Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Jo men visst, likadant med Babadook där den blev tokhyllad av kritiker unisont av vad jag misstänker var kombinationen kvinnlig regissör som gör skräckfilm och kvinnlig huvudroll som inte är något offer mera än för sina egna demoner och ingen galen yxmördare. Kalla mig gärna konservativ, jag tål det (och tar det som en komplimang) inom skräckfilm men när kritikerkåren oftast har rackat ned på skräckgenren som helhet genom åren, etc... så passar det helt lagom nu att vända kappan efter vinden då det kommit politiskt medvetna filmer som överensstämmer med gängse mall hos kritiker på de stora tidningarna. Båda filmerna blev unisont hyllade utav DN, där Helena Lindblad verkar vara den kritiker som får mest utrymme, och ja, jag vet i alla fall vart jag har henne då det kommer till recensioner numera.

Vilka är Rakiis favoriter bland nyare skräckfilmer? Säg från 2010 och framåt.

Kan inte påstå att jag hatar Get Out (eller Babadook, för den delen). Den börjar bra men slutar dåligt. Mer medioker än dödsusel. Inte speciellt hat-worthy.

Sen driver ju filmen med politiskt korrekta människor, och inte de typiska måltavlorna så som rasistiska rednecks och liknande.

Kommit så pass mycket film i genren på sistone och speciellt på de sju år som gått sedan 2010 började, mycket film har gjorts och mycket har man sett men få som lämnar bestående intryck. För att nämna några så gillade jag ett par av Ti West's filmer, som Trigger Man, House of the Devil och The Sacrament. Detsamma gäller Eli Roth med Cabin Fever, Hostel 1 och 2, Knock Knock och The Green Inferno. Sedan så gillade jag It Follows då den kom och såg den på bio, sämre tredje akt men gav mig ett par bra skrämseleffekter som jag gillade.

Gillade The Conjuring-filmerna, inte första gången då jag såg de men uppskattade de ett snäpp mera efter en omtitt efter vardera film. Green Room var bra med, väldigt bra t.om. men vet inte om den klassas som skräckfilm, antar det. Inte sett så värst mycket nämnvärd asiatisk skräckfilm från -10 och framåt, där har det tyvärr börjat att halta alltför mycket på sistone, mycket som görs som man glömmer bort i nästan samma stund.

Kommer mycket indiefilmer med som man ser, men svårt att minnas alla rent spontant så här efter ett par öl, men den första som kommer upp i minnet är Kill List som jag gillar skarpt, fortfarande. Såg om den för en månad sedan igen och den är minst lika bra som då jag såg den för första gången.

Det var nog alla som jag kunde komma på nu, finns flera men kommer inte på fler än de största titlarna och snackisarna ifrån tråden genom åren.

Du glömde Spring.

http://www.imdb.com/title/tt3395184/

Den var också bra vill jag minnas, kanske borde planera att se om den någon gång igen!

Har senaste tiden kollat igenom hela Nightmare on Elm Street-boxen. Jag kommer ihåg att det var många besvikelser i tonåren, men inte att det var så illa.

Ettan är ju riktigt bra, skulle varit fantastisk men jag gillar inte riktigt slutet. Men det är riktigt bra och kreativa mardrömmar, och hela drömkonceptet i skräckfilm är genialiskt eftersom man kan strunta i all logik. Karaktärerna kan gå till de läskiga ställena helt ensamma och sånt utan att det blir löjligt för i drömmarna gör vi ofta saker som inte är hel logiska.

Men sen redan i tvåan faller det. Inledande drömmen är bra men resten är helt fantasilöst och den tar sig friheter med konceptet som jag inte riktigt känner passar in. Rätt tråkig på hela taget.

Trean tar det sig lite. Bättre drömmar och många roliga specialeffekter att titta på, men så är det det här med Dream Warriors-konceptet och att offren kan bli töntiga superhjältar i sina drömmar som blir lite skämskuddejobbigt att kolla på. Och Freddie börjar sin utveckling mot pajas med fler wisecracks och så vidare.

Fyran och femman är rätt fantasilösa, drömmarna är från mediokra till urusla (karatedrömmen, hunden som kissar eld) och Freddie är nu en pajas.

Sexan är så dålig att det nog är en av de sämsta filmer jag nånsin sett. Den är gjord som en komedi som inte är rolig.

Sen kommer ju Wes Craven tillbaka och gör en sjunde film som är helt okej eftersom den är lite av metafilm. Plötsligt är de andra filmerna just bara filmer, men på grund av de filmerna blir det nu verklighet och drabbar originalskådespelarna. Faktiskt rätt kul, och så är Freddie ond igen och inte en pajas. När inte Robert Englund tar på sig en gummimask och fjantar runt som Freddie inför sina fans förstås, men det är ju inte den riktiga Freddie utan låtsas-Freddie från filmerna. Kul också att Wes Craven som spelar sig själv säger nåt i filmen om att uppföljare brukar bli urvattnade och sämre och sämre - känns som en pik mot hur hans arv förvaltades.

Blir att se Adam Wingards Death Note (finns nu på Netflix) ikväll! Har noll intresse av mangan (?) som filmen är baserad på, eller manga överlag, men tycker att trailern bådar gott.

Jag såg nyss Ghost House (2017) om ett ungt amerikanskt par som åker till Thailand på semester och får uppleva thai spökerier efter att ha dragit på sig en förbannelse. Varför inte tänkte jag, det kunde väl vara kul att se en ny skräckfilm som utspelas i Thailand. Jag trodde att den kanske skulle vara lik The Other Side of the Door (2016) (iofs utspelar sig den i Indien) som jag tyckte var rätt ok trots att jag vill minnas att den blev ganska sågad. Jag hade inte hört något alls om filmen så det här var en chansning från min sida.

Fotot var väl helt ok med en del snygga miljöer och scener men i det stora hela var det väldigt mycket av en gäspning, det var tyvärr inte alls underhållande. Jag uppskattar att de försökte men det blev aldrig någon obehaglig stämning och det var alldeles för mycket av spöket/demonen rakt upp i ansiktet på tittaren mest hela tiden. Less is more people, less is more... Lite kul dock att Mark Boone Junior från bl.a. Sons of Anarchy dykte upp i en liten roll.

Om du har sett den än tyckte du att den var sevärd? Jag har inte heller någon erfarenhet av manga så det finns inga förväntningar på den från min sida. Däremot kan ju Adam Wingard på en bra dag få till det så jag är ändå intresserad.

Rent spontant så skulle jag nog säga att det är Wingards bästa, hittills. Eller så ligger den kanske snäääääppet bakom The Guest. Men, ja, älskade den! Uber-våldsam (bara praktiska effekter, dessutom!), urläcker och genomgående välspelad. Underhållande och spännande från början till slut!

Får ta och ge det en chans. Animen är för övrigt väldigt bra. Är inte ett större anime-fan (förutom ett par väl valda filmskapare) men har gett ett par serier en chans och Death Note är den enda som jag har orkat kolla hela vägen igenom.