Den osminkade bilden av semester med barn

Vi åker till Sicilien om ca en vecka, stannar en månad. Det ska bli riktigt skönt.

Med hur många barn, i vilka åldrar, undrar man?

Två barn, 10 och 13 i år. Men de har varit där 4-7 per år i flera år.

När barnen har kommit upp i den åldern är man inte så låst och klättrar på väggarna.

Depression kan också vara ett alternativ.

Kan också vara autism. Man blir trött av alla människor och deras jävla känslor

Två barn, 5 månader och 2,5 år. Har tagit sex veckor semester i år och är nu, drygt två veckor in, betydligt tröttare än när jag jobbade! Särskilt då frugan insisterar på att vi alla ska sova i samma rum vilket har försämrat sömnen rejält för oss båda.

Jag försöker få saker och ting fixat på huset sen gör vi lite dagsutflykter i närområdet.

Ser fram emot när barnen blir äldre och inte behöver punktmarkeras när man befinner sig utanför sin trådgård med staket runt omkring. Innan barn åkte vi ofta på vandringsresor utomlands och hoppas kunna återuppta det i någon form längre fram med barnen.

Man ser rätt mycket ensamma kvinnor med barn vid den här tiden på året - antagligen pga delade semestrar - och en sak som alltid slår mig är att de bara har två lägen; De är antingen konsumerade av sina mobiler - medan ungarna får vara en pest för alla omkring dem - eller så är de irriterade och ser trötta ut på livet.

"Kom och hälsa på, ta med barnen, de är så mysigt!"

Jag är hellre magsjuk och ensam med barnen än att utsätta mig för vad det innbär att hälsa på med ett barn i åldern kan krypa-3 år i ett icke barnsäkrat hem.

Har inga barn själv men såg tråden och i mitt hat mot folk som kallar sig introverta och känsliga så hittade jag den hä rackaren till text Why Family Vacations Get Absolutely Exhausting for Introverts (and How to Cope)

Förklaring: avskyr när folk ska kokettera med att dom faktiskt är "introverta" eller har nån form av extrem magisk känslighet och sen berättar dom att dom, precis som alla andra nu levande människor, tycker vissa saker är jobbiga att göra.

I det här fallet är det en unik blomma som faktiskt tycker det är kämpigt med familjesemestrar när alla är inlåsta i samma stuga och partnern, och ens gemensamma DNA-avdyningar, klättrar på väggarna. Eller i fallet med författaren:


Tipsen i texten som alltså är relevanta för alla - även om författaren antar att alla andra är extroverter som älskar att konstant slåss med släktingar, partners, barn och inget hellre vill än att dra sig tillbaka - borde funka.

Sammanfattat är det: beklaga sig över nån åkomma ingen kan bevisa eller motbevisa. I det här fallet "introvert". Sen tar man ett av rummen i stugan där hela ens familj är inklämd och alla jagar efter en egen plats att vara och ser det som sitt eget där ingen annan får komma in.

Gör som författaren! Ta med laptop och bok och andra förnödenheter så att du kan idka "self-care" medans alla andra i familjen sköter matlagning, städning, underhållning, och löser konflikter.

Tadaa!

Det låter härligt. Men visst finns det smultronställen i Sverige också.

Det gör det absolut, bara lite osäkrare väder.