha en början och ett slut och vara evigt där ute.

Universum är ett fysiskt fenomen som är matematiskt konstruerat. Jag tvivlar på att motsägelser, vart än inom existensen det befinner sig, skulle kunna beskriva världens essäns ur ett rationellt perspektiv.

Hur tänker du kring vad som går att veta?

Som agnostiker tror jag bara att OM det finns något gudomligt så ligger det så långt från vårt högst begränsade intellekt att det är lönlöst att försöka spekulera kring.

Banal analogi:
Slutet på MiB där aliens använder olika universum som spelkulor. Så knasigt KAN det vara eller så lever vi i ett gigantiskt "tv-spel" för utomgalaktiska "varelser". Vad som är lika möjligt som omöjligt.

Att alla religioner är skapade av mannen ser jag dock som ganska självklart men är inte ateist då jag finner det en smula trångsynt.

Varför utgår hypotesen ifrån det?

Det är intressant att allt är oändligt stort och allt alltid funnits och samma med rörelse energin som också alltid funnits och kan aldrig stanna.
Men tiden har aldrig funnits

Vad jag kan komma på finns det två alternativ av utgångpunkter i denna fråga. Antingen kan någonting uppstå ur ingenting (och ur någonting), eller så kan någonting endast uppstå ur någonting.

Jag väljer att utgå ifrån den hypotesen på grund av att någonting inte kan uppstå ur ingenting. Om ett påstående uttrycker sig att någonting kan uppstå ur ingenting, är det en fel definition av ordets innebörd.

Jag ser det som att tiden vi upplever, det vill säga rörelsen inom rumtid, har alltid funnits. Men samtidigt är tid en illusion. Illusionen finns, men å andra sidan är en illusion något inbillat. Det är på gränsen att jag motsäger mig själv i mitt påstående.

Ord som "uppstå" och "ursprung" har utvecklats i en mer vardaglig kontext än den vi diskuterar nu.
Så redan där blir det knepigt.
Jag är t ex inte helt säker på att universum måste ha uppstått överhuvudtaget.
En premiss skulle ju kunna vara att existens är default.

Tyvärr, men det finns inga som helst belägg för det påståendet. Det finns ingenting som säger att något inte kan uppstå från absolut ingenting.

Om vi påstår att universums tid och rum rört sig utan början. Hur skulle då en mätbar tidsintervall kunna observeras? Om tid och rum rört sig utan början finns det alltså ingen tidsenhet att kunna beskriva något med. I själva verket går det ju att mäta en tidsintervall i universum, mellan punkt A och B, till exempel. Därför måste universum ha uppstått. Men just på grund av hypotesen - "någonting har under alla omständigheter sitt ursprung ifrån någonting.", samt att "vi vet att någonting existerar" (Ursäkta knepigheterna) - kan vi dra slutsatsen att något finns utan början. I och med att allt har sin koppling till något utan början, så finns allt annat som tar del eller kommer ta del av universum utan början. Därför har universums början alltid funnits.

Din premiss om att existens är default låter rimligt.

Belägget är att det är en kontradiktion att något kan uppstå från ingenting. Ingenting finns inte, medan någonting finns.

Jag är inte säker på vad du menar med "rört sig utan början".
Men intervall är ju avståndet mellan punkter. Utan punkter, inget intervall.
Tid och rum, som ju är uppmätta intervall mellan punkter, behöver alltså inte nödvändigtvis existera i sig innan de är uppmätta.