Varför suger det att jobba?

Känner inte ni också att det är så tråkigt att jobba? Nästan oavsett vilket jobb det än är så är det tråkigt?
Typ när man går upp på morgonen så vill man bara ligga kvar. När man är på jobbet räknar man tiden i minuter tills man slutar.
Varje dag dom sista timmarna så säger jag till mig själv "nu är det bara en timme kvar".
Alltså hur fan slutar man upp med denna skiten!? Har haft flera jobb nu och jag känner så på precis alla jobb. Spelar ingen roll och jag har bra kompisar och har trevligt på rasterna, eller om det är slappt. Eller kännar alla så!?
För när jag ser alla gamlingar som har jobbat i 30 år på samma jobb så mår jag illa, fattar inte hur dom pallar..!?
Någon som har lite tips på hur man ska klara arbetslivet bättre? Eller är det meningen att det ska suga så här hårt!? Hur gör ni för att palla?

Du skaffar dej ett arbete där det är kul att jobba. Ett arbete där det antingen finns ett härligt gäng arbetskompisar, utmanande arbetsuppgifter där du lär dej nya saker, intressanta produkter eller skitbra betalt. (Eller helst alla delarna, men det är nog få som har.)

Håller med till hundra procent, att jobba är bara ett enda långt lidande. Även jag har testat många olika jobb, olika yrken och allting men det hjälper inte.

Känner igen det där ifrån lumpen.
Allting vi gjorde vara bara onödigt slit, räknade dagarna till MUCK från en tidig början.

Ofta tycker man det kan vara kul ett litet tag i början på det nya jobbet, exempelvis ett halvår. Sedan går det mot att bli olydligt segt och tråkigt. Men stannar man kvar tillräckligt länge så börjar man acceptera sin dystra situation. Man gillar kanske kompisarna och man har lärt sig sina uppgifter, det lunkar på med andra ord men utan att vara stimulerande. Man känner sig inte motiverad till att söka andra jobb då man snabbt nedvärderar sig själv vliket ofta blir värre med åren. Sen är man fast och upptäcer att man jobbat på samma ställe i 25år, fast man bara tänkt jobba ett par år då man var 20år.

Är inte i denna situationen själv, men kännde att jag kunde hamna i den så jag började på högskola istället.

Och sen saknade du det va..

Fan va bra man hade det, fick mat lagad, tvätten tvättad. Snacka skit me polarna, spränga saker samt bada i skärgården m.m

Visst mycket bajs men nog fan saknar jag det ändå..

Därför att man jobbar för mycket, även om man har ett intressant jobb måste man få lite fritid med. 8h/dag är vansinne, man får inte tid nog att jäsa framför teven.

Jag funderar på att gå ner till 4 dagars vecka.

Man kan ju fråga sig vilka andra varelser på planeten som går och ställer sig vid en produktionslinje, eller ställer sig bakom en reception, eller en snabbköpskassa dag efter dag, år efter år fram till pensionen.
Är det ett naturligt betéende måntro, om man tar människans biologiska historia i beaktande?

Jag känner igen mig helt och hållet i trådskaparens beskrivning. Ett åttatimmarshelvete som känns evighetslångt. Och kom inte dragande med "stimulerande arbetsuppgifter". Det finns inga arbetsuppgifter stimulerande nog för mig. Jag har inget "kall", ingen ambition efter att skaffa mig materiell välfärd och ingen talang att utveckla. Det enda som gäller är att försöka hitta ett arbete där lidandet minimeras i bästa möjliga mån.

Jag trivs att jobba och skulle sunka ner mig totalt och bara sitta och uggla framför datorn om jag vore uten jobb en tid.

När det är som mest att göra på jobbet mår jag som bäst och är mest aktiv och har roligast på fritiden också.

Vad jobbar fröken med?

Jag jobbar som säljare. En av anledningarna att jag trivs är att mina framgångar (eller misslyckanden) beror enbart på mig själv. Jag har också ett rätt fritt jobb och det viktigaste är resultatet inte tiden man lägger ner. Det ska också nämnas att jag jobbar med försäljning mot företag och/eller offentlig förvaltning.

Vad säljer du?