Den osminkade bilden av semester med barn

Myggnät.

Semestrarna med barnen är guld. Brukar boka vandrarhem någonstans, och bara gå och driva en vecka, äta mycket ute och så. Barnen får kolla hur mycket på skärmar de vill. De tröttnar ändå snart och vill hitta på något. Äta glass, bada, snacka skit.

Alla älskar att dega, och har man tur så har man inte gängat sig med någon sån där pestig person med överdrivet kontrollbehov, som ska "styra upp" allt ("skärmfritt", "laga riktig mat", "familjeråd").

Exakt. Klarar man bara av att chilla med familjen så är alla glada. Alla jävla måsten man har resterande 47 veckorna kan man väl skrota på semestern. Sova, äta och chilla...

Haha detta är en gammal tråd, dyker upp varje år när semestern närmar sig.
I alla fall, min uppfattning detta år är att det inte är barnen det är fel på, det är samhället..

Sen..som alla människor har barn olika temprament, tempo, intresse etc och man lär sig att tackla det.
Älskar dem! det är det handlar om iaf

Låter superskönt...jag är däremot själv, lite rädd åka iväg för långt själv med dem..

Är det någon annan som känner behov av semester från sin familj? Det förväntade (i alla fall inom mitt umgänge) är att man ska umgås med sin familj på semestern trots att man umgås med sin familj all övrig tid också. Jag känner oftast att vi i vår familj skulle må mättre av att vara ifrån varandra på semestern. I alla fall i högre utsträckning dela upp oss och göra saker på varsitt håll.

Jag är hemma med småbarnen nu, jag och sambon har inte semester samtidigt vilket suger. Längtar till att få börja jobba igen och barnen längtar till förskolan.
Hade vi varit hemma allihopa hade det varit en annan femma men nu är jag i princip själv med ungarna i 4 veckor.
Hur mycket lekande, fotbollande, badande det än blir så vill dom bara ha mer mer mer och det blir det ändå tjat och gnäll och bråk och ständigt på vakt. Samtidigt som hushållssysslorna läggs helt på mig. Sedan helt dyngslut efter 1 timmes nattning för att sedan somna senast 22.00 för att sedan kliva upp 05.00 när dom vaknar igen.

Sedan om nån frågar nått om semestern så får man använda sitt mest påklistrade leende och berätta hur skööööönt det är och hur uuuuunderbart det är att få vara med barnen <3<3<3

Ni som är trötta - trösta er med att tiden går fort(och när den gått saknar man det gamla). Jag har knappt sett röken av tioåringen i sommar. Först var det träningsläger, sedan skulle hon promt till morfar och så är det kompisar, kompisar, kompisar. Saknar henne.

Det är sjukt för jag vet att du har så rätt i det du skriver och att jag kommer känna likadant den dagen mina barn är i den åldern.

Men ändå kan jag inte låta bli att stundtals känna att jag skulle först behöva en barnfri semester med min sambo en vecka. Och sedan ytterligare en vecka där jag är helt själv och har semester från familjen.

Men semestern med familjen är också rolig, särskilt när man är ute och hittar på saker, sambo och barn är nöjda och det är fint väder. Det kan vara det finaste som livet har att erbjuda.

Ingen solkräm åt den lilla… Det är skugga som gäller och inget annat.

Barn blir lätt väldigt varma i solen och bränner sig oerhört lätt. Solkräm hjälper med att barnet inte bränner sig, men huden är väldigt tunn och solstrålarna går hårt även i vävnaderna under huden och där hjälper solkräm föga mycket till.

Myggnät till vagnen är ett måste. Friskluft är väldigt bra däremot, så passa på med med långa promenader etc ute i friska luften.

Fan vad härligt.

Dottern vill bada. Vi går ner till havet. Det är för kallt, tycker hon. Vi går upp. Det blåser kallt, tycker hon. Går tillbaka till ’camp’. Hinner sätta mig ner och få upp lite solvärme. Hon vill bada. Ner igen. Nu kommer vi i. Jag lär henne slänga sig i vågorna. Det är kul. Väldigt kul! ”Pappa, jag är bajsnödig”. Upp. Hämta pengar till betaltoaletten. Springa dit i panik. Krångla av blöt baddräkt. Vänta. ”Det kommer inget.”. På med blöt baddräkt. Ner i havet, fånga vågor. ”Pappa… jag är bajsnödig..”. Upp. Hämta pengar. Springa i panik. Stå en lång stund och stimulera leverans. Äntligen! Ner till stranden. Andra barnet missnöjt och har sand i hela ansiktet/munnen, sambon matt. Det blåser. Tittar upp. Om jag läser molnen rätt har vi 6-7 minuter solsken framför oss. Nu njuter vi!