Varför kan man dömas för förtal även om det man säger är sant?

Japp folk får stå för vad dom gör helt enkelt går inte att inskränka yttrandefriheten på BS grunder som att "det är synd om mördaren/peddot för att alla avskyr denna när de får reda på vad denna gjort". Om det är ett sådant problem för någon att andra får reda på vad som hänt får väl denna person låta bli att ägna sig åt avskyvärda brott?

Vad tycker ni om att hänga ut människor för saker de gjort eller sagt, men inte blivit dömda för. Tycker ni det är rätt? Ni vet ryktesspridning för att sabba för en annan människa, men de vågar ej står för det. Spela roll om det är sant det de gjort eller sagt eller inte

Lagar mot förtal finns i majoriteten länder, och har funnits nästan lika länge som lagen själv. Förtalslagar måste också upprätthållas för att leva upp till Europakonventionen. Kort sagt har du rätt till skydd av dina personuppgifter, exempelvis din surfhistorik eller aktivitet på Flashback. Detta förutsatt att det inte finns något motsägande skäl som väger tyngre, exempelvis press- eller yttrandefrihet. Det går alltså utmärkt att berätta om Eliasons semestermygel, om du sprider informationen bara till de personer för vilka den är relevant (exempelvis Eliasons arbetsgivare).

Har du någon internationell överblick? Mediadefence.org skriver: "In most states in Europe, truth is generally a defence for defamatory statements, with some exceptions." Intrycket är att Sverige är avvikande?

Tyskland: "§ 187 StGB: The Offence of Defamation in Germany
The offence of defamation refers only to demonstrably untrue facts and therefore does not include expressions of opinion by one person about another."

https://se-legal.de/criminal-defense...bout%20another.

USA: Complete Defenses
Truth is widely accepted as a complete defense to all defamation claims.

https://www.law.cornell.edu/wex/defa...%20proceedings.

Storbritannien: The common law defence of justification has been replaced by a similar statutory defence of truth in Britain, Ireland, New Zealand, and Australia.

https://www.jstor.org/stable/pdf/487...or=&acceptTC=1


Mediadefence.org skriver:

Can a true statement be defamatory?

In most states in Europe, truth is generally a defence for defamatory statements, with some exceptions.(19) The ECtHR has held that truth is an absolute defence to a suit of defamation, provided that it can be proved.(20) If a factual statement can be proven to be true, it cannot be defamatory, and the defendant will generally be absolved of liability.(21) It follows naturally that any practices that unreasonably restrict the ability of defendants to establish the truth of their allegations should be avoided.(22)

This is bolstered by General Comment No. 34, which states that “all such laws including penal defamation laws, should include defences such as the defence of truth.”(23)

This principle arises from the notion that an individual’s reputation should be based on truth, not on false or undeserved grounds. Although accuracy in reporting facts is crucial, in journalistic scenarios, especially during breaking news, absolute accuracy may be challenging, requiring some flexibility.(24) In Observer and Guardian v the United Kingdom (1991), the European Court of Human Rights (ECtHR) acknowledged the time-sensitive nature of news and the potential loss of its value if publication is delayed.(25)

In this regard it is relevant and important that journalistic practices integrate fact-checking procedures, encouraging access to credible sources and documents that could serve as evidence in potential defamation claims.(26)

The defence of truth applies solely to ascertainable facts, as statements of opinion or value judgments are not subject to factual proof.(27)

https://www.mediadefence.org/resourc...europe/?tztc=1

Jag tycker att det är rätt - SYFTET ska avgöra. Om en person tar reda på negativa och skämmiga saker om någon annan, och sprider ut det så att han eller hon får problem i sin omgivning och inte kan lämna sitt förflutna bakom sig, så är det en ful och ondskefull handling.

Ibland tycker jag dock att det är rätt att berätta något negativt om någon för andra, om det är för att varna. Jag gick t.ex. in på Lexbase och kollade en väns flickvän, för min instinkt sa mig att det var något shady, shifty över henne. Det visade sig att hon var straffad för både stöld, bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Jag berättade detta för min vän, och då visade det sig att hon redan hade börjat plocka av honom pengar. I detta fall tror jag inte att jag skulle ha blivit dömd om kvinnan fått veta det och anmält mig, för mitt syfte var inte att skada henne utan att skydda min vän.

...på samma sätt måste man få varna en ensam mamma, om man vet att mannen hon börjat träffa är pedofil. Men sprider man ut det på hans arbetsplats (om det inte är ett arbete med barn), så är ju syftet bara att skada honom i onödan, då finns det ingen anledning att det ska vara lagligt att sprida sådant.

Nej, det överlåter jag åt yrkesjuristerna. Däremot är det problematiskt för en politiker som avslöjar sanningen, att samtidigt löpa risken att bli dömd för förtal.

Har man bevis på att någon är skyldig. Man har filmat dom när de misshandlat, stalkat, hotat eller man har på sms eller facebook eller vad det nu är att de skrivit saker. Har man rätt att hänga ut dom eller gå bakom ryggen och skvallra vad de gjort?

Ja, det här är ett riktigt stort problem i Sverige.
Normalt sett reglerar ett samhälle sig självt genom sin verkställande makt, det som är skrivet som lag och genom samhällets uppfattning om vad som är lämpligt eller inte.
Men om man bojkottar samhälles moraliska värderingar, försämras deras värderingar mycket snabbt.

Ett bra exempel här är ofta behandlingen av barn på förskolor som utsätts för sexuella övergrepp.
Eller gamla människor som torteras på vårdhem.

Frågan är nu, vad säger detta om tillståndet i ett samhälle som inte förhindrar eller inte kan förhindra övergrep mot de svagaste i sina led eftersom det inte får tala om det?
Kallas det för tystnadskultur?

Och sedan undrar många varför det ofta finns högexplosiva föremål på vissa människors dörrar?

Det finns inget annat sätt.
Den som begår ett brott måste bli medveten om det och hans handlingar måste också offentliggöras,
Så att andra också kan få reda på det och distansera sig från den här personen tidigt för att skydda sig själva och sin familj från ytterligare skada. (Detta är en grundläggande rättighet!)

Hur kan en person lära sig av sina misstag och handlingar om de undviker att tillämpa konsekvenserna?

För mig ser detta ut som en dålig favorisering av förövarna och representerar inte jämlikhet för alla inblandade!