Citat:
Ursprungligen postat av
Although1
Går såklart att få bra jobb som statsvetare men det är att göra saker och ting onödigt svårt för sig själv. Väldigt få yrken som specifikt kräver en sådan examen.
Läs hellre något som är efterfrågat på arbetsmarknaden, sedan kan du läsa kurser i statsvetenskap vid sidan om det är något som intresserar dig.
Vanligaste anledningen till att läsa statsvetenskap är viljan att bli diplomat. Diplomat kan man bli även med andra utbildningar (och det är lika svårt att nå dit oavsett).
Jag läser sista terminen på socionomprogrammet till hösten och tar examen i april 2020 då jag behöver ta igen VFU. Jag har väl egentligen inte trivts med denna utbildning sen dag ett men det är mitt egna fel att jag inte har gjort någonting åt det utan stannat och väntat på att det ska bli bättre med tiden. Jag har börjat förstå att jag behöver en ny utbildning för jag vägrar starta min karriär med flera år som handläggare för ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd. Valde utbildningen främst på grund av möjligheten att läsa vidare till psykoterapeut, då jag egentligen ville bli psykolog men inte kunde komma in trots väldigt höga meriter. Nu har antagningspoängen sjunkit lite från 2017 då jag ansökte och istället blev antagen till socionomprogrammet. Jag skulle komma in numera på psykologprogrammet, men förra året hade jag enbart kommit in i Östersund på MIUN vilket kanske inte är mitt drömställe att flytta till.
Jag kommer dock in på juristprogrammet och det är ett alternativ. Jag tycker nog att utbildningen till statsvetare verkar roligare, men förstår att jurister har tillgång till en enormt mycket bättre arbetsmarknad och att dessa yrkesgrupper kan söka många samma tjänster men att juristerna då alltid har förtur.
Ibland har jag varit inne på att studera något medicinskt, såsom sjuksköterska men det är främst för att jag saknar att arbeta natt vilket jag gjort tidigare på diverse jobb innan jag började plugga. Finns inte så många universitetsutbildningar som leder till yrken med oregelbundna tider. Personligen tycker jag dagtid vardagar är den mest obekväma arbetstiden och högtider såsom påsk ser jag inget speciellt i och gör inget speciellt på ändå så skulle gärna jobba då och få flera tusen på en dag.
Diplomat vore självklart ett drömyrke men jag är också realistisk och inser att det är väldigt svårt. Det känns som att många oavsett utbildning säger ”jag börjar fundera på att bli diplomat” som att det vore enklaste saken i världen att åstadkomma. Även om det är bra att drömma stort är det nog också bra att ha realistiska förväntningar.
