Texter av sanningenskrigare2

Stig upp, stig ut i pyjamasbyxor, rosettknut
Natten är stjärnbeströdd, grann
Vännen kom med mig en stund på balkongen ut
Där vi umgås med varann

Man kan inte sova då månskivan täcker
Skymningen och skiner i klar
Gnistrande bitsocker löses i te, väcker
Minnen om allting som var

Natthimlens slöja, ett löfte om en plats bär
Där man aldrig mer är rädd
För någonstans inom oss finns det en plats där
Det väntar en kattljummen bädd

Och du fnissar vackert åt nåt du sett
Hos dig är jag bekymmersfri
Hög som ett troll, liksom fjäderlätt
Äter vi rostbröd bara vi
Och säger tihi

I detta snöoväder

På röda skyltar står
Att inga tåg avgår
Jag hade vaknat hos dig
Om inte snön låst in mig

Vinterkylan och frost
En snömur skiljer oss
Du bor i mina tankar
Hör mitt hjärta bankar

Från Bro till Väsby, Från Bro till Väsby
Från Bro till Väsby saknar jag dig
Och dina fikaraster
Med kaffekask på uteplatsen
Som jag saknar dina grå sängkläder
I detta snöoväder

Du var den som fanns där
Då jag var ful och kär
Du är mitt hjärtas sessa
Se mina drömmar resa

Från Bro till Väsby, Från Bro till Väsby
Från Bro till Väsby saknar jag dig
Och dina fikaraster
Med kaffekask på uteplatsen
Som jag saknar dina grå sängkläder
I detta snöoväder

Du borde definitivt utveckla den här karaktären, exfrun. Hon är tvivelsutan starkast av alla i alla dina texter.

Slemhylsan – en julsaga

Jag hade gärna velat läsa fortsättningen på den. P4 är så försiktiga av sig och läser aldrig upp något som kan äckla eller påverka folk. Det är därför som den blev refuserad men som tur är så kan vi på Flashback läsa den. Jag har satt en femma i betyg för sina alster.

Tack för de fina orden.

Gråtna skurar mot mitt fönsterbleck
Och vännen min är väck och jag är frusen
En kulen kväll och mulen, sur är jag
Känner blott obehag, då jag hör steg mot huset

Knack knack, vem där?
Jaså det är du som kommer
För dig står dörren jämt på glänt
Knack knack, vem där?
Häng av din rock och stig på.
Hos mig är lampan alltjämt tänd

Är drucken och lite skör. Raderar kanske det här imorgon.

Du har funnits här i Norden
Sedan vikingarnas da'r
Du har sett hur generationer
Växer upp och sedan far
Och de ser sig om i världen
Inser att den är för stor
Och en längtan vänder färden
Tillbaks till landet där vi bor

De ser åter bruna hyggen
De ser åter gröna trä’n
Lovar aldrig vända ryggen
Mer åt stubbar och morän
De pallar hallon i ett snår
Medan molnen drar förbi
Och plötsligt solskensstrålar når
Vår avlånga monarki

De som semestrat utomlands
Vet hur höga berg kan bli
De har 'impas' av alltsammans
Alla vyer, ost och vin
Inget överträffas ändå
Av vårt granna svenska gräs
Stora mattor av små strån
Som plöjs upp av en jordfräs

Sverige fyller upp i vårt sinne
Och vårt hjärta likaså
Dina sånger väcker minnen
Som nog bara vi förstår
Vi älskar dig hundra år
Vi dig trogna ska förbli
När plötsligt solskensstrålar når
Vår avlånga monarki