Barndopet är ifrån djävulen

Jasså, du vet inte det du. Men hur läser du då din bibel? För där beskriver ju Jesus att: "där skall vara gråt och tandagnisslan", och: "eld som icke utsläckes".

Du som skryter så med att läsa bibeln, du kan ju inte ha läst det Jesus säger i de olika frågorna. Hatar du Jesus eftersom du inte läser det han säger? Eller har du läst det men förträngt det? Hur skall du då kunna komma till tro på Jesus?

ok.<--PUNKT

Tänk nu att ni är träd som skall dömas efter sina frukter.
Frukten är ju bråk, söndring och elände.

Debatterandet är en helt vanlig förströelse för nutidsegot då det loggar på nettet, men när man för in religiösa spörsmål i sammanhanget så blir det tragikomiskt.
Herr UU tycks tro att jag är en hedning utan andligt perspektiv på tillvaron. Detta är fel.
Jag tror visst på gud. Jag tror dock att det som ryms i begreppet "gud" är bortom min fattningsförmåga. En sanning som kan söndra hela min tillvaro. Rycka upp illusioner med rötterna och ersätta dem med någonting som jag nu inte förstår.
Jag är intresserad av sådant. Därför intresserar jag mig även för framträdande personer som Jesus..och Buddha. De talar på ett entuismerande sätt om detta "bortom" som skall ligga utanför min nuvarande livsupplevelse. En surprise bortom det enkla big bang tänkandet.
Dessa varelser med två ben och två armar har på något sätt i sitt betraktande av sin tillvaro imploderat i sig själva och funnit svaret på alla frågor. De har funnit en "fader". En upplevelse som är bortom allt som kan diskuteras.

Jag ser alltid till kärnan i religionen. Utanpåverken är helt ointressanta eftersom de är föränderliga. Jag misstänker att shamanen som trummar sig in i exstas och talar med förfäderna möter samma "bortom" som en kristen som mässar "jesus jesus" i stilla bön i ett kloster.

En sak som kristenheten dock har fått om bakfoten är att Jesus är en speciell "ängel". Guds son. Detta är enligt mig fel. Jesus är inte guds son, men han är guds son. Liksom vi alla är guds son. Han realiserade det. Han penetrerade en del av existensen som vi nu inte förstår.

Hur man gör med vattenskvättandet är sekundärt.

Standardreligiösa är ju annars per definition idioter eftersom de inte kan tänka utanför de ramar som det kulturellt betingade gudssökandet har ställt upp för dem. Gud HETER "gud" och inte Allah. Det är det onda emot det goda.
Jag håller mig borta ifrån sådant tänkande.
Livets mysterium är större än bibeln.

Tänk, här fick jag en läsupplevelse! Det du skriver är underbart sant! ... i vissa stycken.

För - det var en del saker som jag hängde upp mig på. Du skriver "vi alla är guds son".
1:a Menar du att vi alla är en son (singularis) eller menar du att vi alla är guds söner (pluralis)?
Samtidigt som jag ibland upplever mänskligheten (ja inte bara den, utan också tid och rum) som en enda kropp ihopväxt på ett inre plan.

2:a Att alla är en guds son (resp. söner) kan jag hålla med om. Men då jag förmodar att du menar den gode gudens barn då är jag inte med dig. För det finns faktiskt även de som är djävulens barn.

Detta resonemang hänger ihop med att jag definierar en gud som Fader, Moder (ande) och Son - oavsett om guden är god elelr ond. Och att jag skiljer på vilken gud som är verksam med dessa sina ingående komponenter (Fader, Moder (Ande)) för att i sig producera, frambringa, typ, art, av Son.


Nja, egentligen inte. För det där med dopet har en annan betydelse än just vad som det grekiska ordet katacheo vill säga. Det står nämligen baptisto. Och då skribenten valt baptisto istället för katacheo så måste det ju vara av någon speciell orsak.

En människa som hon är rakt upp och ner är ju inte skickad för Guds rike eller ens möjlig att uppfatta det. Först när hon möter Faderns tanke som följer med i ordet och i sin ande förstår den tanken kan den tanken införlivas i henne och omvandla hennes tänkande. Detta är den nya födelsens inre verksamma liv som omvandlar människan till att lyssna inåt till sina mera andliga sinnen och värderingar där Fadern planterat in sig i henne. Skulle hon trots detta ignorera det nya förblir hon inte bara den hon var innan utan hon blir värre än innan för nu har hon förhärdat sitt hjärta mot det som godare är. Därmed får hon det svårare än innan att vända om till det goda.

Nåväl, har hon däremot tagit emot det nya tänkesättet och i sitt fortsatta tänkande mödar sig om vad rätt och riktigt är och dessutom i ord och handling låter detta nya blomma ut så omvandlas den människan till den 'Son' hon bör vara. Att då låta sig baptista sig eller katacheo sig är av avgörande betydelse. För baptisto betyder: i vatten begrava, neddoppa medan katacheo betyder: bestänka, begjuta. Det är inte en bestänkning av vatten det handlar om utan om en begravning av det gamla för att sedan kliva upp ur vattnet som den nya människa hon omvandlats till av den tanke som kom till henne via ordet.

Så, det kan jag ju hålla med om, att om ingen omvandling skett hos individen så hjälper ingenting inte ens om hon begravs i det djupaste havsdjupet eller bestänks med hinkvis med vatten. Allt beror på hennes inre tänkande och vilket omdöme hon väljer att ge uttryck för i sitt tänkande, sägande och görande.

Därför reagerar jag också enmot ditt påstående att "gud är bortom min fattningsförmåga". Det är ju hur mycket du förstått av den himmelske Faderns vilja som han vill förmedla till dig som avgör ditt fortsatta väl och ve. Förstår vi inte vad den himmelske Faderrn vill ha sagt till oss är det ju ute med oss. För ska det bara var djävulen vi förstår och därmed anamma hans sätt att tänka, säga och handla och efter detta onda väsende vara?

Men att Gud som det begrepp vi ser bakomliggande i naturen och skapelsen kan jag hålla med dig om kan vara svårt att förstå. Det som finns där ser vi ju bara verkningarna av.


Jo visst är det mycket så.
Och vad beträffar bibeln så klargör ju bibeln bitvis detta mysterium. Så släng inte ut barnet med badvattnet. Plocka ut det goda och behåll det. Det andra kan du med gott samvete rata.

Herren är med dig.

Vänligen
Dag

Hmm, jag har för mig att jag har förklarat rent historiskt varför man använder dopfuntar i vissa kyrkor och dopgravar i andra men eftersom jag inte hittar vart jag skrev det så förklarar jag det igen

Dopgravar som helt riktigt förstärker orden i Romarbrevet 6 om att man begraver den gamla människan och uppstår till ett nytt liv med Jesus Kristus, används i den baptistiska traditionen av kyrkofamiljen, där räknar vi bla in pingströrelsen och baptistsamfundet.

Deras tanke är att innan dopet bör man bör själv ta ställning till om man vill döpas och därför har man barnvälsignelse när barnet är litet och senare när barnet är större och själv valt att det vill döpas så döps det i en dopgrav. Detta brukar vanligen föregås av någon form av undervisning, typ konfirmationsläsning så att dopkandidaten förstår vad dopet innebär. Detta dop kallas för troendedop och kan också utföras i svenska kyrkan fast då med en dopfunt istället för dopgrav. Det är tanken på att bli troendedöpt i en dopgrav som jag antar att du menar när du utgår från det grekiska ordet baptizo eftersom det var det vanligaste sättet att döpas i den första kyrkan. Då döptes man nämligen i floder. Det man också gjorde var att vara katekumener, dvs man gick i kristendomsskola i 3 år för att man skulle få veta vad kristen tro var och vad dopet stod för, innan man fick döpa sig på påskdagen.


http://www.ur.se/ord/1b_dop.html
http://www.bibelsajten.nu/visaArtikel.asp?id=152


I Svenska kyrkan och andra kyrkor som inte tillhör den bapistiska traditionen, dvs de katolska, ortodoxa, lutherska, reformerta och de angelikanska kyrkotraditionerna
tillämpar även barndop förutom troendedopet.
Vuxendopet/troendedopet var som sagt det vanligaste dopet i den första kyrkan men eftersom man även döpte hela familjer så fick även barnen döpas, det finns även bekräftat i skrifter av kyrkofadern Origines på 200-talet. Senare under historiens gång så blev det ännu vanligare med barndopen i den världsvida kyrkan och det var inte förrän senare framförallt under väckelsetiden på 17-1800 talet som de baptistiska rörelserna började ifrågasätta barndopet och praktiserade vuxendop/troendedop i sina kyrkor


Liten artikel från kyrkans tidning om dopet:
[SIZE=1] I den första kristna kyrkan var vuxendopet det naturliga. Men det talas i Bibeln också om att hela familjer kristnades och frågan måste tidigt ha väckts: Hur skall vi göra med våra barn? Skall också barnen döpas eller skall de stå på någon sorts tillväxt före dopet? Och hur länge skall i så fall den tillväxten vara? Egentligen står ju varje kristen människa på tillväxt under hela livet.
Kyrkofadern Origines, den österländska kristenhetens störste teolog, verksam i början av 200-talet, betygar att barndop förekom redan i de urkristna församlingarna. Barndopet blev så småningom den mest förekommande dopformen i enlighet med Jesu ord i Mark. 10, vilka finns med i dopritualet och också citeras av Torsten Lund: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte; Guds rike tillhör sådana som de”.

Lägg också märke till att det i Jesu dopbefallning i slutet av Matt. 28 först talas om dopet och sedan om undervisningen, d v s tillväxten. Döp dem... och lär dem. Alltså inte tvärtom.
”Jag kan både missionsbefallningen och Jesu ord om barnen i Mark. 10”, säger Torsten Lund. Men han glömmer de viktiga orden ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”. Skulle det alltså vara riktigt att inte låta döpa ett barn, om vilket Jesus själv säger att det tillhör Guds rike och som dessutom ställs fram som ett föredöme för alla som vill komma in i Guds rike, det vill säga upptagas i kyrkans gemenskap? [/SIZE]

http://www.kyrkanstidning.com/arkiv/2003/kt41/nyheter/insant.html

Jag tycker inte att du kan kalla dig religiös eller tror på Gud när du påstår att du är på jakt efter sånna som Jesus och Buddha och andra som visat god moral. Jag tror inte att du vet något om Gud eller andlighet. Du söker efter passande ideologier, och det är skillnad. Du är som många andra, vilsen i det hav som alla dessa religioner och trossamfund består av och söker de goda och enkla delarna i varje tro för att du inte vill göra dig besväret att läsa grundligt om varje religion och därefter bestämma vilken som är sanning och god och vilken som är ett påhitt.

Det är just det jag menar. Du har någon slags medelmåttig syn på religion. Du tror att religioner är som frukt i ett fruktstånd och ser endast färgen och formen, men känner inte till smaken eftersom du inte vill betala det pris det kostar att smaka, nämligen att läsa GT, NT, koranen osv.

Vad får dig att tro att din tolkning är den sanna? Och vad grundar du din tolkning på annat än tycken och önskan?

Det första som du har sagt hittills som stämmer helt

Men vad är det du säger?? Vilka kallar du idioter? Du gör dig därmed inte till en mindre idiot genom att kalla andra för idioter? Du är ju precis om andra här inne. Och du ska prata om moral!!?!?!

Ja där sköt jag mig i foten.
Men jag skall ut med hunden nu så jag lämnar tråden.
Pax vobiskum.

Det är nog här skon klämmer. Man tror att kyrkans gemnskap och Guds rike är samma sak, men se det är det inte alls! Eftersom den hemska kyrkans gemenskap är det värsta en människa kan råka ut för här i jordelivet. Tvärtemot dessa lögnare säger Jesus att Guds rike är invärtes i oss som tror på honom.

Att då som djävulen ljuga i folk att kyrkans gemenskap och Guds rike är samma sak är ren och skär LÖGN!! Skamligt! Vet hut!

Kyrkans prästskallar kan inget annat än ljuga och bedraga oskyldiga sinnen.

Dag!
Jag har aldrig ifrågasatt din iver att söka efter sanningen. Men dina kunskaper i grekiska står inte i rimlig proportion till den tvärsäkerhet med vilken du uttalar dig. Det hade, som jag ser det, varit passande med en större ödmjukhet och öppenhet inför dem som faktiskt har ägnat flera år att, på vetenskaplig nivå, studera bibelns ord. Tyvärr har jag svårt att tro att detta inlägg får någon större betydelse. Du tycks ha för vana att slå ifrån dig sakliga påståenden med diverse beskyllningar och anklagelser. Men eftersom du bad om ett exempel på någon felöversättning du gjort så skall jag ge dig sådant. Men varför inte flera exempel. Det är tragiskt nog inte så svårt.

http://www.sanningen.nu/fadervar.html:

a. Du noterar att ordet proseuchesthe inte står i futurum och avvisar därför översättningen "Så skall ni be". Du skriver, korrekt, att verbet står i imperativ - något du sen tappar bort i översättningen. I din översättning står ordet be/anropa i presens. Jag menar att översättningen "så skall ni be" är en klart bättre motsvarighet till grekiskan än din översättning "således anropar ni".

b. "helgades". Ordet hagiastheto är ett ord i aoristus men eftersom det inte står i indikativ saknar aoristusformen tidsbetydelse. Översättningen får styras av sammanhanget. Jag anser att din översättning "helgades" är felaktig. Dels tappar du bort imperativet. Dels är översättning till svensk imperfekt omotiverad. Jesus lär oss att be att Guds namn skall bli helgat.

c. "Kommit riket ditt" eltheto. Samma fel som i fallet ovan. eltheto står inte i indikativ utan är ett imperativ. Du tolkar det - felaktigt - som hör förfluten tid till. Jesus ser framåt: Guds rike skall komma.

d. "himlarna" - vi har tidigare bytt tankar om detta ämne. Jag anser att det i regel är rimligt att översätta det pluralformen på himlarna som vi gör med pluralformer när det används om Gud, nämligen i singular. Evangelisterna kan beskriva samma händelse med växlande numerus. T ex beskriver Matteus att "himlarna" (plural) öppnade sig när Jesus döptes medan Lukas skriver "himlen" (singular). Är det helt olika saker de menar eller är det olika sätt att beskriva samma sak. Jag menar att den senare tolkningen är mer rimlig. Din översättning "himlarna" bör därför undvikas eftersom den leder tankarna fel.

e. "förverkligades viljan din". Ännu ett exempel på att dina grammatikkunskaper har sina brister. Vi talar om ett aoristus imperativ och du översätter med förfluten tid. Din översättning gör inte rättvisa åt att Jesus lär sina lärjungar att be att Guds vilja skall ske.

f. "Vetebrödet vårt det dagliga givit oss idag"
vete(?)brödet? Varför inte kornbröd?
dagliga?
Det heter epiousion. Ordet "daglig" är fri översättning. För en gångs skull gör du ingen knepig nytolkning - men det är väl för att du inte begriper att du har chansen. Ordet i fråga är ett av Nya testamentets största mysterium. Du kommenterar detta inte med ett ord. Jag noterar din tystnad och tycker att du borde nämnt översättningsproblemet, t ex med att nämna att ordet kan härledas från följande fyra alternativ:
(I) epi-ousia: det för existensen erforderliga. övernaturliga
(II) epi-einai: (den påföljande eller begynnande dagen): det till dagen hörande brödet
(III) epi ten ousan: brödet för dagen i fråga
(IV) ep-ienai:
(i) framtidsbrödet
(ii) det till dagen hörande brödet
(iii) det kommande brödet
(iv) det kommande rikets bröd

g "och förlåtit oss skulderna våra".
Samma förvirrade översättning som ovan. Du översätter ett imperativ med förfluten tid. Men Jesus lär lärjungarna att be att Gud må förlåta (imperativ) dem.

"Skulderna våra". Tja, grekiskan har en annan ordföljd än vi. Vi säger "våra skulder". Du skapar många omotiverade frågetecken genom ditt sätt att översätta.

h "såsom också vi förlåter". Här översätter du felaktigt med presens när det faktiskt står aoristus i indikativ. Här skulle din översättning ha visat på förfluten tid, men det missar du.

i "och inte du inledde oss in i frestelse". Aoristus igen! Men inte i indikativ utan i imperativ. Men du översätter som om det hade varit indikativ.

j "ryckte ur fara oss från ondskans".
Ordföljden i din svenska översättning är minst sagt egendomlig. Det som låter naturligt på grekiska blir mycket egendomligt när du översatt det. Du skapar ingen svensk motsvarighet till den grekiska texten.

k Bönen inled (eisenegkeis) är aoristus imperativ. Du översätter som om det skulle ha varit aoristus indikativ: "inledde". Fel!

Varifrån får du ordet "fara"?

Varför väljer du att skriva "ondskans" i genitiv? Visst, på grekiska måste ordet stå i genitiv eftersom prepositionen ek (från) styr genitiv. Men det gör det ju inte på svenska!

(För övrigt tycks du inte ha noterat att det finns en annan möjlig översättning: "Rädda oss från den onde". (ponerou kan vara neutrum singular genitiv (det onda), men också maskulinum singular genitiv (den onde)).

l "Både 1917 års översättning och bibeln 2000 antyder att Fadern frestar till synd." Varifrån får du det? 1917 skriver visserligen "frestelse" men Bibel 2000 skriver "prövning". Det grekiska peirasmos översätts ibland till svenska med "frestelse" och ibland med "prövning". På svenska är det stor skillnad i betydelse. Den kritik du kan rikta mot Kyrkobibeln 1917 (inled oss icke i frestelse) borde inte kunna riktas mot Bibel 2000 eftersom de gör det andra valet (inled oss inte i prövning). Men du anklagar märkligt nog bägge - trots att de gör fullständigt olika val. I mina ögon vittnar det inte så lite om bristande insikt och ödmjukhet från din sida...

Elitmalaj, tack för ditt inlägg!

Jag ska ta en titt på det du skrivit och se om jag har förbisett något.

Vänligen
Dag

Precis min tanke! Jag som kristen har svårt för den här sortens diskussion, därför deltar jag inte, utan läser vidare.

Du har inget att säga för du vet inte var du själv står och för att du tror att det är fel att dra upp sanningen för er som blundar eller struntar för den, därför deltar du inte!