Kunskapsargumentet mot fysikalismen

Hej allesammans,

Är det någon som är bekant med det här (så kallade) kunskapsargumentet mot fysikalismen? Frank Jackson presenterar det på följande vis i en välkänd artikel:


Mary vet alltså allt fysikaliskt som finns att veta om de processer som äger rum inom oss då vi ser färger. Men hon har aldrig själv sett några färger. Så vad, exakt, kommer egentligen att hända med henne den dagen då hon äntligen kommer ut ur sitt rum och får syn på (t ex) ett fång röda rosor för första gången? Kommer hon att lära sig någonting nytt? Eller visste hon redan allt som finns att veta om hur det känns att se färger (eftersom hon visste allt fysikaliskt som finns att veta om vad som händer inom oss när vi ser färger)?

Enligt både Jackson och andra filosofer som (t ex) David Chalmers är det fullständigt uppenbart att Mary kommer att lära sig någonting nytt när hon får se färger för första gången. Och eftersom hon redan visste allt fysikaliskt som finns att veta om färgseende, måste fysikalismen (den uppfattning enligt vilket allt som existerar är fysikaliskt) vara falsk. Det finns alltså någonting icke-fysikaliskt att lära sig om mänsklig färgseende, nämligen hur det känns att se färger.

Argument kan formaliseras på följande sätt:


Vad tror ni om det här argumentet? Är det övertygande? Om inte, varför inte? Bör någon av premisserna förkastas? Vilken av dem, i sådant fall, och varför?

Nu är jag väldigt grön gällande humanoria.

Men varför begränsas frågeställningen till färgséende?
En människa har extraordinär kapacitet att lära sig om och studera objekt och fysiska processer utan att själv uppleva dem. Det kommer föralltid att finnas ett glapp mellan att ha kunskap om och att uppleva. Sex, färger, dofter, gå barfota på en sandstrand etc. etc.

För att utveckla tanken ännu mer, låt säga att personen som lär sig något helt nytt gör det verbalt från en andreman, och skapar sig en mental föreställning om hur det skulle vara. Och det skulle kunna ses som en slags subjektiv sanning. Men den får först objektiv sanning när den får fysisk förankring.

Jag ber om ursäkt ifall jag låter osammanhängande, jag försöker fånga den egna tanken medan den fortfarande existerar haha.

Ett litet önskemål så här på kvällskvisten också:

Kan vi inte gemensamt göra en ansträngning att hålla oss till ämnet, det vill säga att diskutera kunskapsargumentet, bara kunskapsargumentet, och enbart kunskapsargumentet i den här tråden?

Vet att det finns många här som tycker att det här med att hålla sig till en enda tydligt avgränsad frågeställning är en enorm utmaning, men om vi alla hjälps åt är jag nästan övertygad om att vi kommer att lyckas den här gången.



Tack på förhand.

Det finns en outtalad premiss som säger att det finns något att veta om känslan att se färger. Men gör det verkligen det? Att vi inte kan beskriva känslan av att se röd färg förklaras enklast med att det inte finns något att beskriva, men att vi har en illusion av att den borde gå att beskriva bara vi fann rätt ord. Hjärnan spelar oss ett spratt. Då lär sig inte heller Mary något nytt första gången hon ser färger utan får bara en illusion av att hon lärt sig något nytt.

Jag skulle nog definitivt vilja påstå att det finns någonting att veta om hur det känns att se färger. Se bara hur dessa färgblinda människor reagerar när de äntligen får se färger för första gången.

Om dessa människor hade vetat allt fysikaliskt som finns att veta om vad som händer inom oss när vi ser färger, hade de fortfarande reagerat på samma sätt?

Allt på kvantnivå är ju egentligen mot fysiken då den bryter mot varenda lag som vi är vana vid.

Om det händer något nytt med Mary när hon ser färger - har hon inte haft all kunskap innan.

Materialister och antimaterialister utgår från olika axiomsystem. Antimaterialister utgår från att jagets åtkomst till sina egna tankar är fundamentalt. Känns det unikt att se röd färg så måste känslan vara unik, för det jag känner kan inte reduceras till något annat. Som materialist utgår jag däremot från att information är fundamental. Känns det unikt att se röd färg så beror det på att hjärnans introspektion säger att det känns unikt, vilket kan reduceras till att en del av hjärnan berättar för en annan del av hjärnan att det känns unikt. Men det som den ene berättar för den andre behöver inte alltid vara sant.

Som exempel har neurologer hittat en punkt i hjärnbarken som skapar Déjà vu-upplevelse när punkten stimuleras. Vid stimulering får försökspersonen en distinkt känsla av att ha upplevt en situation förut. Stimuleras någon annan punkt kan försökspersonen få en distinkt känsla av att ha glömt något viktigt som den borde komma ihåg och så vidare.

Precis som med Déjà vu-upplevelser eller upplevelser av att ha glömt något viktigt så behöver inte den starka känslan av att färger känns speciella ha någon förankring i verkligheten. Berättar den ene hjärndelen för den andre att det är en ny och speciell känsla att se rött så kan vi inte tänka annorlunda.

Ja, absolut. Anser hjärnan att vi får en stark upplevelse av att se nya färger så kan vi inte uppleva något annat. Hur skulle det gå till?

Dessutom visar Turings haltproblem att det inte räcker med att veta allt om oss själva. I det generella fallet kan vi ändå inte förutse våra reaktioner även om vi vet allt om hela universum.

Precis -- och det är ju exakt det Jackson försöker visa med hjälp av kunskapsargumentet. Även om Mary visste allt fysikaliskt fanns att veta om andra människor, lärde hon sig fortfarande någonting nytt.

Alltså finns det icke-fysikaliska saker att lära sig om andra människor. Delar du denna konklusion med honom?

Den gömda premissen är att det saknas nåt även när man vet allt det fysiska. Är det någon som kan verifiera eller förkasta den teorin?

Det blir nog svårt eftersom ingen vet något alls om det fysiska. Finns det ens nåt fysiskt som är oberoende från upplevelser? Är det inte där man bör starta?

Materialismen förutsätter att det inte finns något mer att veta än det fysiska. Därav oklart vilken kunskapslucka "Kunskapsargumentet" egentligen syftar på.

Materialismen förutsätter att den fysiska världen är primär. Huruvida du gillar premisserna är en annan diskussion. Frågan är snarare om premisserna leder till självmotsägelse om de skulle stämma. Jag anser att de inte gör det medan jag tror att TS anser motsatsen.

Det rimliga är (3) som slutsats. Men argumenten är dåliga. Speciellt (1) som är dysfunktionellt per definition.