Metafysik

Här är hur jag tänker.

Låt säga att du pysslar med något vi kallar x. Du håller på med det och följer reglerna för x. Spelar ingen roll vad reglerna är eller x är.

Om du plötsligt får en knäpp och börjar fundera över varför reglerna för x är som de är: hur de skulle kunna vara annorlunda kanske, eller vad som är naturen bakom x, så är du i "meta-x" området.

"Meta" betyder alltså att ta ett steg ut (ovan, under eller åt sidan) från x och betrakta x som en separat "insekt", "sak" eller "ide" och sätta den under ett mikroskop.

Meta-x är alltså en betraktelse om reglerna för hur man ska betrakta x. Det finns många meta betraktelser om vetenskaper. Exempelvis:

Metafysik
Metamatematik
Metafilosofi

Att göra meta-meta-x ska dock betraktas med misstänksamhet. Hoppas det hjälper.

Tack, det var ett tydligt tillägg! Definitionen so far: Metafysik är allt, oavsett hur det införlivas i världen (som ett föremål, en tanke ,etc.), som är bortom det fysikaliska. "Meta" i metafysik betyder alltså att ta ett steg åt sidan från det fysikaliska och betrakta det som en egen idé.

Nu när det är tydligare är jag fortfarande intresserad av hur ni tänker kring frågorna i trådstarten!

i) metafysiska teorier, till skillnad från fantasier, måste tåla granskning. De måste vara välgrundade. Några definitiva slutsatser är svåra att dra, däremot förs diskussioner i en massa filosofiska tidsskrifter där man motiverar olika teorier och/eller försöker falsifiera/förfina teorier.

ii) Det är absolut så att vissa metafysiska teorier genom historien har blivit till fysikaliska teorier. Det praktfullaste exemplet torde vara atomläran.

iii) Metafysiska teorier består i slutändan av en mängd propositionella satser. Således har de sanningsvärde. En teori är alltså sann eller falsk - huruvida vi kan få tillgång till det är en annan femma.

iv) En del fysik motiveras av teoretiska resonemang vilka på sätt och vis är någon slags metafysik. Är dock för dåligt insatt i fysiken för att kunna ge något vettigt svar på denna fråga.

Bra svar, tack. Jag är inte inte extremt insatt i filosofiska uttryck men jag lär mig gärna.

i) Vad innebär det att något är välgrundat? Vad bygger något på när det är välgrundat?

iii) Att något består av propositionella satser innebär alltså ett sanningsvärde. Gäller det alltid? Vad är en propositionell sats? Googlade och hittade ett gammalt inlägg från ingen annan än dig. https://www.flashback.org/sp54179305 Propositionella satser lyder alltså under bivalensprincipen (antingen ... eller ...). Är det något mer som kännetecknar propositionella satser? Är satser som lyder under bivalensprincipen sådant som kännetecknar en välgrundad sats?

Om en metafysikalisk sats är antingen sann eller falsk, är sanningsvärdet metametafysikaliskt?

Proposition betyder påstående. Ett påstående är en sats som hävdar en relation av termer. Termer är ord som begreppsliggör världen. Alltså har ett kognitivt innehåll. Jämför emotivism. Påståenden har värdena sanna eller falska... om man är metafysisk Realist vill säga.

Ska svara på ditt tidigare inlägg senare när jag funderat ett tag. Dock så tror jag att vi inte är överens om vad som är materiellt. Det finns den fysikaliska förståelsen och den filosofiska förståelsen av det. Exempelvis kallade ju Marx sin filosofi för dialektisk materialism, men den hade inget med massa eller utsträckning att göra enligt vad jag förstår. Det har mer med innehåll att göra.

Det andra om datorprogram skulle jag vilja bemöta med något heideggerskt svar.

Vad "välgrundat" egentligen betyder är en bra fråga! hur som helst kan några generella krav (som många lär gå med på) ställas upp: en metafysisk teori måste fylla en funktion (t.ex. vara förklaring till någonting fysiskt, eller till ett begreppsligt innehåll, etc.). Den måste vara sammanhängande. Den bör inte vara större än vad som krävs, o.s.v.


I princip ska alla propositionella satser ha ett sanningsvärde. Ett påstående är i slutändan antingen sant eller falskt - givet realism. ex. "tid existerar inte", satsen måste vara sann eller falsk. Vissa satser är indexikala (har olika sanningsvärde beroende på tid/plats de yttras) men även de är antingen sanna eller falska, t.ex. "X är här"

Logiska positivismens anhängare var mycket kritiska till metafysiken, en av aspekterna var följande: att endast observerbara fakta är vetbara med en djup tro på att studiet av filosofins frågor skulle främjas av att man tog hjälp av de verktyg den nyligen utvecklade formella logiken erbjöd. För att svara på din sista fråga så ser jag metafysiken som ett verktyg för att förhöja fysikens värde. Fysik är en vetenskap, det är inte metafysik eftersom vetenskapen slutar där metafysiken börjar. Det är nödvändigt för oss att ställa frågor som egentligen inte har ett svar, i alla fall inget man kan känna på. Detta blir som övergripande frågor för att på så sätt besvara underfrågor. Tex.

- Finns gud? (Överfråga)
- Tror du på gud? (underfråga)

Sätt in samma tänk i en den kontext du letar efter, kan bli intressanta exempel!

Det vore intressant att få en respons, särskilt på frågan om datorprogram!

För mig så är egentligen allt mentalt metafysiskt. Även sådant som är förfysikaliskt eller psykadeliskt räknar jag som metafysiskt. Med förfysikaliskt menar jag sådant som fanns innan de fysikaliska lagarna ser ut som de gör nu. Jag räknar nämligen med att de fysikaliska lagarna är stadda i utveckling precis som allt annat. Det gör att världen för x antal år sedan var metafysisk.

Tänker mig att det fanns en viss struktur redan vid början av Bigbang, eller innan. Någon slags lag för materien att följa, som sedan lett till vår värld, som är i ständig förändring. De fysiska lagarna förändras ju även om det tar lång tid, jordens gravitation är till exempel inte konstant. Håller med om att världen för x antal år sedan var metafysisk, och fortfarande är, även om vi inte upplever det så. Borde det finnas något mer bestämt bortanför de fysiska lagarna?


Datorer är ju programmerade av oss att lösa uppgifter som vi tänkt ut. Det är ju vi som skapat datorns logik. Den utför uppgifter åt oss. Frågan är om vi gör det samma? Är vi "programmerade" av evolutionen? att utföra någon slags uppgift?

Jag tror inte på big bang utan jag tror att tiden är evig. Vi lever bara i nya världar hela tiden och det sker ett konstant översättningsarbete i vad som ska utgöra naturlagarna i den nya världen. Bortanför de fysiska lagarna finns drömmarna och det psykadeliska. Jag skulle inte kalla det för något bestämt.

Det gör jag också, tyvärr...