Rektorer som skapar egna regler kring anmälan om oro till socialtjänsten

Problemet är att de ( rektorer, elevhälsoteam med flera inom skolorna) utövar ett veto mot den enskilda läraren, alltså att de påtvingar den enskilde läraren ytterligare processer trots att de inte får göra så enligt socialtjänstlagen.

Om en enskild lärare får kännedom om en handling eller information som kan tolkas som oro för ett barn/elev inom skolan så är läraren personligen ansvarig utifrån yrkesrollen att anmäla sin oro till socialtjänsten, och detta utan först behöva kontakta elevhälsan, kurator med flera. En anmälas ska lämnas in direkt och utan dröjesmål till socialtjänsten. Den hårfina linjen mellan vad som är en skyldighet och ett "kanske" existerar inte för de som har en yrkesroll som lärare/förskollärare.

En rektor, elevhälsan eller kuratorn får inte avråda, eller justera eller på något annat sätt hindra eller förhala inlämnande av en sådan tvingande anmälan, hur goda intentioner de än har.

Det är upp till socialtjänsten att utreda om det föreligger en oro. När väl anmälan har lämnats, då kan rektor, kurator med flera säga sin åsikt eller mening, så är lagen skriven och det är skriven så för att ingen ska kunna hindra en anmälningsskyldig att lämna anmälan eller på något sätt förringa den.

Det är själva processen där rektorer överträder lagen ständigt och jämt som gör mig irriterad, de begår enligt lagen tjänstefel och förhindrar en myndighetsutövning.

Men du säger själv att det är du som valt att gå via rektorn för att du inte vill anmäla direkt.
Att anmäla direkt till socialen utan att gå via rektor eller elevhälsan står dig helt fritt som du själv säger men det vill du ju inte göra.

Till att börja med går inte lärarna under socialtjänstlagen, utan de går under en överbryggande paragraf i Skollagen (29kap 13§ 2st) som då berör förhållanden där eleven kan behöva nämndens skydd. Socialtjänstlagen är en ramlag för socialnämnden och dess tjänst, inte för skolan. Lärarnas tystnadsplikt kan också hindra att viss information om berörd elev når socialnämnden. En anmälan är inte sekretessbrytande.

Sedan är socialtjänstlagens anmälningsplikt väldigt bred och det finns många faktorer som får ett barn att fara illa, de allra flesta av dessa faktorer har inget med socialtjänstens verksamhet att göra, utan de går in under skolans kvalitetsarbete och elevhälsa enligt Skollag 6kap. Därför måste elevhälsoteamet först utreda vad som är vad, för att inte bryta sin sekretess.

Är det glasklart att ett barn far illa pga faktorer i hemmiljön så är det som jag har skrivit ett akut omhändertagande som skall göras. Då sammankallar man inte elevhälsan, utan då ringer man fru Agda på socialkontoret som får masa sig till skolan och ta hand om ungen.

Handlar anmälan som sagt om mildare saker som hög frånvaro, dåliga klädrutiner, minskad vikt etc. tar elevhälsan kontakt med socialkontoret för ett nätverksmöte (dvs de gör en anmälan) och sedan söker man tillsamman utreda om det är i hemmiljön eller i skolmiljö som oron finns. Många gånger är det t.ex. barn med speciella behov där läraren anser att barnet har haft en tröja för länge. För dig kanske det är en oro som skall anmälas vid minsta misstanke, för oss specialpedagoger är det mer en försiktig fråga om varför eleven har den tröjan på sig. Oftast är det som sagt en specialpedagogisk fråga och inte en fråga för lekmannajurister på socialkontoret (märk väl att jag också har en socionomutbildning av alla mina andra examensnivåer).


Direktiv från Skolverket i deras stöd för anmälningsplikt:


Som du ser har vi inom skolans verksamhet direktiv som säger att vi alltid skall rådgöra med skolledning och elevhälsan. Detta för att det trots allt är barnets bästa som går före allt annat. En anmälan till socialtjänsten kan således förvärra barnets hemsituation, framför allt om anmälan kommer i händerna på en nykläckt socionom på socialkontoret.

En oro föreligger alltid, frågan är bara vari denna oro består. Som specialpedagog arbetar man sig ofta bort från 60-talets syn på hemsituationen och vi attackerar inte föräldrar det första vi gör om ett barn anses "fara illa". Mycket av oron som finns inom skolan löses med Skollag 6kap. Det når inte ens socialtjänsten om det inte finns ett nätverk kring eleven, som det ofta gör om eleven t.ex. har speciella behov.

Men som sagt, finns det misstankar om att barn far illa, som inte utgör basis av skolverksamheten, ja då görs en anmälan. Är elevhälsan och läraren däremot oense skall läraren givetvis anmäla personligen om det är nödvändigt.

Nja, så fritt står det inte då Skolverket ger tolkningsföreträde. Det eftersom att Socialtjänstlagen inte är skolans ramlag.

Nej det står mig inte helt fritt att anmäla till socialtjänsten, då har du uppfattad detta fel. Min oro är min egen och anmälan är min egen MEN jag får inte enligt lagen skriva under denna anmälan själv i min myndighetsutövning utan måste gå via rektor eller huvudmannen som i sin tur skriver under anmälan. Detta för att jag som anmälare ska få vara anonym och skyddas av sekretess. Annars får vårdnadshavarna veta vem jag är.

Jag har fortfarande anmälningsskyldighet. Men kan ändå inte lämna en anmälan själv om sådana uppgifter jag fått till mig i min yrkesutövning då jag då skulle bryta mot tystnadsplikten. Jag MÅSTE gå via rektor eller huvudmannen för att detta ska bli ok enligt juridiken. Kruxet med detta är då att rektorn har möjlighet att lägga sig i vad som står i orosanmälan fast denne inte får göra det enligt lagen, ändå händer detta titt som tätt.

Det är just detta som är faran med att vi som lärare inte kan anmäla till soc om sådana uppgifter vi får till oss i vår yrkesroll utan att röja oss med våra namn, där griper tystnadsplikten in. Vi måste därför för att anmälan ska vara korrekt gå via rektor/huvudmannen som då skriver under anmälan och då står som anmälare, uppgifterna i anmälan utgår från min egen oro dock med risk för att bli modifierad om rektorn gör justeringar i dokumentet. Skulle jag däremot anmäla oro om en elev/ett barn anonymt kan jag inte i den anmälan skriva sådant jag fått reda på under tjänstgöring.

29 kap. 13 § andra stycket är en ren upplysningsbestämmelse som talar om att det finns en skyldighet i socialtjänstlagen. Den skyldigheten härleds inte ur upplysningsbestämmelsen. Upplysningsbestämmelser ger varken skyldigheter eller rättigheter.

Att rådgöra med elvehälsoteam och skolledning är inte för att de ska överpröva ditt beslut utan för att möjliggöra för mer information. Kravet ligger fortfarande på dig att anmäla.

Nyckläkta finns även i skolans värld, en enskild "nykläckt" socionom behandlar aldrig ett ärende ensam utan i samråd med överordnade.

Jag ska försöka återkomma till tråden ikväll med en pilsner i näven och mer tid att läsa.
Intressant perspektiv.

Den sk. upplysningsbestämmelsen är den överbryggande porten för att Skolväsendet skall kunna använda sig av Socialtjänstlagen. Både Skollag och Socialtjänstlag är sk. ramlagar eller speciella förvaltningslagar och gäller således bara den speciella verksamheten. I det här fallet menar Socialtjänstlagen alla inom vård och omsorg som arbetar med barn. Skollagen öppnar sedan porten till denna lag genom Skollag 29kap §13. Det är precis på samma sätt som att envar får tillgång till Polislagen genom PL§29 eller att alla skolverksamheter har tystnadsplikt genom upplysningsparagrafer i Skollagen som sedan hänvisar till OSL.

Du har många gånger tidigare visat dig oförmögen att förstå somligt inom juridiken och nu gör du det igen. En upplysningsbestämmelse är enbart en upplysning och ingenting mer, den skapar inte någon sådan överbryggning som du inbillar dig att den gör.