Varför suger det att jobba?

Nja, så vill inte jag se det. Jag tycker nog hellre att att Du borde tala om vad Du tycker är en riktig arbetare.

// Roger P.

Då förstår jag nog inte riktigt vad du menar med din lite ironiska kommentar lite tidigare i tråden Låt packet göra grovgörat...
Jag har i tjugo års tid haft det som i de flestas ögon anses vara grovgöra eller skitjobb. Snickare, elektriker, rivare, ,snöskottare, stått vid löpande band, svetsare etc, etc.
Det är ju inte automatiskt så att en sk. knegare är dum i huvet och slösaktig.
Jag har arbetat idogt och förvaltat mitt pund på ett förnuftigt sätt och har nu vid snart 40 års ålder uppnått exakt den livsstandard jag önskar, och detta enbart med hjälp av sk. skitjobb.
Du målar med lite väl breda penslar ibland Roger.

Jag säger som Robert Ascberg; häng med så ska jag förklara...


Nej, det är det inte. Däremot är en idiot en idiot.


Ja, se där... Jag behövde inte ens förklara skillnaden för Dig; det gjorde Du själv. Patrasket förvaltar inte sitt pund. De rusar genast åstad och gör av med degen på strunt och skräp.


Tycker jag inte...

// Roger P.

Sluter mig till skaran som genuint gillar sitt jobb.

Jag har ett så kallat "skitjobb", och kan heller ej begära så mycket mer vid nitton års ålder. Men inte fan klagar jag över mina smått monotoma arbetsuppgifter, då jag har väldigt trevliga arbetskamrater och lönen jag förtjänar. Att slita arslet av sig fem dagar för att sedan casha in helgen, är helt enkelt livets krydda, förtjänst. Att på fredagen svänga in på den lokala matvaruaffären och inhandla ett kilo fläskfile, några chipspåsar och sedan besöka Bolaget för upphämtning av en vodka är sann livskvalitet. Självklart skall allt detta utföras samtidigt som jämnåriga "jag är inte som alla andra!" iakktages, slösandes med sitt liv på att rabbla att de minsann inte tänker arbeta för systemet.

Så Stalin, imorgon måndag, då du ska till skolan, ta dig då en funderare över vad människans medel för överlevnad är, och gör ditt bästa i skolan. Jag kan garantera dig, att förtjänstens sötma är underbarare än vad all socialistisk plundring sammanslagen är.

Slutligen en eloge till Roger, som skapat sig sin egen tillvaro av egen kraft och ambition, "stark man reder sig själv", heter det ju. Contrary to popular belief, är det Roger och inte PlåtslagarRoffe54 som är mest heder värd, ty den produktiva kraften är människans högsta dygd.

Vad vill du inte se? Du har många starka argument hittills i tråden.
En arbetare är en som säljer sin arbetskraft.

Imorgon är jag ledig och på tisdag ska jag tillbaka till jobbet.
Fast du borde kanske boka in dig på komvux och repetera historiekurserna, nu verkar du tro att arbete är arbete helt oavsett tid och plats.

Ja, det stämmer. Tyvärr har inte Du detsamma. Det hade varit roligare att diskutera om inte Du sugit getpung.


Nej, enligt kommunistisk agenda är en arbetare (uttalas på bred göteborgska) en rektig proletär. En rektig arbetare söm ente fjöllar runt i kostym å såna goa grejer utan spöttar i nävera och suger i för fölket å staten. Tänk Veiron i Ottan så ser Du bilden framför Dig.

// Roger P.

Då går vi igenom de senaste inläggen:
Du påstår att samhället förändrats så mycket att rödingpropagandan inte längre är giltig.
Jag ger en kort förklaring till varför inget förändrats.
Du svarar att du inte vill se det så.


Jaha.

Jag gick ut gymnasiet förra sommaren, och började direkt efter det på teknisk högskola. Men jag trivdes inte alls, och jag slutade efter ett par tre månader. Har tur som har en farsa som driver ingenjörsfirma, så han fick in mig där och här sitter jag nu vid datorn 8h/dag. Men ändå är jag fan inte nöjd!
Inget av de jobb som jag haft (ex. diskare, telesäljare/-support) har varit "tillfredsställande", vilket ju är förståeligt. Men när jag nu inte ens är nöjd ett renodlat ingenjörsjobb, så har jag verkligen börjat tänka över min egen inställning till att jobba i allmänhet. Det hela handlar ju egentligen om attityden man har till jobbet, oavsett arbetskollegor/-miljö osv. Jämför man med att sitta arbetslös hemma hela dagarna, utan fasta tider, är man tacksam för en sysselsättning.

För övrigt så kan jag hålla med som någon annan sa, om att stirra på klockan tills man få gå hem. Jag gillar inte att sitta tyst för mig själv på ett kontor och inte göra något "konkret", så när jag nu ska ta nya tag om nåt år och skaffa en utbildning så kommer jag antagligen välja något med mycket mänsklig kontakt, och inte omöjligt något där man hjälper andra människor på något sätt, eftersom det för mig är mer givande än att sitta still hela dagarna.

Liknelsen med nyttan av att slå sig själv i huvudet med en hammare eftersom det är så skönt när man slutar är granne till alla argument som rör "värderar fritiden" och liknande.
Klarar man inte av fritid utan att bli sysselsatt av nödtvång så är man enligt mig en väldigt fattig människa rent själsligt.

Har själv snart jobbat i fyra veckor och jag är redan så otroligt less, men det mest tragiska är att det finns folk som har jobbat med samma enformiga skitjobb där i säkert 20 år.

Jag har väl vad många skulle kalla för ett någorlunda kvalificerat jobb som kräver akademisk utbildning men tycker att jag tröttnar på nya jobb efter ett par månader.
mitt första jobb var eg lättast för där hade jag många trevliga kollegor, men efter ett och ett halvt år blev det outhärdligt. Nu har jag hyfsade kollegor men alla är gamla o tråkiga. Det hela känns lite oinspirerande och jag har börjat småmaska och gå på halvfart lite. Jag tjänar så att jag klarar mig med råge ser egentligen inget skäl att ligga i och jobba mig uppåt. Det enda konstruktiva jag kan komma på är att försöka byta jobb ofta, med typ 1-2 års mellanrum o hoppas att jag hamnar nånstans där personkemin med kollegorna känns bra igen eller att fortsätta lägga undan stålar så att man kan trappa ner tidigt.