Varför kan man dömas för förtal även om det man säger är sant?

Kan och kan inte vara.

För det första så måste du kunna bevisa att du blev misshandlad av mig. Räcker inte att du påstår det.

Sen så beror det på vem du säger och när. Om du berättar för din familj, inte förtal. Om du ringer till min familj, förtal.

Det spelar ingen roll om du håller dig till "fakta" som i ditt exempel ovan, det är ett missförstånd.

Det måste jag inte alls. Syftet till att jag säger det är väl viktigast? Det är väl det som det handlar om?

Jag kan skriva en bok om det som hände. Att någon misshandlade mig. Hur och varför. Människor listar nog ut att det är du. Om jag menar att berätta om min erfarenhet så är det väl inte förtal? Om jag säger det för att jag är förbannad för att du kommundam och så vill jag straffa dig. Då handlar det om att den kan vara olagligt.

Det ska finnas en linje ungefär på det sättet. Jag har nämligen inte munkavle och yppandeförbud om vad som har hänt. Inte ens om du inte är dömd.

Vet inte riktigt var du får din ståndpunkt ifrån? Vad du tycker du borde få göra och vad lagen tillåter är olika saker.

Se på Cissi Wallin t.ex. som fälldes för förtal för att hon sa att hon blivit våldtagen (av en känd person). Hon blev dömd. Sen ville hon ge ut en bok där personen inte namngavs, som du föreslår ovan, men inget förlag ville ge ut det då det hade varit grovt förtal eftersom folk kan räkna ut vem det handlar om.

Vet inte riktigt vad du menar att syftet är viktigast. Om du publicerar/säger något för att folk ska "få veta" vad för sorts person någon är så har du ju syftet att förtala någon.

Brottsbalken 5 kap 1paragrafen:

Syftet med att publicera var att berätta min historia. Inte att hänga ut. Det är väl okej?

Vad ska jag dömas för? Att jag inte håller käft?

Om du berättar din historia utan sådana detaljer att man kan räkna ut vem det är så är det inte förtal. Om du inkluderar detaljer som gör att folk förstår vem det är så är det förtal.

Det är ju rätt logiskt om man tänker på det. Om ditt syfte var att få berätta din historia gör det ju inget att du inte berättar vem det är/ger detaljer som gör att folk kan räkna ut det.

Endast om ditt syfte är att skada den andra personens rykte blir man ju upprörd av det?

Det är ju skillnaden mellan de som dömts i #metoo och de som inte dömts. Om du berättar din historia utan att koppla den till en person - fine. Om du kopplar den till en person blir du fälld.

Dumheter. Anta att jag söker hjälp av en vän efter min partner har misshandlat mig. Naturligtvis pratar jag med vännen. Vännen fattar vem som har misshandlat mig. Jag pratar med min familj och berättar vad jag var med om. Familjen fattar. Jag måste berätta på jobbet. Jag är sjukskriven. De fattar. Det är inte förtal.

Ok, ingen idé att diskutera vidare med dig för du tar inte in utan har din, felaktiga, föreställning bestämd av hur du tycker det ska vara.

Jag håller med. Att sanningen kan vara straffbar är barockt och inte värdigt ett land som Sverige.

Det är inte olagligt att berätta vad man har varit med om. Inte ens om man bara haft en enda partner och omgivningen kan räkna ut vem som var den som slog.

Problemet är inte sanningen, utan att man vill koppla en person till "sanningen".

Titta på Flashback t.ex. Här visas ju det sämsta av människan. Folks hängs ut, kränks etc. och för varje inlägg blir sanningen mer och mer förvanskad och ingen bryr sig om att kolla fakta. Vem är moraliskt ansvarig för det? Jo, den som startat ryktet/sanningen.

Enbart om det visar sig vara lögner. Är det sanning så är det personen som hängs ut som är moraliskt ansvarig.

Men vad är det ni inte fattar? Det spelar ingen större roll om det som sägs eller skrivs om en person är sant eller inte. Den springande punkten ligger i uppsåtet; om du spridit information om någon, i syfte att kränka och få denne att framstå som klandervärd i andras ögon, så kan det komma att betraktas som förtal.