Jag är på jobbet men jag gör ingenting [tjänsteman]

TS tar upp något väldigt intressant och typiskt för offentlig sektor, i synnerhet kommunal. Dock har jag även varit med om det i privat sektor.Jag har jobbat inom alla sektorer och av och till hamnat på tjänster som inte kräver ett skit.

Arbetade åt en storbank på regional nivå en gång och hade en urvalsbefattning med bra lön. Det enda de vill var att jag skulle komma med idéer om hur banken skulle utvecklas på flera års sikt. Det knasiga var ju att detta inte på något sätt var samstämt med den centrala bankens utvecklingsavdelning. Jag försökte gång på gång uppmärksamma det, men fick bara tillbaka att "vi ska ligga före". Jag hade heller ingen kollega och var ensam om min uppgift direkt under regionchefen.

Jag gjorde olika promemorior om hur jag såg på tänkta förändringar i omvärlden och hur det skulle kunna påverka banken. Vad jag än gjorde så fick jag massor med beröm för mina geniala idéer, men det blev aldrig något av dem. Vet inte om regionchefen använde mig för att ta fram sådant som han själv använde uppåt. Det måste ju ha varit så på något sätt. Dock såg jag ändå aldrig att det hände något.

Det var även så att jag satt på en helt annan ort inom regionen än där regionchefen var. Jag satt inte ens i bankens lokaler. Jag hade ett eget kontor i ett företagshotell bland helt andra företag. Med tiden insåg jag att jag lika gärna kunde sitta hemma eller vara var fan som helst eftersom det ju bara var jag som hade de uppgifter jag hade.

Det blev värre och värre och jag gjorde mindre och mindre. Uppskattade min arbetsvecka till cirka 4 timmar där jag värkte fram några idéer som jag sedan skickade in och fick otroligt bra respons på. Till slut blev det outhärdligt. Efter två år bestämde jag mig för att söka ett annat jobb och fick även det. När jag berättade att jag tänkte sluta och ville säga upp mig fick jag på stående fot ett erbjudande om 10000 mer i månaden om jag stannade kvar. Jag tackade nej och tog det andra jobbet som var raka motsatsen och där jag höll på att arbeta ihjäl mig och sade upp mig efter fyra år.

Har efter det haft olika jobb där det visat sig att många tjänster har otroligt lite innehåll. Inte minst i det kommunala, där det mest handlar om att ha möten med varandra och låtsas vara fullbelagd.

Yeah, vilket optimalt liv, att driva deg och dö uttråkad.
Handlar det inte om proxy-skydd för din chef då? Om inte din roll fanns, så skulle denne sitta med ansvar när någonting går fel?

Mycket intressant läsning, tack!

Det där var det bästa med min förra arbetsplats. Att man kunde slita från 08:00-12:00 sen bara glida på räkmacka resten av dagen. Gjorde administrativa saker på Telecom företag. Jobbade dubbelt eller trippelt så snabbt mot mina kollegor, och chefen var supernöjd över att ha mig.

Nu i dagsläget så är jag i industrin och vissa dagar kanske man sitter 2-3 timmar medan andra dagar så sitter du och har lunch i 25 minuter och jobbar nonstop. Föredrar dock mitt nuvarande jobb, men Ibland saknar jag mitt gamla där jag hade ”sommartid” och jobbade 07-15 juni-augusti. Iaf på sommaren annars aldrig.

Jobbade under 3 års tid i ett kommunalt fastighetsbolag som vaktmästare utan någon handledare. Med andra ord var det som en fritidsgård för vuxna där alla gjorde vad dom kände för. 2 målare på fulltid som utan att överdriva lade 3 timmar om dagen på kortspel. Jag själv ledsnade med tiden på att man gjorde saker utan att någon märkte det. Under sommarhalvåret var det en del att göra med gräsklippning etc men under vinterhalvåret utan snö var heldött och då tröttna man på att ta initiativ som tillexempel städa förråd eller trappuppgångar (när det dessutom fanns städare på heltid som gjorde det) mina morgon rutin under dessa vinterhalvår har att komma till jobbet kl 7 för att låtsas dricka kaffe under 40 min för att sedan gå hem och lägga sig igen (bodde i närheten) sedan kom man tillbaks till frukost. Det kändes moraliskt fel och tröttnade snabbt på det , ibland var det skönt givetvis men man kände sig rätt kass när man inte kände sig behövd eller gjorde någon nytta. Idag jobbar jag inom bygg och rivning och här är det nästan tvärt om, vi jobbar för mycket med för lite betalt och det tär på en både mentalt och fysiskt men mår betydligt bättre när man sitter i bilen påväg hem när man verkligen har gjort nytta.

Men förstår hur du känner TS det är inget roligt i längden..

Sista 6 månaderna jag jobbade på ett stort olje/gas-service bolag som börjar på "A" så satt jag 6 veckor helt utan arbetsuppgifter. Det var ganska trist och andra avdelningar hade mycket att göra och frågade min chef om jag kunde jobba där istället. Det fick jag inte. Jag klagade efter ett tag och ville ha förflyttning till en annan avdelning där jag hade jobbat förut och trivdes bra, men fick sparken.

Fast o andra sidan om företag inte gjorde så skulle arbetslösheten i landet vara enorm. Säkert minst en tredjedel av alla jobb, åtminstone inom vissa sektorer, är hittepå jobb.

För er som vill ha en låg aktiv arbetstid på en arbetsdag så sök er till jobb som säljare i butiker eller på ställen som säljer sällanköpsvaror med högre prislapp, där en affär kan täcka hela dagsbudgeten (Bilar, möbler, pooler, kök, plus en massa mer saker). Speciellt under lågsäsong som vår och höst i den bransch som jag har jobbat inom. Vissa dagar kan bestå av 30 minuter aktiv arbetstid på nästan åtta timmar eller så. Skittråkigt tycker jag men samtidigt så finns pressen på att sälja till de kunder som kommer in och då vill de till att man är på tårna. Jag har spenderat många timmar med att kolla i telefonen med chefen sittandes likadant bredvid. De vet de övre cheferna om då antalet kunder som kommer in mäts och sålänge man säljer till de som kommer in så är allting lugnt. Vi får inte heller, på den arbetsplats där jag har jobbat, sälja utanför butiken mer än att ringa till offerter eller typ skriva till folk vi redan känner.

Någongång har jag tänkt på mina vänner som beskriver att dem har exakt 1 timma rast om dagen och jobbar nästan 100% alla andra timmar, men samtidigt har dem inget som helst ansvar för någon försäljning och deras dagar går nog betydligt fortare än vad lugna dagar har gått på mitt jobb.

OBS, alla dagar är absolut inte såhär, under högsäsong kan lunchen iblands skippas helt, men då är det också betydligt roligare att jobba, enligt mig.

Bäst är nog att de är lön enligt kollektivavtal och provision blir bonus på lönen. Samtidigt så säljer du dåligt får du inte vara kvar, men även de sämsta säljarna jag har träffat lyckas ändå sälja för en knappt ok summa de flesta månader.

OBS, gräset är alltid grönare på andra sidan men ni som tror att ni föredrar lågintensiva jobb, det är inte så soft som ni tror. Dagarna går ibland väldigt långsamt och jag personligen har känt ofta att jag kunde gjort något vettigare av tiden.

Låter som min nuvarande situation. Har effektiviserat rutiner så jag inte har något att göra mesta av tiden. Är tråkigt nu så jag försöker hitta något annat.

Vet revision som gjorts på statliga myndigheter där anställda berättat att de får cirka 2 mail om dagen i genomsnitt. Jag får 20 ungefär och har ändå lite att göra. På samma myndighet skall en tjänsteman erkänt att han inte hade något att göra efter lunch. Konsulten ville inte avslöja vilken myndighet det var.

Vill bara tillägga en sak som inte har med tjänstemannarollen att göra. Det kan vara dåligt med styrningen i privata bolag med. Farsan jobbade på Kockums i Malmö på 80-talet och han berättade om avdelningar som satt och spelade kort nästan hela dagarna i ett par år.

Känner igen mig i det, har jobbat i flera storföretag och har noterat hur mycket tid som läggs till "filosoferande" om hur bolaget minsann kan bli bättre medan det egentligen inte finns någon konkret plan på hur man ska gå tillväga för att förverkliga dessa idéer. Har suttit i otaliga "utskott" där vi har fått prata vitt o brett om hur vi ser på bolagets utveckling och framtid, risker och möjligheter samt produktutveckling osv. men där jag själv (och ingen annan heller på mötena) har varit det minsta delaktig i produktteamet eller andra avdelningar. Vi har mest varit ett gäng "experter" som tycker till om allt möjligt och gör vår röst hörd (satt i diverse stab-funktioner direkt under styrelsen) men det är ofattbart hur mycket tid och resurser som läggs på totalt felprioriterade aktiviteter.

För att inte tala om alla möten där man mest sitter och sover...

Skillnaden är att ett ineffektivt litet bolag slås ut av konkurrensen på sikt, ett storföretag funkar mest som en myndighet då allt rullar på av sig själv tack vare inarbetare rutiner, trots inkompetens och ineffektivitet.