Rektorer som skapar egna regler kring anmälan om oro till socialtjänsten

Har erfarenhet av rektorer inom skola och förskola som haft invändningar i anmälningar till socialtjänsten. Antingen har rektorerna velat prata och kolla med rektorskollegor hur en redan väl formulerad anmälan ska justeras/diskuteras innan den lämnas över till socialtjänsten. Anmälan blir därför inte skyndsamt hanterad och underskriven och direkt skickad till socialtjänsten. Eller så har rektorerna haft invändningar till varför en anmälan har upprättats och därför valt att på den vägen "förhala" inlämnandet.

Enligt socialtjänstlagen har en anmälare som arbetar exempelvis inom skola/förskola skyldighet att anmäla oro, läraren som utövar sin yrkesroll behöver inte vara säker på att barnet far illa, det räcker att läraren misstänker det. Det är sedan socialtjänsten som ska utreda barnets situation och bedöma om barnet behöver det skydd eller stöd som socialtjänsten förfogar över.

Ändå har jag som lärare blivit utfrågad av rektorn som velat diskutera innehållet, skälet till anmälan och varför anmälan inte gått igenom en granskning av rektorn innan den lämnas över till socialtjänsten. Med granskning menar jag att min egen oro inte ensamt är giltig för anmälan utan att även rektorn måste "godkänna" anmälan genom att granska den och ifrågasätta den.

Eftersom jag utövar min yrkesroll är jag skyldig enligt lagen att lämna en anmälan direkt även vid minsta oro, men när min rektor ifrågasätter och vill ha koll på precis allt känner jag att jag inte har det mandat som jag fått från juridiken, istället blir jag ifrågasatt av rektorn som enligt lagen INTE kan hindra mig att lämna en sådan anmälan, ändå gör dessa rektorer detta och detta kontrollbehov från deras sida återkommer ständigt.

Enligt socialtjänsten finns inga krav på hur en anmälan ska utformas, därför blir jag förbannad på hur rektorer går in och petar i de anmälningar som jag gör. En rektor som justerar, förhalar eller manipulerar anmälningsprocessen till socialtjänsten begår enligt socialtjänstlagen tjänstefel.

Hur många har liknande erfarenheter och varför tillåts dessa rektorer få fortsätta deras missbruk av socialtjänstlagen?

https://www.socialstyrelsen.se/stod-...-som-far-illa/

Varför skickar du inte direkt ?

Om jag anmäler direkt får eller kan jag inte vara anonym då jag anmäler i min yrkesroll, så detta är ett dilemma. Om jag inte är anonym kan anmälaren direkt veta vem som anmält.

"Du är skyldig att anmäla om du misstänker att ett barn far illa om du arbetar med barn eller kommer i kontakt med barn i ditt yrke. Det räcker med att du misstänker att barnet far illa för att du ska anmäla."
https://www.socialstyrelsen.se/stod-...-som-far-illa/

Har du problem med det då ?

Du gör det väl av en anledning

OM jag skulle anmäla på annat sätt riskerar jag och mina kollegor att utsättas för trakasserier, mordhot och andra otrevligheter. Våra skäl till anmälningar enligt vårdnadshavare är inte godtagbara på något sätt bland många vårdnadshavare. Att anmäla enligt yrkesrollen är också juridiskt bindande vilket gör att jag som privatperson INTE kan anmäla det som ligger till grund för anmälan om jag fått till mig dessa uppgifter i min yrkesroll, jag begår då tjänstefel och bryter mot tystnadsplikten och anmälningsplikten och kan dömas för detta.

Rätt väg och enda vägen är alltså att gå via rektor vid skolan som ska skriva under anmälan, attestera den alltså, men UTAN att kritisera eller anmärka på det som står i anmälan. Ändå gör detta väldigt ofta, mer än vad som kommer fram inom det offentliga. Det är därför jag skriver här.

Jag vill att detta ska komma fram och söker efter de som har liknande fall där det finns lärare och förskollärare som bokstavligen hindras i sin myndighetsutövning på grund av att deras rektorer bestämmer och lägger sig i sådant som de inte har rätt att påverka.

Det finns fall där JO kritiserat, exempelvis nedan:

"JO har i ett beslut riktat allvarlig kritik mot dåvarande rektorn för en skola för underlåtenhet att genast göra en anmälan till socialnämnden efter att en elev berättat om våld i hemmet. JO konstaterar här att skolan inte bör bedriva någon egen utredning rörande misstänkta missförhållanden. Om och på vilket sätt en misstanke ska utredas ankommer på socialnämnden att bedöma."

https://www.socialstyrelsen.se/globa...r/2014-6-5.pdf

Du rör dig i krokarna kring en svår balansgång mellan det arbetsrättsliga och det förvaltningsjuridiska. Du har rätt i sak att det är du som lärare som har den personliga skyldigheten att anmäla oro till socialtjänsten. Men eftersom att detta ligger på din person blir denna anmäla minst sagt väldigt rättsosäker och föremål för tolkning. Din person kan således också komma att hotas.

Huvudmannen för skolan vill således, ur ett mer arbetsrättsligt perspektiv, att de anställda går genom elevhälsan som har den samlade bilden (nåja, förhoppningsvis) över elevsituationen. Elevhälsan sitter oftast på mer information om eleven än vad vi lärare gör. Elevhälsan kanske också vet om att det redan är flaggat oro till socialtjänsten och att de redan ligger i en nätverkskommunikation myndigheter emellan. Om vi lärare då gör en personlig anmälan kan denna orosanmälan totalt förinta den fina tråd som finns mellan föräldrar och andra myndigheter. Är anmälan dessutom skral, som den ofta är, grundad på en väldigt skral "misstanke" så kan flera års samarbeten med föräldrarna gå om stöpet.

Därför vill huvudman och rektor att en socialanmälan skall gå via dem och via elevhälsan. Du skall i tidigt skede anmäla dina observationer till elevhälsan, som sedan tar beslut om akuta åtgärder om det behövs. Många gånger är som sagt din misstänkta oro ganska känd sedan innan och kan till och med ha en naturlig förklaring. Socialtjänsten har således redan stängt det ärendet innan du ens fattade misstanken.

Även om vi har anmälningsskyldighet vid minsta oro så skall man vara otroligt restriktiv med sin "oro" och verkligen personligen väcka anmälan om det verkligen finns tveklösa bevis på missförhållanden. Annars väcker man sin oro till elevhälsan i samband med det vanliga tjafsandet om dåliga prestationer, dålig aptit i matsalen och bråk på rasterna.

Men jag håller med dig om att det är frustrerande att det sedan kan gå månader innan elevhälsan reagerar.



Kom ihåg! Din förmodade misstänkta oro i all välmening kan sabba flera års samarbete med föräldrarna och kan försätta barnet i direkt livsfara! Tänk noga igenom vad för oro du har innan du kör över elevhälsan i dessa ärenden!
Att man misstänker "oro" på pin tji för att man inte tycker om föräldrarna är inte skäl för en anmälan, även om socialtjänstlagen påtvingar ett sådant beteende. Till din yrkesroll tillhör också förmågan att bedöma vad för missförhållanden som verkligen är missförhållanden.

Sedan har JO otroligt fel i sin kritik; det är bättre att kunniga experter i elevhälsan, nära eleven och familjen, utreder eventuella missförhållanden än att outbildade fritidspolitiker i socialnämnden gör det.

Värt att säga är att när något kommit "socialnämnden till kännedom" syftas tänstemänen. Och tjänstemännen under nämnen - socialtjänsten är de som genomför utredningen. Att elevhälsan skulle vara bättre på att utreda oro än socialtjänsten är en mycket tvivelaktig hållning.

När lagen hänvisar till socialnämnden är det just fritidspolitikerna i socialnämnden som åsyftas. De har ansvaret. Sedan delegeras ansvaret vidare till socialtjänstens anställda tjänstemän.

Och ja, elevhälsan med sin mix av professioner (pedagoger(rektorer,lärare), specialpedagoger/speciallärare, socionomer (kuratorer), skolläkare, skolsköterskor, skolpsykologer) är ofantligt mycket bättre på att utreda en elevs behov än en ensam tveksamt utbildad socionom på socialtjänsten.

Har de i uppdrag att ureda oro? Arbetar elevhälsan i skolan eller i hemmet? Jobbar skolan med undervisning eller med att stödja familjer?

Sen att skola och socialtjänst bör ha ett välfungerande samarbete där elevhälsans bedömning väger tungt är en annan sak.

Ditt påstående tänker jag är politiskt i sig, vem ska göra vad?

Elevhälsan har i uppdrag att arbeta förebyggande och åtgärdande för elevens hela mående, det är bla. därför som alla förebyggande rutinbesök hos sjukvården hemställs till skolhälsovården, det är därför som skolans kurator och skolpsykolog skall kopplas in innan BUP etc. kopplas in. Givetvis har elevhälsan kompetensen att utreda oro i familj och även oro inom barnet som individ. Kuratorn är ofta en socionom, dvs lika kunnig att utreda oro som den enskilda socionomen på socialtjänsten. Men denna socionom har också uppbackning av andra professioner inom elevhälsan och där har du skillnaden.

Givetvis är det så att det är de sociala myndigheterna som skall sköta sitt huvudansvar och utreda missförhållanden i hemmet, men eftersom att detta inte fungerar så gör elevhälsan en grundlig utredning själva, från sitt håll. Sedan bjuder man in socialtjänsten i en nätverksträff med föräldrarna och arbetar på en gemensam lösning. Givetvis anmäler man missförhållanden till kommunen då det är så enligt lag. Men man ger socialtjänsten en mer grundlig genomgång av elevens bakgrund i den anmälan. Att skriva sådana anmälan ligger på antingen kuratorns eller specialpedagogens bord.

Men det är inte elevhälsans uppgift, ansvaret att utreda oro ligger på soc, ingen annan.
Alla som i sitt arbete kommer i kontakt med barn ska anmäla om de misstänker att ett barn far illa. Att dra igång nån form av förundersökning från skolans sida är direkt farligt i vissa fall.
Socialtjänsten kan t.ex. ha ett ärende på en familj där det finns oro som inte skolan känner till och att undanhålla ny oro i avvaktan på att skolan ska utreda saken själva för att sen kanske landa i ”det är nog inte så farligt” blir helt fel och går emot anmälningsskyldigheten.

Personal har en anmälningsskyldighet som är personligen, de kan ev behöva hjälp och stöttning i att göra detta men om de inte får stöttning så ska de anmäla själva, det ingår i dealen med att jobba i skolans värld.

En rektor som har egna rutiner om att det ska gå via denne menar kanske väl och vill skydda sin personal men går ändå emot vad lagen säger.
Ts kan och ska skita inrektorns rutiner och själv göra en anmälan om oron h*n känner. Oavsett så vill soc prata med den som sett och kommit med uppgifterna så detta hamnar ändå i knäet hos den berörda personalen.

Givetvis gör skolan en omedelbar anmälan och till och med en polisanmälan om det finns akuta behov för det. Då skall det vara starka skäl till misstanke, dvs om barn eller personal berättar om misshandel, missbruk, utnyttjande etc. Är det dessutom så omedelbart akut är personalen instruerad att kvarhålla eleven/barnet och rektor tillkallas. Eleven slussas in i rektorns rum eller hos sjuksyster/kurator för att isoleras. Rektor ringer sedan jourhavande socialhantlangare direkt samt polis vid behov. Jourhavande socialhantlangare hämtar sedan barnet efter ett beslut av socialnämndens ordförande enligt LVU §6. Barnet placeras sedan akut tills hantlangaren har rett ut situationen med föräldrarna.

Är det däremot milda misstankar om smutsiga kläder, bristande hygien, hög frånvaro, eventuell alkoholism i hemmet, rymningsbenägen unge, eller att du som lärare har fattat subjektiv oro för en förälder. Skall detta tas med elevhälsan där skolsköterskan alt. i vissa fall skolläkaren (om denne finns på plats) går in och undersöker eleven (vid t.ex. bristande hygien, viktnedgång, blåmärken etc.) och dokumenterar eventuella fynd för en eventuell anmälan. Sedan skriver antingen sköterskan eller kuratorn anmälan. Den vanligaste anledningen till anmälan är faktiskt hög frånvaro över 20% per termin. En sådan anmälan är väldigt dumt att läraren personligen anmäler när det snarare är utbildningsförvaltningen som lägger sin egen anmälan då närvaron/frånvaron skickas dit.

Har socialhantlangarna egna utredningar och åtgärder som inte delas med skolan har vi större problem än att skolan vill vara grundlig och försiktig (eftersom svensk socialtjänst har en mörk historia av fadäser). Socialen skall dela med sig av sina insatser till elevhälsan för att trygga elevens hela vardag. Det är få insatser som är så hemliga att de inte skall delas till elevhälsan. Däremot ska inte elevhälsan läcka informationen till vanliga lärare eller övrig personal (därför är det direkt farligt att lämna en dålig anmälan personligen), men skolan skall informeras och vara med i nätverket kring eleven!

Det är socialhantlangarnas egna krumbukter som skapar fara för barnet! Det har vi en stor mängd IVO-utfall och rättsfall som klargör. Är det öppna slussar mellan socialtjänsten och skolans elevhälsoteam kommer barnet att känna sig tryggast.