Efter att ha vuxit upp under vissa omstndigheter som format mig som person, kan jag nu erknna att jag frn barnsben till och med ung vuxen lder varit det som i folkmun kallas fr rasist. Jag har helt enkelt ogillat vissa folkgrupper, inte velat vara nra dem (tycker fortfarande inte om vissa inslag i vissa kulturer, srskilt arabiska, men detta r sklart inte rasistiskt). Orsaken? Mina frldrar var nog inte srskilt intellektuella.
Idag r jag 36 r gammal och har jobbat en hel del med mig sjlv. Antar att jag mognat rtt sent, men runt 26-27 r ngonstans tror jag att jag brjat omvrdera allt som jag ftt inprntat sedan liten. Jag har istllet brjat respektera alla, oavsett ursprung, och jag har aktivt brjat gra saker fr att ven VISA respekt gentemot mnniskor av annan etnicitet n mig sjlv, detta sedan minst 6-7 r. Mina barn har klasskompisar som r bde svarta och bruna, och jag har hela deras liv tnkt att dom inte ska inprntas sikter p samma stt som jag gjorde. Jag vill ge dem ett fritt liv. Fritt frn frdomar som kommer frn ngon annan, fritt frn religion, fritt frn hjrntvtt. Om de vill bilda frdomar gentemot andra grupper, s fr de sjlvklart gra det, men d vill jag att detta skall komma frn egna erfarenheter och inte frn mina. Helt OK. Jag ska erknna att jag verkligen tnkt att det r KANON att barnbcker vi lser innehller bilder p flerfrgade karaktrer (trots att jag tycker SVTs barnkanal kvoterar in invandrare i lite fr hg grad vilket gr att den etniska frdelningen inte stmmer verens med verkligheten. Men andra sidan spelas vl deras program in i Malm, s det r vl kanske s det ser ut dr).
Nu till Black Lives Matter-demonstrationerna. Vad gr dessa protester med sdana som mig? Jag pratar inte om vandaliseringen, stenkastningen, vldsdden (jag frstr att dessa utgrs av en liten andel vldsbengen grupp av den totala mngden supporters av denna kampanj. Detta borde vara sjlvklart fr de flesta). Jag pratar om kommentarer frn icke-vldsbejakande demonstranter i diverse intervjuer. Jag pratar om den generella instllningen att ingenting verkar ha frbttrats, att den vita mannen inte fr sga att "jag r inte rasist, det hr gller inte mig", att talk-show hosten uppmanar oss vita att prata med varandra, att prata med vra barn. Tnker dom ens p oss som faktiskt redan frskt gra detta i ver 10 r? Allt knns ju nu helt frgves. Den hr aggressiva instllningen, nr man fr full hals skriker "inga rasister p vra gator" tills rsten nstan spricker (terigen jag talar inte om stenkastning osv.), den gr ju att den del av mig som tidigare knt ett visst frakt, terigen vcks till liv. Jag ser en risk med att rasismen kar i takt med att deras aggressivitet kar. Ser dessa mnniskor inte detta sjlva? Frstr de inte att, genom att st och skrika saker p ett torg (srskilt i en pandemi), inte kommer leda till respekt? Respekt fr man inte genom att skrika.
Idag r jag 36 r gammal och har jobbat en hel del med mig sjlv. Antar att jag mognat rtt sent, men runt 26-27 r ngonstans tror jag att jag brjat omvrdera allt som jag ftt inprntat sedan liten. Jag har istllet brjat respektera alla, oavsett ursprung, och jag har aktivt brjat gra saker fr att ven VISA respekt gentemot mnniskor av annan etnicitet n mig sjlv, detta sedan minst 6-7 r. Mina barn har klasskompisar som r bde svarta och bruna, och jag har hela deras liv tnkt att dom inte ska inprntas sikter p samma stt som jag gjorde. Jag vill ge dem ett fritt liv. Fritt frn frdomar som kommer frn ngon annan, fritt frn religion, fritt frn hjrntvtt. Om de vill bilda frdomar gentemot andra grupper, s fr de sjlvklart gra det, men d vill jag att detta skall komma frn egna erfarenheter och inte frn mina. Helt OK. Jag ska erknna att jag verkligen tnkt att det r KANON att barnbcker vi lser innehller bilder p flerfrgade karaktrer (trots att jag tycker SVTs barnkanal kvoterar in invandrare i lite fr hg grad vilket gr att den etniska frdelningen inte stmmer verens med verkligheten. Men andra sidan spelas vl deras program in i Malm, s det r vl kanske s det ser ut dr).
Nu till Black Lives Matter-demonstrationerna. Vad gr dessa protester med sdana som mig? Jag pratar inte om vandaliseringen, stenkastningen, vldsdden (jag frstr att dessa utgrs av en liten andel vldsbengen grupp av den totala mngden supporters av denna kampanj. Detta borde vara sjlvklart fr de flesta). Jag pratar om kommentarer frn icke-vldsbejakande demonstranter i diverse intervjuer. Jag pratar om den generella instllningen att ingenting verkar ha frbttrats, att den vita mannen inte fr sga att "jag r inte rasist, det hr gller inte mig", att talk-show hosten uppmanar oss vita att prata med varandra, att prata med vra barn. Tnker dom ens p oss som faktiskt redan frskt gra detta i ver 10 r? Allt knns ju nu helt frgves. Den hr aggressiva instllningen, nr man fr full hals skriker "inga rasister p vra gator" tills rsten nstan spricker (terigen jag talar inte om stenkastning osv.), den gr ju att den del av mig som tidigare knt ett visst frakt, terigen vcks till liv. Jag ser en risk med att rasismen kar i takt med att deras aggressivitet kar. Ser dessa mnniskor inte detta sjlva? Frstr de inte att, genom att st och skrika saker p ett torg (srskilt i en pandemi), inte kommer leda till respekt? Respekt fr man inte genom att skrika.