Svara
  • 1
  • 2
2020-09-14, 14:04
  #1
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
Jag har brjat fila p en fortsttning p filosofiboken "Sofies vrld" i vilken man behandlar nya filosofer Rand, iek, Dileva, Peterson, Bard etc. Vill hra om ni filosofiintresserade kan komma med feedback och faktagranskning. Tack p frhand. /Frfattaren


Sofie vaknade av att solen genom sovrumsfnstret smekte hennes ansikte. Klockan hade just passerat halv tio och hon visste att modern hade farit till arbetet. nd var det med strsta frsiktighet hon kldde sig och smg ner fr trappan, ut genom trdgrden. P ngot vis kndes det hon gjorde syndigt. Frbjudet efter att bde familj och skola visat oro efter senaste tidens incidenter. Filosofi r inte skadligt, utan tvrtemot livsviktigt, tnkte hon och kunde fr en stund slappna av. Vl i skrymslet fann hon varken ngot kuvert eller meddelande. En cigrarettfimp lg istllet p marken.
Usch, s ckligt, utbrast hon, vl medveten om att hon var ensam dr.
Vad skulle detta betyda? Hon plockade upp den och lt inspektera den. Hennes far, FN-soldaten, brukade rka pipa, mindes hon. Men cigaretter tyckte Sofie var osmakliga. Kanske en omedveten tanke efter alla de gnger Jrgen hade tjuvrkt fr att f Jorunn p fall, tnkte hon. Sen tanken p hur Jorunns gon hade glittrat av Jrgen. Som ljusstrimmorna p sjn vid Majorstugan en molnfri dag. Sofie hatade det. Hon brjade pilla p den brnda nden av blosset. Vad menade filosofidoktorn Alberto med det hr? Hon satt dr ett tag i grset, omringad av buskage samtidigt som ilskan kokade inom henne. Hon undrade argt ver varfr Alberto ville utstta henne fr dessa prvningar.

Just nr hon var i frd med att ge upp slant hennes hand och hon rev pltsligt bort en bit av cigarettens papper. Hon rullade upp pappret i hets och nyfikenhet. Nr hon tmt papprets innehll sg hon meddelandet som var skrivet p ciggens insida. Rymdblomma.
S mycket slit fr en s liten sak, sade hon och spottade. Trdgrden lg stilla och solstrlarna sipprade igenom ppeltrdets krona som bildade ett mnster av lvverk i grset. Hon gick snett ver tomten och spottade t en fgel som kvittrade fr hemskt. Sen snubblade hon. Kort drefter var filosofitjejen uppe p benen igen men orkade inte vifta bort grenarna som fastnat i blusen. Samma plagg som hon lnat av Jorunn men vgrat lmna tillbaka. Sofie tnkte att om Jorunn blandar in polisen ska alla f se p fan. Den r min nu, tnkte hon. Sofie hade vervgt att flja den oroliga skolkuratorns rd om att sga upp kontakten med den ursprade filosofilraren Alberto Knox men kunde inte frneka att hon knde en speciell dragning till den mannens fria karaktr. Trots att detta inte var hennes drag satte hon sig p bussen mot mannens hus. Mtet var oplanerat men nd stod Knox beredd vid drrppningen, redo att spexa fr henne. Kanske hade han kontakt med andra ungdomar som ocks var intresserade av filosofi.

Hej, min lilla elev, sa han nr han drog fram ett paket ur skjortans brstficka och fortsatte:
Jag har brjat knapra cigariller, vill du smaka, mitt barn!
Fr i helvete Alberto, jag vill inte att du kallar mig fr din ungdom som ett uttryck fr din sorgliga barnlshet en gng till. Det r kanske fr att du r en otck filosof som frfljer en minderrig. r det s att ingen familj vill ha dig?
Utbrottet hade inte berrt Alberto srskilt. Han stod stadigt och gjorde en ansats till att sga ngot men avbrts av Sofie.
Och din kldsmak r inte heller ngot vidare.
Om han blev srad av det gick inte att mrka men det behvdes verkligen sgas. Srkarna och plymerna han tidigare burit var ovrdiga en s klok man - men vad var nu detta? Hans kulrta kaftan vidrrde golvet och tckte hans armar.
Fr Sofie kndes det som en enorm urladdning. Efter det berttade hon om upptckten p insidan av cigaretterna. Hon var fortfarande rasande ver att han planterade cigaretter i hennes trdgrd.

Alberto tog fram sin cigarettfrpackning ur fickan. Varningstexten var verstruken. Han tog ut rullarna en fr en och vecklade ut dem. Det torkade tobaksinnehllet rasade ner p golvet som fylldes av smulor. Det stod samma sak p alla pappren. Rymdblomma. Filtren stoppade han p en hylla i den rustikt inredda hallen.
Jag sparat filtren till fredagsmyset nstkommande vecka, frskte han skoja.
Sofie sg fortfarande p honom med en anklagande blick.
Stig p, sade Alberto fastn de redan var inomhus.

Han drog med Sofie in i den rkiga lgenheten som var Knox hem. Vid kksbordet stod fikabrd uppradat i massor. Tv tomma koppar p varsitt sida om bordet.
Ska du ha Gevalia?, frgade Alberto
Gevalia vad?
Gevalia r latin fr staden Gvle i vilken dagens filosof kommer ifrn. Sl dig ner s frklarar jag varfr han r viktig fr att frst tillvaron.
Nr de satt vid bordet drog Knox igng sin frelsning:
Vi har under vra sessioner pratat om nya filosofer i vr tid. Minns du ngra?
Sofie mindes den vnsterinriktade Slavoj iek samt knslovraket Jordan B Peterson. Ocks tnkaren Alexander Bard mindes hon med skrck.
Som du mrker s blev Sverige ett nav fr nya ider under 1900-talets andra hlft. Idag ska vi tala om filosofen Di Leva. Han fddes i vrt grannland i st, Sverige och rknas som en av de viktigaste nordiska postmodernisterna. Frn brjan var han musiker och filosof. Som mnga andra svenskar vid den hr tiden gjorde han ofta tv-framtrdanden. Eftert har Di Leva ftt valsprket Fr Sverige i rymden. Han sammanfltade den sterlndska lran med vsterlndsk filosofi. P s vis fick han till en heltckande teori med gedigen idtradition bakom sig.
Frklara s folk frstr, sade Sofie med en trtt tonalitet.
Frn st tog han tankar om alltets helighet och frn vstvrlden inspirerades han av Ayn Rand och libertarianska tnkare. Han ansg att skatt r stld och skrev i ett knt verk om man stjl en tusenlapp kallas det stld. Stjl man miljarder kallas det statistik och politik. #eupol. Detta sgs som banbrytande svidande kritik mot den rdande samhllsordningen. I sngen Jag behver ingen ledare argumenterar han att han minsann inte behver ngon politik eller ngra institutioner eftersom han kan flja sitt hjrta.
Med pekfingernageln skrev Knox ett Di Leva-citat p bordet.
Att lgga min rst p en frg knns bara fel i ben och mrg.
De sg och begrundade de inristade orden.
Di Leva nyliberal materialist?, undrade den, enligt Alberto. korkade flickan.
Nej och ter nej. Di Leva r svrare n Rand, Nozick och Friedman. Han r mer en Hegel och har mnga skal, ungefr som en svensk smrdeg. Hans lsningar finnes lngt bortom politiken, i andligheten. Det r en viktigt pusselbit som vi i vstvrlden ofta glmt bort nr det kommer till filosofi. Han har en kosmisk-andlig stil och hller till inom new age-rrelsen. Det innebr att han vet allt om den nya tiden, Vattumannens tidslder vi gr in i. Drfr har han framtiden fr sig. Han blandar ocks in hlsokost i sina tankar.
Sofie som frst var tveksam till det hela verkade mer vertygad om Di Levas storhet.
Hur har Di Levas otroliga tankeverkamhet pverkat vrlden?
Jo, Di Leva, eller Thomas Di Leva som han ocks kallades var en man som lade sig i samhllsdebatten. Han har argumenterat fr att leva hr och att vi gr in i rymdldern. Till skillnad frn mnga andra moderna tnkare menade han att vi ska ppna oss fr visionerna vi har i pannan dr vi frsts kan se dtid, nutid och framtid samtidigt i ett evigt nu. I universum. Nr andra pratade om vad som kommer att ske menade Di Leva att Bingolotto r hr och nu, lt oss gra Bingolotto under sin medverkan i Bingolotto 2012.
Jag r trtt p att hra om honom nu, kan du inte visa mig?, frgade Sofie som vant sig med lrare Knox magiska frdigheter.
D reste sig mannen och tog av sig hatten. Under hatten svallade bruna lockar ut. Hans ansikte formades till ngon annans. Nsan blev strre, gonen likas. Skgget klttrade in i kinden igen och lmnade en renrakad man. En mycket lngre man. En snllare man. Sofie kunde inte tro sina gon.
Du r Thomas Di Leva?
Vi kan alla bli Thomas Di Leva. Du, jag alla. Han r bara att ta av.
Frst d mrkte Sofie att hon sjlv frndrades. Att hon blev en androgyn man. En rymdmnniska. En del av henne ville vrla frskona mig, Herren men hon frstod samtidigt att hon borde frlika sig med att hon nu var Thomas Di Leva. Nr kroppen var frndrad knde hon inget annat n krlek infr existensen. Knox var s skicklig p att f mnniskor att frst genom att lta dem sjlva f uppleva med kroppen. I det krleksfyllda rummet mumlade Alberto Di Leva ngot om Montessoripedagogik. Det tredje gat ppnades inom dem och i linimentgolvet under dem. Ur gonhlan klttrade en sjlk upp och allt blev grnt och glatt, men nd nyktert.

Efter en kvart vaknade vra vnner Alberto och Sofie upp ur dvalan. Kket var som vanligt. De sg p sina lemmar och ansikten att de var fullt terstllda. Sofie surnade till:
Lova att du aldrig tar med mig p sdana ventyr igen. Skolpsykologen har frbjudit mig.
Det var naturligtvis en lgn. Det var kuratorn som undrat hur hon har det nr hennes familj r p arbetet.
Allt handlar om hur man tar emot omgivningen och med vilka glasgon man ser tillvaron. Den sgs nmligen vara relativ.
Sofie sg p sin klocka och insg att hon varit borta i en halvtimme. Hon tog p sig jacketen och gick sin vg. Hemma vntade hemlxor.
Citera
2020-09-14, 16:03
  #2
Medlem
Det finns ett forum fr egna noveller
(FB) Egna texter: noveller och lyrik
Citera
2020-09-14, 17:15
  #3
Moderator
Ruskigbusss avatar
Filosofi --> Egna texter: noveller och lyrik
/Moderator
Citera
2022-10-22, 14:36
  #4
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
Egna sonetter och andra dikter

Sonett om sorgemnet
Aldrig har jag fyllekrkts i en stadspark
Eller redbullspelat panfu dygn i strck
Nej min barndom har bara en sknhetsflck
Det att Ola Lindholm kte dit fr knark

Jag har varken delat ut slag eller spark
Ej heller pratat hgt eller badat nck
Nej bara en ungdomssorg vill jag har veck
Det att Ola Lindholm kte dit fr knark

Formande ren finns kvar i mobilkort
ren glassbt ts fr att dmpa smrtan
Som kom av vetskapen av det trkiga

Lt mig glmma det som ej kan bli ogjort
Och lt mig tippexa bort all trycksvrta
Som r Ola Lindholm och narkotika

Sonett om Djurgrden
Hon br p spetsduk, assiett och rosig kind
Tjra och stltrd, murgrna i tuvor
Lnnstppa och arraksdrnkta smulor
Florsockerkullar strs ut i kulig vind

I skuggan under statyn av Jenny Lind
ver Krleksudden: nder och duvor
Ser uttrar, fbodar och sknska gruvor
Ekorren bakom grinden r somrigt trind

Hon frtr tunnbrdsrullar frn Bellmansro
Och slnger hftig flukt t ett dukat bord
Hasselbackspott med djupa skrsr i

Sprvagnstg och vattnets porl frn brunnens bro
Djurgrden r vr plats upp denna jord
Sger: om vren r det vi enkom vi

Sonett om att g p jullov
Ute hos springmasken ligger bltsnn gr
Men hr i salen nglarna oss liv ger
Frken kliar p projektorn och ser ner
P klassen som buljongvarmt hojtar hejd

Mitt sista prat p tre veckor eller s
Blir: Kalles gng fr jag fljas t med er?
Nej fr Hannes br frukt vi blir fler och fler
Overheaden rider frken sjlv upp

Medan Gud slevar ihjl min fruktkompott
Dsar jag bort fr hon andas parmesan
Jag yrar s musten droppar verbord

Sen lggs allt presentpapper prydligt omlott
Och jag nskar nu infr doppardan
Konnichiwa fr allt och s fred p jord

Sonett om att inte g p coffeshop
Spelar pansarvagn utanfr deras drr
Nr jag snyltar p bl joe and juices wifi
Ovetandes r coffeshopen tihi
Och playlisten jag lirar ljuder hgt: murr

Solstrlar vandrar jordens 360-snurr
Vad fr pjs jag ska tlja vet inte ni
I era uppsttta dunjackor usch tvi
Men ni ska f se senare eller frr

Fr i fantasin finns en giftig lergk
Och jag ska blsa i den frbjudna pjsen
Svavel ska fara d jag osynligt ler

Nr kpcentrumet stnks i rivningsrk
Givna signalen r nr shuffle valt marseilliesen
Efter tilltaget finns joe and juice ej mer

Sonett till rebro
Stjrnbestrdd takskvll p husets topp
Blickar ut ver gamla stadens busstorg
Kronblom gittar med ke-trks presentkorg
Konditorn, ficktjuven och svartns utlopp

I min gamla stad gr folk med medhavd kopp
P stans sertralinkarta bor ingen sorg
Det doppas rebrokex vid NA:s borg
Bara strimmor hopp lngs stadens lnga lopp

Jag lskar min gamla gamla stads vimmel
Nikolaikyrkan pulserar ding dong
t kolgrillen, fossiltrappan och grnskan

Bnkad du och jag under bar, klar himmel
Tihiandes t livets trasiga sng
I min gamla stad gr jag med den nskan

Sonett om lyckan
Kpa sm marnger i pse r gott
Konstaterar man vrlande och ler brett
Den vidaste mun ledamterna sett
Br man och mr s gott man ngonsin mtt

Fr skl s omvxlande vder vi ftt
Ovan strlens skor som snras om s ltt
Medan romerska bgen fr sig ett bett
Och du avundas min tursamma livslott

Pl kraxar schangtila ord som "ehuru"
Och visar upp sin tts fina offerrit
Och sina trippla kuddar p sin schslong

Men polar'n: lyckan r ej kksset i furu
Nej, gldjen bor i en inslagen munsbit
Bryr mig fga om nn pistongkuppsmedaljong
Citera
2022-10-22, 15:03
  #5
Medlem
Jag hller med om varenda ord speciellt de om Ola Lindholm.
5/5 intellektuella stjrnor
Citera
2022-11-09, 14:29
  #6
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
Johan Hakelius brittiska ventyr (utkast till roman)

Brjat fila p en roman som handlar om tidningsmannen Johan Hakelius. Fyller p mer fler kapitel nr de r frdigskrivna. Kom grna med feedback p storyn och stavningen. I skrivande har inget frlag nappat.

PROLOG

Det hr r den makalsa berttelsen om en ledarskribent som slutade frtrycka sitt inre brittiska vsen. Om en man som som gick en vg som ingen tidigare vandrat och vgade leva som ingen Enkpingsson gjort fre honom. Tidigare hade han gtt frn Svenskan till Aftonbladet och frn Aftonbladet till Expressen men det hr skulle bli hans strsta personlighetsfrndring hittills och p vgen kom han att stta p patrull. Trots det fortsatte han vandra lngs den smala inre vg som ledde honom till mlet, att bli engelsman. Boken du hller i berttar hela historien frn vaggan till och med graven. Johan Hakelius skulle bli engelsman, no matter what, fanns i tankarna inuti Johan Hakelius.

Det finns ett fre och efter Johan Hakelius i svenskt kulturliv. Lt sagan brja.
Citera
2022-11-09, 14:30
  #7
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
KAPITEL 1
S VAR HAN KOMMEN

En gng hnde det sig s
Att Herrens mutation
P sextiotalet kom hit
En helig kreation

Inget skrik hrdes frn frlossningsrummet den dagen i decembers slut 1967. Vi ska ta allting frn brjan, liksom sammanfatta alltsammans. Han var en av tre ungar frn samma barnkull nr han fddes i Enkping fr femtio satans r sedan och redan frn brjan ansgs det vara ett a-barn som med ltthet glidit ut ur moderssktet utan smrtor, varken fr honom eller den frlsande modern, vilket uppskattades av bgge parter. Barnmorskorna tappade sina mnga hakor. Hur kom det sig att a-barnet gled ut ur sktet som det vore dans, undrade skterskan? Han lg inbddad i en naturlig slemhylsa, ett klet som skyddade alla inblandade under frlossningen under vilken inget blod heller kom fram, vilket den blodrdda modern gladdes t: hihi. Barnets blanka klet stelnade efter en minut i friskluft och han kunde krypa ut ur det skinnet likt en msande orm fr glanset lossnade liksom krossat glas. Lysrrsskenet brnde barnets hud s den fick en varm och frisk frg, det vackraste barn som kommit till i Enkping, konstaterade folkrknemannen som kallats till frlossningssalen.

Till skillnad frn de andra barnen skrek det hr gossebarnet inte, nej, hans frsta lte var ett sarkastiskt skratt, ngot han lngt senare skulle frst kallades wit. Men frstelsen kom lngt senare men egentligen inte s lngt senare. Det var ett ovanligt bra barn som hade kommit till staden, konstaterade barnmorskan och mannen som inte vgade titta noga p det av rdsla fr att blndas. Modern tackade Herren som sknkt henne ett s bra gossebarn, det hr kommer bli bra, tnkte hon. De andra kunde bara gratulera. Hon sg barnens gon som varken frestllde fadern eller modern fr gonen var mycket klokare, vilken lycka. En vass spanare var till jorden kommen. S var det med Johan Hakelius.

Hon lade det nya barnet p bordet och sa att han ska heta Johan Hakelius fr Johan kommer frn boken Bibeln och betyder Gud, gossen var en frlngning av Gud, sa hon tyst fr sig sjlv. Och det hade hon rtt i, att det var ett gudomligt stycke barn hon ftt, fr inom det kommande ret skulle den lilla visa sig vara ett ovanligt bra barn, men det visste hon lite om d ven om hon visste att barnet var bra redan vid fdseln. Barnet skulle hpna henne dagligen, med sitt intellekt och sin visdom. Hakelius var ett namn som hon ocks gav barnet i efternamn eftersom mannarna och kvinnorna tappat just hakan nr de sg barnet. Hon sjlv hade inte ftt ett eget efternamn nnu, det var ovanligt i Enkping vid den hr tiden p 60-talet fr det var mitt i vnstervgen och efternamn ansgs borgerligt. P den tiden kallades alla, oavsett klass, fr kamrat, eftersom de var kompisar. Men eftersom Johan Hakelius var ett borgerligt barn sprunget ur upplysningsidealen fick han ett efternamn, ngot Johan blev glad av.. Utan medhavd lustgas eller piller gick modern frlst hem med sin son till kvarteret de bodde i, hon hade ingen vrk. Husen lg p rad och hade trdgrd och garage, ngot modern naivt tackade folkhemmet fr men s var det d p den tiden.

Dr vid uppfarten vntade fadern, en hyfsat avlng man, och smsyskonen med serpentiner och en ny stsak frn England som hette nougat. Herr kamrat var ngot av en kran nr det kom till att f nya utlndska specialiteter, han arbetade med containrar vid vattnet som han lyfte med kranar etc. Kranen drog upp behllare fulla av oknt gods frn frmmande lnder, det kunde handla om frukter och nya kryddblandningar. En lda hade varit full med denna vgade nymodighet som enligt en berest kollega skulle vara gott fr mogna smaklkar. Fadern hade litat p sin arbetskamrats omdme och valt ut denna fr honom magiska stund, fr den bildade Johan Hakelius avfrtrollade situation, att ta nougat, ett svruttalat ord. Hette det no gate, som i inget staket, undrade fardern imbecillskt? De satte sig i en ring p stenlagda golvet och alla mdde bra men bst mdde nog Johan Hakelius. Pappret prasslades av de som inte var Johan Hakelius fr han tyckte det var ondigt, istllet ppnade han frpackningen. Inuti syntes en fast grej som sg lika blndande frisk ut som Johan sjlv. Han slickade i sig godiset likt en huggorm i solsken och svalde ner med brstmjlksersttning, han kunde aldrig frm sig att suga tutte p.g.a. slappt och ovetenskapligt. Men de i familjen var obrydda eftersom de var glada att frlossningen hade gtt vgen all according to the plan. De sg p sitt godis allihop men nr Johan tog sats blev det tyst i spnd frvntan. Om nougaten var vacker att titta p var det iget emot hur den var att ha i sig. Nougat kndes bttre i magen n att vara inuti magen, tnkte Johan Hakelius.

Johan Hakelius mindes sin egen frlossning vl och berttade grna precisa detaljer om den fr sina herrmiddagsvnner, om hur rummet sg ut (fult), vad alla hade fr klder (psiga) och vilket klockslag det var (morgonstund). Ingen han knde mindes sitt egen fdelse. De sa att frlossningen r ett frtryckt trauma fr alla, ngot s hemskt smrtsamt att kroppen inte frmr sig att minnas det. Att frlsas ur den goda magen, frhoppningsvis full av nring och pltsligt bli medveten om sin existens r nedrigt att bara tnka p. Herrarna vid bordet tyckte det lt lika hiskeligt som omjligt. Johan Hakelius informerade sina middagsvnner om att de minsann led av infantil amnesi, att minnas dligt som spdbarn, och br prata med en kurator om det, skojade Johan Hakelius.

Att spdbarn minns dligt r ngot som gr ner allt mer i ldrarna, prntade Johan Hakelius.
Middagsgsterna sg p varandra, oskra ver om Hakelius hade ftt en propp eller bara narrades. Hans humor var p en brittisk niv, sades det redan frn start i staden. Subtil och snrtig men lngt ver omgivningens huvuden, ngot Johan Hakelius njt av. Tystnaden som fljde vitsen blev ett bevis fr honom p sin egen verlgsenhet. Det som hade gjort andra verintelligenta barn utsttta trde inte p Johan Hakelius alls, tvrtom. De svalde maten och pratade vidare om andra mnen som lgre stende talar om, mat. Sin verlgsenhet, skulle han en dag visa upp fr vrlden, tnkte Johan Hakelius.

Slarva nu inte bort den hr bbisen, sa Johan Hakelius moster till Johan Hakelius mamma och Johan Hakelius pappa men det hrde inte Johan Hakelius.

Avsmaken gldde i kamraternas ansikten nr Johan Hakelius berttade om hur en stor tjock kaka i socialistiskt rtt glidit ur moderssktet efter honom, likt en skugga. Efter att strngen kapades utan smrta, lades kakan p ett mssingsfat dr ytterskinnet drogs av den och avsljade livets trd.

Mostern hade gtt p universitet och knde igen sina klokaste adjunkter i barnet. Hon freslog att de borde stlla ut sin klimp p utstllning och vinna stipendier. Mostern var mycket fr att tala om pengar. Hon satte sig ner p kn och smekte nyfrlsta barnet i nackhret och sa obligationer. Andra beskrev barnet med ordet rttskaffens, vilket f sgas var bde ovanligt och snllt fr en s liten en. Men fr att vara rttskaffens var han ocks ngot s nr vild ocks, Johan jagade ventyret. Frldrarna var stolta ver sitt barn, annars skulle han inte heta som Herren, tnkte barnet Gud, eller Johan, Hakelius.

Johan Hakelius gjorde sig i ordning i flera timmar infr cyklingen, allt skulle vara i ordning. Hjlmens remmar skulle tajt omsluta hjssan och plastbitarna sitta direkt vid rsnibbarna men det var inga besvr med den saken fr barnet lskade hudnra remmar. Johan Hakelius lrde sig cykla vid en ovanligt tidig lder, hvdades det. Detta var fr att han ville bort frn Enkping och allt degenerering. Det var inget fel p hans frldrar som gav honom bekrftelse men han hade dock bara ftt nougat en gng i livet nnu. Fadern prntade att han inte var gjord av pengar, utan gjord av ktt, bl. Pengarna vxte inte ut ur honom s som pormaskarna gjorde, de var gjorda i pappersbruken.

Men Johan fddes med en drm, en drm om att bli en del av en hgkultur och bygga vidare p den likt en pusselbit i ett av de 100-bitarspussel han med frbundna gonhlor lste i en handvndning. Den hgkultur som nougaten och lustiga sinnet ledde honom till, fann han tidigt men nnu visste han inte var landet lg och hur folket talade dr, eftersom han inte lst den boken nnu. nnu hade han aldrig suttit i biblioteket och lst om landet dr folket har humor, slt hy och god smak. Dremot visste han att det fanns en plats lngt borta dr de handlade p ett stlle som hette Harrods, vilket bra affrsnamn, och hade kpp p grund av det kuperade landskapet. Enkping var p tok fr platt fr honom. Kuperade stder lt som himmelens hrlighet, fast med bitterljuv humor och wit som gav nyans och vckte den nyvakna nyfikenheten. Det hr barnet var fr stort fr Enkping, konstaterade Johan. nnu var den plats som hette England till viss del oknd mark fr honom, ickevetandet led han av, men en dag skulle han bo i landet dr de gick ver daggstnkta berg, det visste Johan Hakelius.
Citera
2022-11-09, 14:42
  #8
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
KAPITEL 2
FRSTA NEDERLAGET OCH BADHUSET

Enkpingsbornas prat gick
Johan var namnet
Snart skulle barnet g
Frn klarhet till klarhet

Sen gick tiden och i hjd med att the Eagles landade p mnen utspelar sig kapitel nummer tv i ordningen. Johan Hakelius mindes mnlandningen i mnga r men sen kom annat i vgen och hjrnrummet som upptagits av de kastrerade jnkarna i farkosten ersattes sedan av britterna Hemingway och Nalle Puh. Nr familjens grannar en dag kom joggandes ver uppfarten sg de en kvinna skruvmejslandes p en pojkcykel. I Enkping vid den hr tiden var det en mycket ovanlig syn, att kvinnor hll p. Som det stod i frra kapitlet utspelar sig Johan Hakelius barndom p det sena sextiotalet, vilket det ocks gtts in p. Det var frun i den fre Johan Hakelius ankomst efternamnslsa familjen som frberedde sonen Johan Hakelius cykel, en syn som sttte i gonen p alla p deras gata. I hemlighet skmdes Johan Hakelius ver att hon, modern, hll p med manssysslor, ngot han kom att f ta upp i senare kapitel nr han frstod vikten av obetalt hemarbete. Men var sak har sin plats, lrde de sig av familjen. Grannarna som var fulla i svettband, hade trynen och knorrar kunde inte tro sina gon, vad var detta?

Vi mste redan kassera stdhjulen, skrattade fru Hakelius malligt och frga hur det var fatt med deras pittckel till avkomma.
Grannfamiljen grymtade tillbaka p grissprket.
Qui?
P det omrdet hade fru Hakelius helt rtt, ansg ven hennes splittrade son. Grannarnas ckel till avkomma hade Johan Hakelius inte mycket till vers fr, nej, ckklet till avkomma var ngot som katten slpat p, tnkte han bildligt. Johan Hakelius tnkte ibland i bilder, vilket r en barnslig ovana han nskade trna bort, faktum var att han d och t vade p abstrakt tnkande i spegeln. Nr Johan Hakelius hrde ngon, frslagsvis herr eller fru Hakelius, uttala orden ckel till avkomma ville han inte se en bild av grannungarna krkas i sin misr. Underbarnet nskade se bokstverna i huvudet, helst i ett stiligt typsnittet rosewood, teckenstorlek 11, vilket ansgs bra p 60-talet.

Nr Herr Hakelius sagt sig vara av ktt och blod kunde syntes inte det, vilket var en bekning. Men nr det kom till grannarna syntes det tydligt att de var av ktt, men det frnekade grannarna. De sg ut som bog och dylikt, prntade arga Johan Hakelius

Frutom kttet, vad var det ckliga med grannarna, undrar en sansad lsare? De var svettiga och bodde i ett pinnruckel som drog ner markvrdet och tog grannarna med sig i fallet samt var vad familjen Hakelius kallade genomsargat patrask. Groggtrtta, sades det ocks men Johan Hakelius hjrna svek honom p den punkten, han hade nnu inte kommit i kontakt med grogg, det kommer senare. Slarvsylta, hade ngon med frre hgskolepong sagt om grannarna. Dreggel hade en hgstadieelev kallat kttmnniskorna. Vggfrgen var ocks sargad, bara grrda flisor uppblandat med fiskbullar i frd med att ramla av pinn och avslja de ruttnande plankorna bakom. Grannarna hade ingen kamin och grillade istllet inte alls och s i ett frsk att glmma att de var av ktt och s vidare. Fnstren var krossade som om ngon slagit p dem och p golvet lg olsta pussel och oanvnda spett. Varfr kunde de inte skaffa en upplockare? Barnen var usla och kunde inte ens hlla p. Det berodde inte p den trasiga uppvxtmiljn utan p Herrens straff fr att de bosatt sig fr nra den utvalda familjen och strt deras arbete. Dessa tankar var inte ett fraktfullt uttryck gentemot lgre stende familjer utan ngot annat som Johan Hakelius skulle tnka p. Det var inte s att paret Hakelius bodde i ett palats, nej nej, barnet var inte mer bortskmt n andra. Hakelius familj hade dremot den goda smaken att mla huset i mlarfrg och inte en blandning gg, restavfall och blod. Hakelius far arbetade i hamnen och visste sledes hur fiskbullarna smakade. Vissa mste tryckas till fr att han skulle m gott, utilitarism, sa han hgt fr sig sjlv, Johan Hakelius.
Citera
2022-11-09, 14:43
  #9
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
Frldrarna Hakelius var aldrig s illa tvungna att prygla sin unge, till skillnad frn andra frldrar i strre trstbehov, tnkte modern och pekade p grannarnas barn och sen p sin egen pojke Johan Hakelius som gick ut genom drren och ut p den bara kullerstenen. Balansen var osedvanligt skarp fr den tidiga ldern, vilket gjorde familjen stolt i sjlen. Balansen var ett eget sinne i sin egen rtt. Stegen var sjlvklara och gracisa eftersom han hette som Gud hette. Cykeln stod redo. En ckig barnunge hade hojtat jippi men Johan avstod frn ljevckande utrop. Sadeln blnkte frnt och Johan Hakelius smiskade den hrt och bestmt innan han satte sig p den. Han tyckte den dg fr honom. Johan Hakelius sg sina frldrar i gonen fr att f bekrftelse om att det var okej att fara ivg, nnu behvde han deras std p.g.a. infantiliteten som inte hunnit rinna av nnu p 60-talet. Nu sg frldrarna och Gud Johan Hakelius trampa ivg, ut genom grinden, frbi de ckliga grannarna, bl, och vidare ner mot centrumhusen i prickig sprutbetong. Han trampade hrt, mycket hrt medan hret som redan var lngt fr sin unga lder fladdrade i nedfrsbackarna. Hakelius bet sig i lppen fr att inte utropa yaho eller dylikt. Eftersom han nnu var ett barn p en liten cykel kunde han ka under bilarna, utan att g bort. Det var en udda syn fr fotgngare och bilister men han var en skicklig cyklist fr sin lder. Lsaren fr inte dma ut Johan nnu utan komma ihg vilken niv han ligger p jmfrt med andra av liknande lder. Men s bromsade barnet in s det blev sladdmrken i asfalten. Doften av dck spreds sig i atmosfren som ett djur.

Barnet stannade invid affren, i vilken han vxlade en femtio re mot en stycksak. nnu ndde hans kropp inte upp till affrsdrrarnas klisteranordning fr att fnga tjuvarnas lngd, ven om detta inte gjorde moralens Johan Hakelius stldbengen. Drren gick upp med ett brak. Gngarna var lngsmala och plattorna i golvet kantiga, som om de vore slipade. Barnet kpte en fransk nougat, en liten godssak. Den var klurig att hitta, men det berodde inte p bristande talang utan p avsaknaden av erfarenhet, som med mycket annat (jmfr med begreppet groggtrtt). Det hr var barnets frsta affrsbesk i livet. Den andra kunden, en man med fr lnga byxor som slpade i marken som vrsta mrdarsnigeln, blockerade vgen fr en vuxen, men Johan Hakelius slank in mellan herrens ben p ett fr bitrdet roande vis. Karameller och dylikt var billigare p den hr tiden, det var innan allt kvvande frmynderi och penningvrdets krftgng, eller vad skulle en vuxen Hakelius sagt? Femtio re lade han p disken, Johan Hakelius.

Johan Hakelius fick sin stsak i utbyte mot sitt frsta barnbidrag, vilket var en stor succ fr barnet. Utanfr affren stod ingen jubelparad och vntade men det kndes s fr han hade ftt en belning. Han kldde av pappret och slngde det p marken, det gjorde man p 60-talet innan sorteringens genomslag. Full av frvntan infr sitt livs andra nougatfrtring sg han plasten gra zickzackrrelser nedt. Det landade p asfalten som brnde det och gjorde att det frsvann som i ett slag. Han frde nougaten mot sin, fr sin unga lder, hyfsat stora mun och slt gonen fr att frhja upplevelsen. Tnderna nuddade den hrda saken, hela Enkping stod terigen stilla, men s trades gonen nr tungan nuddade den. Han kastade istllet upp. Krks for genom strupen, ut ur kften och vidare ner p marken, samma mark brnde ocks upp krks och lmnade en sotig pltt kvar d den ohimmelskt skamsna pojken kunde inte hejda det. Cykelstyret trffades ocks nr innanmtet tmdes. Mycket hamnade i korgen, nej. Vad var detta fr ltsasnougat? Sinnet gick frn skam till ilska ver lurendrejeriet som nu ocks kommit till Enkping. Detta var det frsta nederlaget ngonsin fr Johan Hakelius.
Tvi vale!

Vrlet hrdes ver nejden d en pytteliten kvinna kom frbi och frgade hur det var fatt med herr Hakelius. Hon hade sett de blanka gonen och likt en krksate sprungit dit, som efter glitter. Med en rostig Moder Teresisk rst undrade hon mt:
Hur r det fatt, pojke?
Jag kpte en fransk och blev besviken. Den engelska smakar bttre, kvinna, grinade ungen.

Hon frstod inte hur en s liten kunde knna skillnad p nougat och nougat men tog nd hand om pojken fr att hon sg att detta var ett unikum, ett ovanligt bra barn, tnkte Nikotinkvinnan. Hakelius var en gva. Damen tog med den smutsiga till simhallen, men innan de kom fram gick de p Enkpings gator. I badhusreceptionen kpte de intrdespriser som var hga fr sin tid men hon betalade nd fr bda. Johan Hakelius sg kvinnans givmildhet som ett tecken p sina egna kvaliter.

Vl inne i bassngshuset skulle han doppas s han blev ren frn smusten. Fri frn det fula. Intrdespriset betalade hon t den lilla mannen, som sagt, ngot Hakelius var tacksam fr. De bytte om i nikotinkvinnornas omkldningsrum ocks. Det hr var p tiden man nnu fick g in i simhallen i bara kalsongerna utan att halvfascisterna kom piskade, ngot som vr Johan nyttjade. Johan Hakelius gick sv och an till stegen och klev ner i vattnet en gng till bara fr att visa sin uppskattning. I poolen kysstes trdar av pojkens dliga slem med det klorerade vattnet. Vattnet pyrde pltsligt gav lite av sitt till krkset och krkset gav desto mer av sitt. Det sammanblandades, till andra simmares frtret. nej, det hade varit bttre att spola av honom i enskilt rum. Det rdde brist p bttre vetande. Lxan lrdes fr sent men s spolades han av i damernas duschrum, han skmdes ver att behva vara i det andra knets domner, nej vad dligt. Detta var ett dubbelt nederlag, frst franska nougaten och nu det hr, det var riktigt hemskt och vedervrdigt. De badade bastu med andra bystade varelser, som han tittade bort frn. Han var skeptisk mot vrtgrdar, ngot som behandlades i ett tidigare kapitel. En som var besviken hette Johan Hakelius.

Pojken lt sig nd inte nedsls helt av missdet i badhuset och nougathrdsmltan eftersom det inte gick, han hette de facto Gud i frnamn. Sen cyklade pojken hem igen med torra klder, hel och ren. Det var p en tid d man inte behvde lsa om cyklarana, tjuvarna ville inte ha, s utbredd var bilismen under 60-talet. Frldrarna fick inte veta ngot om nederlaget. Under middagen utbringade Herren i huset Hakelius ett rytande skl fr sin frscha son. Det trde inte mycket p Johan Hakelius sjlv, eftersom allt var den franska nougatens fel.

I andra nden av staden fick simpoolen tmmas och nytt vatten fick drefter tappas upp i tur och ordning. I tidningen rapporterades det om hygienskandalen som skakat badhuset. Hela huset fick tyvrr saneras, ven dambastun. Det var d Johan Hakelius sg makten det skrivna ordet. Det var d han bestmde sig att han skulle bli en tidningsman. Tidningen skulle heta Fikus, efter frukten han klmt p i affren, och han skulle bli tidningsmannen Johan Hakelius.
Citera
2022-11-09, 14:57
  #10
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
KAPITEL 3
DOPET SOM GICK BRA


Vrt Ekpingsunderbarn
Guds hus tystnad brya
Nr Enkpings ckelklerk
Doppar barn i gryta

Inom det frsta ret skulle barnet ge sitt gudomliga namn Johan nnu mer rttvisa. Han lrde sig tidigt att cykla nnu lngre strckor samt lsa enklare pussel och gtor, srskilt uppskattade han gtorna med en humoristisk klm. Favoritgtan var den om vad som blir bltare och bltare ju mer man torkar. Genom egen beprvad erfarenhet frn fregende kapitel kunde Johan med skerhet sga att handuken blir bara bltare och bltare. Han mindes nnu haveriet p badhuset men det ville han inte. Denna frmiddag skulle barnet dpas och bli Johan Hakelius ocks med Gud. ntligen skulle de mtas p riktigt igen, andra gngen under Johan Hakelius medvetna liv och frsta sen den lyckade frlossningen.

P dopet fick han hela Enkpings frsamling att stta skrattet i halsen genom att sga blubblubblub efter tredje svngen ner i det vtskefyllda karet. Barnet sg inte lyckligt ut nr han slngdes ner i vattnet, kanske pminde dopet om badhusincidenten, gngen i badhuset. Det var egentligen inget dystert dop, nej, men Johan Hakelius frhjde upplevelsen. Publiken anstrngde sig fr att inte spricka upp i fnitter. Ngra enstaka tihihihi ekade frn kyrkbnkarna och prsten fick titta strngt p dem och slog med sin pinne i golvet, rakt ver graven, dr masktna bitar av Kungen lg. Prsten sansade sig fr att inte tappa fattningen helt infr Johan Hakelius.

Ryktet sa att prsten piskat skrattande frsamlingsmedlemmar i sakristian efter showernas slut, ja det str shower eftersom att mnga ville se Johan Hakelius dop. Tre fullsatta kyrkfrestllningar p en och samma dag blev det s att sga. Detta var vid en tid d det var strngt frbjudet med kul i kyrkan i Mellansverige men eftert kom en del av kristenheten fram till Johan Hakelius och tackade fr den goda underhllningen. Prsten sg att Hakelius var en bit av Herren sjlv och bestraffade ingen med smisk fr hyllningar till barnet. Om det hade blivit smiskstraff i Enkpings stift den dagen hade det slutat i blodbad, s mycket hyllades barnet. Men det var ocks bittert fr Prsten av en annan anledning. Han hade ett komplicerat frhllande till s kallad brittisk humor men Johan Hakelius omvnde Prsten som sken upp.

Barnet Johan Hakelius r faktiskt rtt s kul, jag vill ha ett fyrfaldigt leve fr vr nya mnniska i frsamlingen, prntade Prsten, varp han upprepade hurra ett flertal gnger.
Frsamlingen hpnade fr detta var olikt prsten. Men det vckte ocks stark vrede inom Prsten fr en gng hade hans lsning ur Lukas bok vllat skrattsalvor i kyrkhuset. Det hade handlat om den bibliska formuleringen det r lttare fr en kamel att komma in genom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds rike. Prstens inlevelse och berttargldje gav frsamlingen en absurdistisk bild av en pytteliten kamel. , som frsamlingen skrattade t denna stora humor. nnu skojsigare var bilden med en enorm nl, sn stor att puckelhelvetet kunde krla sig igenom det p alla fyra, vedervrdigt. Hur skulle en s stor sate f in sina bgge utvxter genom hlet? Hur kunde man gjuta en s enorm nl med de jrnpriser som rdde p 1960-talet? Det var inte en stabil prst Prsten var nu. nnu visste inte Herrens ttling i rakt nedstigande led om detta, allts Johan Hakelius.

Prsten drogs tillbaka till missdet. I tv hela minuter och en halv varade skrattet. Skrattsalvan var hysterisk och hoppade runt vid altaret som p en hoppboll fr detta var oerhrt. Prsten skrattade inte och eftert fick alla knna p snrten en och en. Det hade kommit rtt p flera, hur djuprd nyans vore fr grafiskt fr den hr historien att frtlja. Men det var oerhrt att Prsten denna gngen skrattade. Prsten hade ett Janusansikte ocks han. Ibland var han skoj och andra stunder var han glad, vilket gav frsamlingen buksmrtor, msom av skratt och msom av oro. En del slutade g i kyrkan. Det var en omvndning. Nr familjen gtt hem frn kyrkan samlades Hakelius frldrar runt bordet, barnet satt mitt p p bordet s alla kunde se. Frldrarna berttade om den humorbefriade prstens ilska mot kamelskratten under det frgngna ret och omvndningen. Om kamelen och nlsgat fick han veta, Johan Hakelius.

Men frldrarna, som var roade av kamelskmtet, var inte beredda p sonens avvaktande reaktion. En sdan lg humor sysslade inte Johan Hakelius med, han var ett spdbarn till figuren med vaken i knoppen. Nej, kamelvitsar var under hans vrdighet att hra p, nej d var den engelska humorn bttre. Han gallskrek nr han fick hra om att Prsten hll p med sitt prat men tystade sig sjlv med hnderna fr munnen. Bttre att lta Prsten skratta t sitt eget s kallade geni n att frklara att humorn hade gjort sig bttre om man bytte ut djuret till ett nnu strre. Dromedar i ett nlsga! Stor havsfisk (fadern i hamnen hade berttat om djuret marulk) genom ett nlsga som stoppats i vattnet! Krokofant i ett nlsga (glimt i gat)! Stenbumling genom ett nlsga! Men Johan Hakelius skulle spara dessa vitsar och dra fr sig sjlv, vid kyrkbacken fr att trumfa prsten. Johan Hakelius visste nnu inte att Prsten led av frsamlingens dumhet, det var en dlig publik han hade. Frldrarna var inte srskilt troende men gick nd i kyrkan fr att kompisarna fanns dr inne och roade sig med grejer. De hade knipit igen nr Prsten yrat om kamelen och nlsgat, Lukasanuset 18:25, som de kallade det. Frutom hrjningarna i kyrkan var Johan Hakelius ett enkelt barn att handskas med. Han fick goda betyg av bekanta nr det gllde allt ifrn charm och utseende till talang och tnkande. Han besatt ocks tidigt en musikalitet, luta var favoriten att lira. Johan visste inte om Prsten var bra eller dlig nnu. P grund av att Prsten befarade Herrans obarmhrtiga dom lt han sig inte tnka en ond tanke om Johan Hakelius.

Det var dr och d Prsten bestmde sig fr att vara god mot barnet, motsatsen till ondsint och vidrig. Dessutom skulle han se engelsk biograffilm fr att f humor och drigenom kunna klicka med Johan Hakelius. Han skrockade och terberttade Johan Hakelius dop minut fr minut, med undantag fr den tredje frestllningen som blivit frsenad p grund av strul med vattenpfyllningen.
Blublbubublublubuubublub, hrdes frn sakristian nr Prsten satt och grt efter frestllningen.
Han grt ver barnets frtrfflighet men ocks en oro ver att inte tas p allvar. Prstens tvenne Janusansikten skrattade och grt, Prsten hade svrt att skilja p fantasi och verklighet och gjorde drfr vld p mblemanget. Ett stolsben fick stryka med. Nu fick han knns s som frsamligen knde, en frtvivlan ver skmten som brt mot reglerna. Skulle man f sga s om dromedaren, frgade Prsten? Han gjorde vld mot taklampan och det blev mrkt i hans rum, aj. Splittret gjorde hl i hans hud. Sten i en nl? Fr sakens skull ska det ocks tillggas av ingen i Johan Hakelius familj visste om att stenarna var dda vid den hr tiden, ngot som snart skulle g upp fr familjen. Faktum r att folkskolan lnge lrde ut flera olika teorier kring stenarna, bde andliga och vrldsliga. Mnen efter dopet sken p dem genom fnstret dr de lg i sina sngar. En helt egen sng hade Johan Hakelius.

Tillbaka till Prsten nu d. Nr han gjort frdigt i kyrkan lste han porten in dit. Prsten bodde i sakristian, i anslutning till kyrkan p kyrkogrden. Genom det fnstermlade fnsterluckan sg han gravstenarna p rad. Upplevelsen av dagens gudomliga komedi med det utlovade barnet satt kvar i honom, var detta samma barn som en dag tidigare hade smutsat ner den kommunala swimmingpoolen? Prsten hade knt lukten nr han drack medhavd l i bubbelpoolen. Bubbelpoolen som lg bredvid 25-metersbassngen sg varandra och var vad man kan kalla fr i anslutning. Prsten tnkte fr skerhets skull gra som s att nr det mrknade faxade Prsten till Enkpings-Posten. Prsten lt erknna att han sjlv lg bakom hygienskandalen p badhuset. Att det var Prsten som frgiftats och kastat upp i ett rr som siktats p poolen. len nmndes inte. Prsten hade biktat tillrckligt fr idag.
Tidningen hade idkat hxjakt efter grningsmannen och ngra dagar drp publicerade tidningen en artikel. S hr kunde invnarna lsa i tidningen:

Prosten Erknner Vatten-Smutsen! Exthra! Enkping Badade i Prostens Krhkes! Krhktes i Rhr riktning Basshngen. Infngades under Morgontimmen ock ro Inlst bakom Ls und bom.
Hvad tycher Ni? Skall Prosten mhta Hr. Profoss?
Konstapel-Vaktmstaren Anser Tycker Si Och So.
Citera
2022-11-09, 15:19
  #11
Avstngd
sanningenskrigare2s avatar
KAPITEL 4
HYGIENEN BTTRAR SIG


Hennes sons medvetna liv
Det brjade med ens
Sen spred sig cklet ut
Folket undrar vems

Brevbraren kom med ett sus den morgonen. Ett sus gick vidare genom staden. Nyheten om vem som orsakat frdelsen p badhuset skakade Enkping, bildligt. Ryktet hade sagt att det var Harkel d.y. som krkts. Han var delgare i stadens enda saneringsfirma s motiv hade han. ggklet hade han ftt kastat p fnstret. Andra onda tungor anklagade simskolan eller ngon ur personalen p badhuset. Hmndaktionerna hade varit flera den sista tiden.
Men istllet var det suset om Prstens ogudaktiga leverne som gick frn hus till hus. Alla prenumeranter fick veta om vad som orsakat hygienskandalen som kostat kommunen pengar och tid. De behvde stda lokalerna i veckor, p grund av att allt vatten var sammankopplat genom rr under marken, s Prstens rr ver jord var egentligen verfldigt. Visst hade mnniskor anat, men att det var s hr illa visste ingen. Frn olika hus kom olika frskrckta utrop:
Ett snt krk!
Det r inte sant, han som vigde oss har krkts i ett rr ner i bassngen.
Han som begravde Harkel d.. r med i tidningen, inte bra alls
Jag blir s nedrig av att tnka p prsten, hoppas han hamnar i stupstocken.
Jag skulle bara lsa annonserna men nu fick jag veta det ingen ville veta, pitten!
Nej, nu r mttet rgat, jag gr jag med i Humanisterna istllet.
Nstan alla lmnade kyrkan och gick med i Humanisterna istllet. De hll p med ddshjlp och andra ogudaktigheter men fick nd duga fr det upprrda folket. Det var en protesthandling. Enkping var verens om att detta var fel och att Prsten grna fick mta den knda herr Profoss.
Det drjde inte lnge frens ven de som inte prenumererade p morgontidningen ftt veta om vidrigheten.

Hemma hos Hakelius var det modern som gick till brevldan den morgonen. P vgen in i huset sg hon trycksvrtan som etsat sig i redan hundratals andra Enkpingsbors gonhlor. Vrre n orden var ordens innebrd, men nej, tnkte hon. Hon brjade flsa hastigt. .
Johan Hakelius kom rusandes ur sin sng och sa:
Den utan synd ska kasta stenen p Prsten. Han gr bara sitt bsta
, du r klok mitt och hela Enkpings underbarn, svarade den nu omvnda modern.
Johan Hakelius var riktigt glad ver att Prsten valt att skydda honom och att modern inte misstnkt ngot. Det skulle bli enklare fr den lilla att utfra storverk om han inte hade snuskiga anklagelser riktade mot sig. Det var sdant prster skulle gra, bra pojkars synd s de orkar g lngre och stadkomma mer fr vrlden. Nu var vgen fri fr honom och fr frsta gngen knde Johan Hakelius sig fri frn synd. Om nu inte Nikotinkvinnan ocks gr till tidningen och ger sin version av hndelsen, om barnet hon doppat fr att det skulle bli rent. Det scenariot ville inte Johan Hakelius veta av fr d hade kanske barnet anklagats. Han rodnade men modern sg inte det fr hon var s glad nd fr alla kloka ord.

Prsten d. Han hade tagits p bar grning nr han p morgonen satt p rygg ute p kyrkogrden. Konstapeln hade mejslat snder hans ytterdrr men inte funnit honom dr, som tidigare nmnt befann han sig p kyrkogrden. Under skrikigheter drogs han in i polisbilen som krde till fngelset. Han skulle hllas inlst lnge, det var en annan tid i Sverige. Brottsdmda skulle straffas och ndvndigtvis inte rehabiliteras tillbaka till samhllet. Sen var det inget mer med den saken.

Johan Hakelius tog tidningen och blddrade bland bladen. Han tyckte om tidningen, verkligen, ven fast Enkpings-Posten vid den hr tiden var halvdan. Det var ett tafatt frsk att likna The Telegraph, tnkte de bildade. Barnet synade tidningen sida fr sida. Hakelius fantiserade om vad hans egna tidning skulle innehlla lnga reportage om hndelserna bakom kulisserna, kulturtexter och frgfotografier. Att han skulle f sprida sina tankar
Detta var p 60-talet. Att en s liten man hade tankar p frgfoto var lika absurt som det lter. Men det var ocks ett ovanligt bra barn det rrde sig om. Tidningen Fikus skulle ha en smart verklassprofil, var Johan Hakelius plan, drav pkostade frgfotografierna. Framsidan skulle frestlla en fikus i grnt med en vuxen Johan Hakelius intill.
Nu tittade pojken i Enkpings-Posten som var lngt frn hans fantasitidning, men nd en bra plantskola, prntade Johan Hakelius. Han fastnade vid sidan p ddsannonserna. Ingen skulle i fortsttningen vilja ha ett kors p sin ddsruna, tnkte Johan Hakelius, efter suset som gtt genom staden. Prsten hade svikit sin frsamling, tnkte folket. Men Johan Hakelius visste att han likt Jesus offrat sig fr dem som var btte n honom. Men i fortsttningen skulle ddsannonserna illustreras av duvor. Under en duva i tidningen knde han igen ett namn. Det var Nikotinkvinnan (se kapitel 2) som gtt ur tiden.

Vr kra
Nikotinkvinnan s.t.s.i E.
*23 november 1890
Har i kramper somnat
1 juni 1968
Familjen och Prsten hlsar s gott
Hwart min werld och lycka wnder
Det str allt uti Guds hnder
Hon hjlpte de fattiga i
Calcalcuttacuttaoo

Duvan blinkade intelligent och humoristiskt tillbaka mot lsaren. Prsten hade verkligen tnkt p allt. Han eller Herren Gud ovan molnen hade verkligen minskat risken fr ytterligare nederlag. Det var ett underverk att hon ftt g vidare till ddsriket. Hennes ddsorsak var oknd men man kunde idka gissningslek. Johan Hakelius ville tro att herren kastat en blixt med el mot henne. Fadern trodde hon hade rkt cigariller. Alla spr efter nederlaget i simhallen var rjda. Ingen och inget kunde koppla Johan Hakelius till badhuset och hygienskandalen. Det var inte det minsta tungt att bra det inom sig, fr han hette faktiskt Johan och var sjlvklar som mnniska. Detta var vid en tid d det inte fanns vervakningskameror, prntade Johan Hakelius femtio r senare. Men nu handlade det om den unga Johan Hakelius.

Nu nr han ntligen var fri frn bde synd och oro ville Johan Hakelius vidare i vrlden. Han ville cykla lngre n han ngonsin tidigare gjort. Han tankade sin kropp med kolhydrater frn hemmet och tog sig sen ut p vgarna igen. Denna hade han fr avsikt att ka lngre n frra gngen. En annan skillnad var att hgertrafikomlggningen kom emellan dem. Han kte till Enkping station. Det fanns jrnvgar utan slut och nglok p dem. Pojken kunde se mnniskor vnta p tg fr att lmna Enkping och aldrig komma tillbaka. Men inget tg kom. Solen stod hgst upp p sitt fste. P perrongen stod koffertar och psar. Tre personer hade satt sig p sina koffertar. Ett tg kom men det stannade inte. Minuterna gick. Ett till tg tuffade frbi stationen. Det blev inget av det. Sen blev solen sned och huvudpersonen tappade tlamodet. Han cyklade vidare genom staden. Han cykeltraskade frbi skolhuset vidare mot kyrkogrden. Ytterdrren var vck och sakristian hade befolkats av djuren, ekottor och sdana krp. De hade brjat ta av Prstens havregryn och kex. Johan Hakelius tog en cklig psklilja ngon frfulat en gravsten med. Han lade den istllet p Prstens bord.
Tack, Prsten, tack fr att du offrar dig den hr gngen, sa Johan Hakelius med ett skratt.
Pojken hade ett frbund med Prsten och Gud, det var bestmt nu. Sen sparkade han upp cykelstdet och tog sig hem, full av tacksamhet. Det var om detta Bibeln lrde, tnkte Johan Hakelius.

I tidningen dagen drp fljdes hygienhaveriet upp. Det hade varit springtvling till brevldan den morgonen. Alla grannar frutom cklen, som inte lste tidningen, hade brevbrarvaka i sina respektive farstur. Frsten till brevldan fick veta frst vad som hnt syndaren. Skrik hrdes frn husen lngst ner p gatan, dr de ftt tidningen frst. Det skapade en dominoeffekt i vriga husen. Sllan hade brevbraren pressats s hr tidigare, brickorna fll och samma ljud upprepade sig verallt..
Hojt! Prsten tillhr de sinnessla, skrek dem en efter en, gata fr gata, kvarter fr kvarter!
Prstens psyke hade utretts, han hade inte hllit mttet. Drfr hade han skickats till en annan anrttning med hgre murar. Lngt norrut i Sder, hade den modiga Prsten hamnat, i Ster, Dalarna. Ingen var stoltare n Johan Hakelius.

Johan Hakelius samlade startkapital och drog igng Fokus. Sen blev Johan Hakelius en ung vuxen. Sista sommarlovet tog slut.
Citera
2022-11-10, 20:16
  #12
Medlem
Massajens avatar
Kul! Tycker det ser lovande ut.
Du mste dock s a s tta till berttandet ordentligt. Korta ner meningarna och se ver formuleringar s att texten blir mer komprimerad.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in