Kortnovell: Strmavbrottet
Del 1 av 2
Del 1 av 2
Kristallkronan i plast gav ifrn sig ett svalt klick nr rummet slocknade. Nr Jrgen rest sig fr att tnda i fnstret och rota i ldorna efter gldlampor med bttre bst fre-datum andades flktarna ut och rummet tystnade, d var det inte lnt att frska tnda ngon lampa fr strmmen var borta i hela huset, frstod han. Bakgrundsdnet ersattes av ett tysthetens skri i ronhlorna och tjutet gjorde tystnaden n mer strande n vardagsapparaturens sorl, ngot som gjorde honom orolig ver sin egna loja andning, oj s hgt han andades. Vindsrttan, den han aldrig sett men nd gett namnet Didrik, stod ocks fr en stund stilla, men det var fr att Didrik sov. Han satte sig frtvivlat ner p heltckningsmattan medan kristallernas genomskinliga bitar tckte bordduken i ett mnskensflimrande klaffel och frbytte rummets air. Efter att elen frsvann klev kvllen utanfr in och den buttra, huttrande kylan med den. Han drog ut stolen och lade sitt stoppade huvud p den lika stoppade stolen och blev handlingsfrlamad av mrkret med en grinklump i struphuvudet, famlades med sina sprda, ja stadsdelens drigaste handleder, i dunklet. Det otcka blev verkligt nr det mrknade och deckaren frn teve fregende kvll trngde sig p inuti hans huvud. Trots lustmord p tankarna hade han ingen egen lust att handskas med ett pltsligt strmavbrott. Med en anstrngning frskte han att inte slppa in rdslan helt, nej usch och fy. Hans blick spejade genom rummet, som om han skte efter spr, men inget fanns dr. Tystnaden vittnade om att rttan verkligen gtt och lagt sig. Blicken undvek fnstren av rdsla fr att getmannen skulle st dr i rutan med en sabel, som p film. Ljuset frn mnen var bristflligt, inte mnga lux, hade en exfru sagt.
Nr inomhus blev utomhus var det fr honom tilltet att tnda en liten cigarill fr att dmpa oron. Utomhusluften pbjd rkning ven ivertes i lgenheten, trots att vggarna var vvda, inte tegelmurade. Han reste sig stelryggat och gick med hnderna hjlpskandes framfr sig till jackhngaren och rotade i den ensamma tckjackans innerfickor efter tndaren. Ett bloss skulle rdda den arma mannen, med ett enda litet bloss s skulle ljuset ter vnda. Pys, sa tndaren och rummets vggar sken upp i ett guldigt valborgsandandes skuggspel. Mblernas knoppar rrde sig i cigarettskenet. Han blev frst rdd fr de semiruttnade snittblommorna p bordet som lade en gckande otck siluett p tapeten. Sterila mnskivan utanfr hade ftt slskap av en levande vrme- och ljusklla. Med facklan fann han de lurviga tofflorna i hallen. Med dem p ftterna och tack vare rkningen terfanns frnuftet och han brjade agera. Det var dags att handla innan han skulle komma att frfrysa och d frostdden. Proppskpet, tnkte han och blev stolt ver sin egen sjlvstdighet. Andra i hans liv hade rotat i proppskpet vid ndsituationer. Nu var han ensamstende, nej hr behvs inget fruntimmer. Ftterna kliade mattan nr han stolt, med nyfunnet mod, vandrade mot rddningen.
Under proppskpsluckan fann han en pillerkarta av knoppar och gubbigt tuschkladd. Kk, WC och sovrum, lste han och sg att inget hade fattat eld eller stod annorlunda till sen frra gngen han pillade i skpet. Fr att vara sker p sin sak pillade han upp och ner p ngra av skringarna. Rken kom frn ciggaretten, inte frn propparna, frskrade han sig om. Strmmysteriet hade sin lsning ngon annan stans n hos knappen mrkt som jordfelsbrytare. Om bara vaktmsteriet kunde lsa det hr skulla allt bli som frr. Rken sniifades in och luckan bommades igen varp han gick till hrnskpet. P huk letade han i luckan efter telefonboken dr han trodde sig lagt den. Ut p mattlurvet for skolkataloger, koffazonburkar och en avbitartng. Rester frn ett tidigare liv, tnkte mannen. En mindre krisig natt skulle han sortera allt och mrkta upp ldor, var planen. Om han nu verlevde natten skulle han storstda och f gott samvete. han tnde ett nytt bloss och lgan blev terigen starkare, ngot som skulle hjlpa honom hitta telefonboken. Var kunde telefonboken ligga, undrade han och drog ihop gonbrynen fr frsta gngen under kvllen. Det gjorde han jmt nr den fre detta pussgurkan hade PMSD-morrat t honom att sklja ur kastrullerna. Numret till Vaktmsteriet eller ngon hjlpsam mnniska hade han inte memorerat, telefonboken behvde han ha nu nr natten stundade. Mrkret och kylan frdjupades varje minut.
Var har jag lagt den?, hostade han fram och pmindes terigen om hur otck hans rst var i tysta dnet.
Det var ett omvnt karusellk. Han brukade g p tivoli just fr att maskindnet och musiken tillt skrik. Efter att han vrlat av sig i berg- och dalbanan brukade han vara lugnare i ngra dagar men i denna tystnad som bara finns hr och i Abiskos nationalparks blev han illamende av att hra sig sjlv. Hr fanns inget sorl fr hans stmma att fylledrunkna i och drfr br han hlla klaffen och fortstta leta.
Men s fann han den, lagd som ett bokmrke i den vidriga Skna hem-tidningen han ftt i namnsdagspresent av ngon som inte knner till hans avsky fr uterum. Inglasningar ekar hemskt och gr honom yr i bollen. Med telefonboken, hans heliga skrift, under armen och ciggen som enda ljussklla mellan de knotiga jvla fingrarna gick han fram i korridoren. Han sg fan otck ut i spegeln nr bara skuggorna syns och drfr tvingade han sig sjlv att le fr att minska obehaget med motsatt effekt.
Bl, sa han och blev frvnad av rsten igen, han vnjer sig aldrig.
Frmaken skuttade till av det hela men sen ppnade han den drren till skrivborsrummet. P vggarna hngde tejpbitar hejvilt efter en tipspromenad frn deras lyckliga dagar. Han vill inte tnka p hennes regniga fdelsedag som de fick vara inomhus p. Hon var en isbjrn som blev en rtta, se vad evolutionen kan gra, tnkte han elakt. Ur garderoben tar han i phittig desperation fram en kldnypa med vilken han satte upp ciggen p skrivbordslampans silvriga pltarm. Han anstrngde sig fr att inte speglas i glansen frn runda lampfoten av rdsla fr sin egen gestalt. Den justerades och satte sig sedan p stolen redo med telefonboken och pekfingrarna han nyss slngt ett ibumaxpaketet p golvet med. I en frltande handstil han aldrig varit stolt ver stod siffrorna nerkladdade i oordning. Alltsammans stod nerklottrat hejvilt p sidor som uppifrn och ner var proppade med falska kollegor och kebabhus frn tidigare adresser. Innan den andra ciggen brunnit ut hann han blddra igenom de frsta fem sidorna, reliker frn ett liv han glmt bort och inte ville kliva tillbaka i gjorde sig pmint. Han bet sig i underlppen fr att slussarna i hans gonhlor inte skulle ppnas likt Gta kanals portar, darret skulle hras om han ringde vaktmsteriet och han skulle ringa akutpsykiatrin och Jrgen skulle bltas, s hckkapplpte tankarna ivg innan han skrpte sig igen. En stund till skulle han hlla sig samman fr att kanske sedan g under jord i ngra dagar. Jrgen visste nnu skam. Med nytt ljus tog han sig fram ytterligare ngra sidor med en mindre knslotyngd blick. Han betraktade med slktforskargon alla telefonnummer som aldrig hrt av sig, som avlgsna slktingar vars frsvinnande det gr att se frnuftigt p. Med ett dunk stoppade han pappersblocket i huvudet utan att det gjorde det minsta ont. Varfr ska det vara s svrt? Varfr stod Heta linjen-numret nedklottat? Ngon gng hade det hnt sig s att han ringt det sekretdyra numret och ojat sig ver sin allt mer slaknande lem fr att sedan skamsen lgga p och hulka.
Genombrotten tog sin tid den hr natten och de mnga cigaretter ts upp av elden och blev liksom en egen tidsenhet som vittnade om att lsningen blev slare ju fler pinnar som brann ner. Fimparna lades ner i koppen med Hlsinglandsmotiv med vilken han genom ren trsthllt i sig litervis kaffedryck uppblandad med socker och ibumax. Men han fann numret till sist med samma lttnad nr han frst funnit boken. Det var svrt fr honom att memorera siffrorna i sitt stilla flsande. Ett frsk med att tnkta p att tnka p rtal, vilka r summer of love och diverse massakrer hnde, misslyckas eftersom inget betydande hnde 1985. Ingen fddes d heller. Siffrorna tta och fem klyvdes och hans strumpor stegade ut ur skrivbordsrummet, via korridoren, till telefonrummet. Eftersom han inte rknade med att det skulle bli rtt p frsta frsket satte han sig inte fr bekvmt i telefoniststolen. Strmmen var nnu inte borta i telefonen fr den gr p en annan trd. Luren sa sa tut tut tut och han slog in siffrorna som han mindes dem. Det fortsatte tuta ekande hgt i den annars s tckentysta lgenheten. Det tutade frst i en minut och sen i evigheten. D frstod han att vaktmsteriet stngt fr dagen eftersom det hade blivit natt och d ska man sova. Den nattliga utomhusatmosfren frbyttes med ens d helvetets frgrd drog in. Tystheten trde p honom och han frfrades av tanken p att aldrig bli sig sjlv igen. Var det hr vndpunkten fr hans tillstnd? I frustrationens djuriska tillstnd rev han snder telefonsladden, han kmpade med bda armarna, och sparkade sen ihjl jacket. Trtt lade han sig ngrande p golvet. r det fel i ens huvud om man sjlv inser att det r fel i ens huvud? Hur kan alla grannar sova genom krisen?
