Varför kan man dömas för förtal även om det man säger är sant?

I Sverige kan man bli åtalad för att ha sagt något om en person som är sant bara för att det anses ställa denne i dålig dager. Vad är det för bananrepublik? Vem bestämde detta?

Jag vet inte var gränsen går men naturligtvis ska man få säga att t.ex. Eliason försökte fuska med att inte ta ut semester när han åkte till Las Palmas m.m., det är ju helt och hållet hans eget beslut, ingen som tvingat honom att mygla.

Det fanns med redan i Äldre västgötalagen från 1200-talet. Redan då kunde man dömas för förtal även om det man sagt var sant

https://sv.wikipedia.org/wiki/Homosexualitet_i_Sverige

Intressant, fast då var det inte frågan om något man gjort utan någon man är...om det vore den uppdelningen idag är det ju ingen större fara. Bli kallad giraff är ju inte rätt när man inte kan påverka sin längd etc.

Nog är din trådstart aningen tunn och spretig men det du snuddar vid är genomkorrumperad mjuktotalitarism och absolut min vän, det oket kommer snart att ha tagit ifrån oss alla våra friheter.

Håller med om att det är ologiskt att det inte är tillåtet att berätta sanningen om någon.
Logiskt hade varit om det gällde sådant som inte är sanning.

Men det är förmodligen utformat så för att hindra att sanningen sprids till vanligt folk.

Jag tror det är för skydd mot förtal. Jag har själv varit häktad för offentlig uppmaning för människor med sina fantasier.

OT raderat
Rubrik ändrad
/Mod

Skulle gissa att det handlar om att man inte utan vidare kan sprida info som kan utgöra del av missaktning mot person. Jag kan alltså inte berättiga att jag för min kompis har rätt att berätta att min bror stulit en daim då det helt saknar relevans för min kompis (ej utsatt för brottet eller vittne).

För att sanningshalten inte har någonting med förtalet att göra. Personen som blir förtalad ställs i lika dålig dager oavsett om det som sägs eller skrivs om den är sant eller inte.
För att det ska klassas som förtal räcker det inte att säga eller skriva något negativt om en person, man måste ha ett uppsåt att missakta och framställa personen i dålig dager hos andra.
Man skulle kunna jämföra det med lagen om hets mot folkgrupp, fast den ska skydda en enskild person istället för en folkgrupp.

Exemplet i trådstarten haltar något då det handlar om en offentlig person. En offentlig person anses ha satt sig själv i en utsatt position och får därmed tåla mer, tröskeln för att det som sägs och skrivs om en offentlig person ska klassas som förtal är högre än för gemene man.

Är inte detta något som Joakim lamotte fightas omi rättegång mot djurplågaren och åsiktshataren Tomas Åberg.
Tomas är kinkig att lamotte säger sanningen om honom.

Det är ju inte så enkelt som att det är olagligt punkt slut. Förtal är att säga något om en person till tredje man som kan få tredje man att tycka att han är klandervärd. Det handlar inte om att man inte får säga att man ogillar en person utan det måste vara mer specifikt/grövre än så.

Det finns två kriterier för att något du sagt inte är förtal, som båda måste vara uppfyllda:
1. Att det är sant
2: Att du varit "skyldig" att uttala dig eller att det varit försvarligt.

Ta exemplet Johan. Han hade för 10 år sedan blivit dömd för misshandel av sin flickvän. Du går runt och sprider det till folk och förtalar då honom.

I samma exempel så blir Johan ihop med din syster. Du berättar för henne vad Johan har gjort. Du blir inte skyldig till förtal eftersom det varit försvarligt att tala om det för din syster.

Regeln finns ju till för att patetiska muppar inte ska gå runt och förstöra folks liv. Det är bra tycker jag och vi borde införliva åtalsplikt för polisen när det gäller förtal.

Funderar Om jag säger min sanning om hur du snodde pengar och misshandlade mig. Då är det inte förtal. Om jag säger till folk att du är en oärlig tjuv som misshandlar polare för att jag har hör det. Då är det förtal. Eller?
Det är knepigt. Många sprider skitsnack. Få åker dit.
Är det civilrättsligt? Då kan bara människor med pengar gå skyddade.