Den osminkade bilden av semester med barn

Du är helt normal. Försök få avlastning. Snart kan de leka mera själva , det är skönt

Ja skärmtid är väldigt intressant för barn. De gillar sånt. Gärna skärmtid 8-22 , det är inga bekymmer . gärna flera dagar. Vi vuxna vill gärna få göra saker utan att bli avbrutna hela tiden men det är lite ovanligt att man får det. Alltid är det någon som behöver ens insats. Man undrar ofta hur de andra i familjen hade överlevt om man inte fanns.

Eh ok, vad betyder motionera tillsammans? är det en 1 timmes jogging & cykeltur vi pratar om ? eller vad är det för motion en hel familj kan göra tillsammans ?

Berätta mer...
Jag känner sympati med människor som bara inte orkar mer, helst de med barn som bara strular, men hade själv inte tagit det steget.

Låter väl som en vanlig semester oavsett risk eller inte? Blir väll altid bråk på semester det hör till.

Jag kunde ligga i sängen och stirra upp i taket, stönandes "jag har så tråkigt".

Det är ju ert eget fel att de blivit skärmberoende från första början då sluta gnäll.

Det jag sade; spela boll, airsoft, cykling,terrängbana, grappla, allt det kan familjen göra tillsammans.

Dom som inte orkar springa sträckan får ju gå/springa efter förmåga, osv.

Precis så...såg en pappa med två barn på Clas Ohlson som helt friktionsfritt och utan magkatarr kunde botanisera bland verktygen i lugnan ro medans ungarna satt på hyllavsatsen för spikar med sina telefoner. Kanon! 👍🏻

Haha, jag känner igen mig. Dagen börjar nästan med tanken "vad kan vi göra idag så de blir trötta?".

Corona har ställt till det lite i år. Vi har valt att undvika så mycket kontakter som möjligt, så inga utflykter till andra, barnen får inte följa med till affären osv.

Sen behöver inte skärmtid vara negativt. Vet flera utöver mina egna barn som lärt sig en hel del engelska i tidig ålder den vägen och dessutom mycket annat om hur saker och ting fungerar. Att sätta en padda eller telefon i näven på ungen när man går en promenad med barnvagn eller sitter på bussen är ren idioti, då kan man istället prata om vad man ser eller andra saker och uppleva där och då. Men padda/tv/annat är inte alls så dumt ibland en stund på dagen. Jag brukar passa på att fixa lite saker när ungarna kikar och sen sätter jag mig en liten stund och ser på vad de kikar på och pratar om vad som händer i programmet så de får lite kontext till det hela.

Exakt samma känsla. Jag älskar dem mer än allt annat men att vara konstant påkopplad under hela deras vakna tid är mentalt ansträngande. Jag har knappt rört på mig idag - och då gillar jag röra på mig - men jag är helt död. Gå ut och promenera eller ta ett litet träningspass finns inte på kartan.

Jag undrar lite hur våra föräldrar gjorde, när det inte fanns teknik som köpte dem en halvtimmes lugn och ro. Kanske vi barn accepterade att det var upp till oss att roa oss själva med till buds stående medel?


Jag leker gärna med dem mellan disken, soporna, tvättmaskiner, hänga tvätt, spika på verandan och alla andra ärenden kring huset som ska fixas - men när jag saknar energi till det hade jag gärna sett att de kunde köra Lego, klossar osv utan mitt engagemang. Det gör de såklart ibland, men sällan längre stunder. Dessutom är minstingen i sin mest monstruösa fas och gör livet surt för syskonen, så går det 10 minuter utan bråk är det en välsignelse. Ja, jag vet, övergående period.

Jag är inte absolutist när det kommer till skärmarna. De får gärna varva ner med en film eller spela lite på plattan efter maten. Det gillar ju jag med. Det är det konstanta tjatandet - att de alltid, oavsett tid på dygnet föredrar skärmarna framför allt annat. Typ. Även om det är spela sällskapsspel med familjen, gå på utflykt med faster eller kompisarna, eller leka med varandra.


Du har lite större barn tänker jag, då är det fler dörrar som är öppna. Med småttingar går allt det du skrev bort utom spela boll och då blir det på småttingars villkor, vilket inte är så jävla kul nån längre stund. Cykla går ju men du får stå för cyklandet.

I ärlighetens namn kan man inte alltid utgå ifrån att föräldrarna skapat detta "beroende". I vårt fall kan skolan ta äran åt sig äran till detta beroende då ALLA i skolan fick en iPad redan i unga år. Tog inte lång tid tills sonen behövde glasögon och jag är helt säker på att det har med all skärmtid att göra...