Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Gillade den väldigt mycket, en av de bättre skräckfilmerna från förra året.

Cure, Twin Peaks: Fire Walk With Me och Session 9. Det är tre filmer som lyckas göra mig dörädd varje gång jag ser dom, fem år och monster i garderoben-rädd.

Jag är inne i en period där jag börjat uppskatta så kallade kostymdramor. Det är något trevligt med filmer från historisk tid, och en massa roliga kläder att titta på. Jag är inte det minsta klädintresserad, så troligtvis är detta bara ett utslag från min konstiga hjärna som har hängt upp sig på detta. Men jag gillar just nu gamla filmer som utspelar sig i en ännu avlägsnare dåtid. Skräck är inte så lätt att hitta. Enklare med storslagna dramor om Romarriket och sådana grejer.

Om renässansen kan funka och det fortfarande inte måste vara jätteläskigt så rekommenderar jag Roger Cormans The Pit and the Pendulum som jag såg igår. Baserad på Edgar Alan Poes skriverier (ja, man blandar ihop saker från flera av hans berättelser till en mer eller mindre ny berättelse så plural är korrekt). Det utspelar sig på 1500-talet i ett slott med mörka hemligheter som centrerar kring ondskan som utstrålar från den medeltida tortyrkammare som Inkvisitionen använde i källaren på just medeltiden. Så medeltiden spelar en viss roll. Inte superskrämmande, men ganska snyggt foto, väldigt snygga miljöer och en hyfsad handling gör den mer än sevärd. Lite mer av en ondskefull saga med skräckinslag än en renodlad skräckfilm kanske. Det finns en nyinspelning från 90-talet också. Såg den som tonåring och kommer inte ihåg att jag var direkt imponerad.

I alla fall ingår den i Cormans så kallade Poe-period, där han gjorde flera filmer baserade eller inspirerade av Poe. Nyligen såg jag även The Terror som jag tycker är bättre än The Pit and the Pendulum (skrev om det här så den som vill kan bläddra bakåt en bit i tråden) men den utspelar sig på 1700-talet så den lämnar vi i den här diskussionen. En del räknar denna till hans Poe-period och en del inte. Argumenten mot är att den inte är baserad på något verk av Poe. Argumenten för är att historien är väldigt lik en Poe-historia ändå, att den gjordes under samma period som de 8 andra Poe-filmerna och gjordes under samma tidsperiod.

I alla fall blev jag efter dessa två sugen att se mer av Cormans Poe-period. Och jag vet att åtminstone The Masque of the Red Death ska utspela sig på just medeltiden, 1100-talet. Kanske gör ytterligare någon det. Någon som sett de andra filmerna som utan att spoila lite kan sporra mig att gå vidare och se dom om jag tycker The Terror var riktigt bra och The Pit and the Pendulum något sämre men fortfarande bra?

Poe-perioden är:
House of Usher (1960)
The Pit and the Pendulum (1961)
The Premature Burial (1962)
Tales of Terror (1962)
The Raven (1963)
The Haunted Palace (1963)
(The Terror (1963))
The Masque of the Red Death (1964)
The Tomb of Ligeia (1965)

Jävligt bra - och udda - rulle!

Arabisk är den väl ändå inte, men tack för svaret.
Okej, låter lovande!

Diggar Corman's Poe-period men The Terror är ju en obegriplig röra. Sammanlagt sju regissörs-credits där Jack Nicholson själv till slut fick försöka färdigställa filmen. Gillade du den ändå så är det nog lovande för resten då de andra är mer kontrollerade och välgjorda. House of Usher, The Masque of the Red Death och The Tomb of Ligeia är de bästa enligt mig så fortsätt med de.

Hahaha!

Ibland är det så med mig att om stämningen infaller sig på rätt sätt, så kan jag tycka att ett bristfälligt manus bidrar till hur mycket jag uppskattar filmen. Ibland kan då en egentligen undermålig film övergå till att bli som en mystisk och märklig dröm istället för en logiskt sammanhängande och realistisk historia. Det är svårt att förklara. Men ibland blir ett manus så märkligt att det fascinerar mig som en slags dröm. Det krävs att det är rätt tempo, relativt snyggt att titta på och så vidare. Argentos filmer är ett bra exempel. Om man tänker igenom handlingen i Deep Red, Suspiria och Inferno till exempel så håller dom inte alltid måttet logiskt sätt, men eftersom de är så otroligt snygga så blir bristen på logik ytterligare en positivt komponent som bidrar till den mystiska drömlika stämningen jag älskar så mycket. Jag tycker att The Terror inte alls är lika snygg som Argentos bästa ögonblick, men det var tillräckligt bra och tillräckligt konstigt för att känslan skulle infinna sig.

Går det förstå?

Några spoilers som jag verkligen gillade på ett drömskt vis:

Jaha men filmen utspelar ju sig i Tehran som är Irans huvudstad. Är väl arabiska dom pratar i filmen? Eller är det persiska? Iran hette ju Persien innan den arab/muslimska invasionen.

Hehe jarå! Som ett lite extremare exempel gillar jag t.ex Manos: The Hands of Fate ganska mycket just för att dess otroligt kassa kvalité ger den en lite kuslig känsla.

Iran tillhör inte Arabien, och det är mycket riktigt persiska - inte arabiska - som talas där. Så även i filmen. Nåväl. Får återkomma med vad jag tyckte om filmen.

Vad kan ni rekommendera för bra skräckfilmer med utomjordingar? Funderar annars på att se Dark Skies.

Tyckte själv att mycket som gjorde den kuslig enligt mig var kriget som låg i bakgrunden under hela filmen, gav en jobbig känsla och kände ganska olikt många av dagens skräckfilmer. Hoppas du gillar den.