Allting härstammar ifrån någonting som finns utan början. Vad innebär detta?

Det skulle vara intressant att få rubrikens påstående och trådens innehåll granskad utav er. Här är min tankegång:

Hypotesen utgår ifrån att någonting har under alla omständigheter sitt ursprung ifrån någonting. Alltså kan någonting omöjligen ha sitt ursprung ifrån ingenting. Eftersom vi vet att någonting finns, tex ditt egna medvetande, kan vi dra slutsatsen att någonting finns utan början.

Däremot skulle jag inte påstå att den rumtiden vi befinner oss i har vart i rörelse utan början. Detta på grund av att en tidsintervall går att mäta i universum. I ett "existerande rumtid utan början" skulle ett tidsintervall inte kunna mätas.

För att ytterligare tankemässigt utveckla detta ser jag det som en möjlighet att universums första fysiska moment alltid har funnits, eventuellt i en typ av stilla 3D-bild. Det andra fysiska momentet i universum skulle kunna vara det minsta fysiska möjliga mätbara tidsintervallet ifrån det första fysiska momentet. Möjligen att våra mänskliga sinnen upplever utspelandet av dessa 3D-bilder som tidens flöde.

Så, om allting härstammar ifrån någonting utan början, har allting som finns och kommer att finnas alltid funnits. Detta innebär att vi lever i ett deterministiskt universum. Hänger du med i påståendet?

Du gör det vanliga tankefelet. Börja med att fatta att något kom ur inget. Inget blir svårt att förstå om man inte tror att det har potential. Annars blir inget, tomhet.

Inget är potentiell alltinghet, det är dess kapacitet. Så något, är potentialens produkt.

Det krävs något utan början eller slut för att skapa något med början och/eller slut. Det är nödvändigt för någonting kan inte skapas ur ingenting. Detta är något ateister dock vägrar ta till sig.

Din definition utav 'inget' motsäger sig själv. Om 'inget' har potential att vara något, är det raka motsatsen till vad inget är.

Det är hälsosamt att vara skeptisk som många ateister är, men att vara för skeptisk kan leda till att möjligheter bländas. Själv är jag agnostiker.

Agnostiker är bra, det betyder att man är öppensinnad för både andliga och vetenskapliga förklaringsmodeller.

Som jag sa, inget är inte tomhet! Inget är inget i förhållande till något.

Inget är medvetet och förmöget, existerande, men inte någots motsats. Det är bortom det.
Det är potentialen till allt.

I teorin existerar detta.

Jag förmodar att våra uppfattningar av ord krockar här. Den allmänna definitionen av 'inget' beskriver frånvaron av något. Alltså kan 'inget' inte existera. Om 'inget' har potential till allt, skulle en mer passande definition vara 'allt', alltså en komplett vridning av vad orden betyder.

Det är just det som du är fast i, ord. Bredda dig och låt det handla om idèer, koncept.

Ord är materia, tankar är imateriella.

För att vi ska kunna utveckla trovärdiga koncept måste vi utgå ifrån samma definitioner. Eller hur?

Samt lära oss andra vi inte tidigare omfattat.

Om du utgår ifrån min definition utav 'inget'. Hur svarar du på trådstarten då?