Citat:
Ursprungligen postat av
calamato
Jodå förstår precis vad du menar och när jag läser det du skriver verkade du inte var riktigt klar med ditt missbruk när du sökte till Laro. Varför vill man ha knarkar-känslan om man bestämt sig för att nu får det vara bra och söker vård? Är det inte därför man söker vård, för att man är trött på hela livsstilen ett missbruk innebär? Har själv grov ångestproblematik med en massa otrevligheter från barndomen. Jag har precis som du ett långvarigt opiatberoende och blir behandlad med Buvidal. Att jag inte valde Metadon är främst pga biverkningarna men också att jag har ett arbete där jag inte får ta Metadon. Jag känner också sug både före och efter att jag fått min injektion Buvidal men jag har kommit till det stadiet att jag tycker det är vidrigt att känna mig påverkad. Jag vill verkligen inte sitta och nodda eller vara fullkomligt borta i en bubbla där bara JAG finns. Jag vill tro att med lite vilja så kan man ändå nöja sig med det man får på beroendemottagningen men självklart har vi alla olika förutsättningar i livet och jag har både bättre och sämre dagar då man undrar varför man finns till. Jag har själv aldrig funderat på att ta något vid sidan om, även om det är osannolikt att man skulle bli utsparkad vill jag inte förstöra tilliten och förtroendet jag fått. Får du ingen hjälp mot din ångest?
När jag bara testat subutex som jag direkt fastnade för så tänkte jag "
ska jag börja med heroin för att få subutex lagligt?". Nu blev det som så att min tjej lämnade mig vilket resulterade i att jag blev heroinist på riktigt (du vet, en sån där som behöver dra in 1000 spänn per dag för att tillfredsställa beroendet), men ... bara ett exempel på hur människor tänker.
BRA att du inte börjat med metadon, om du klarar dig utan. Jag har börjat ångra mitt val. Men jag är fast med 100 mg per dag och vet att avtändningen kommer att fortsätta i MÅNADER efter en inläggning och nedtrappning. Och ärligt talat skulle jag nog dö rätt snabbt utan metadonet. Men jag ångrar det ändå. Det går inte att ha flickvän utan antingen viagra eller potenta androgener. Eller kanske - jag drar mig för att försöka ligga nu, sedan jag failade när jag skulle idka sexuellt umgänge.
Hade jag fått välja hade jag tagit
2 mg buprenorfin per dag och sedan injicerat det. Maximal endorfinstimulerande effekt (på grund av metaboliten norbuprenorfin) utan att förstöra ens manlighet.
Jag har lite psykofarmaka mot ångest, men just nu vägrar läkaren skriva ut även Mirtazapin (läkaren vill öka serotoninnivåerna för att minska GAD, och då jag vägrar SSRI så föreslog jag mirtazapin) eftersom hon är övertygad om att redan nu utan en spruta i baken så kommer jag bli psykotisk (jag hoppade ner för en bro med huvudet före i december efter en lång tids psykos) eftersom Mirtazapin även höjer noradrenalinet.
Alltså ... suck. Jag började argumentera om att
1) det är primärt dopamin som är huvudmisstänkt (särskilt D2) signalsubstans när det gäller psykos, och:
2) serotonin är med stor sannolikhet mer psykoinducerande än noradrenalin;
3) jag använder en låg dos abilify för dess unika effekter på receptorerna D2 och 5-HT1a, och redan vid 5 mg är 80-90 % av D2-receptorerna upptagna med abilify.
Nåväl, off topic.
Av det som finns idag tror jag bara GABA-grejer kan hjälpa mot min ångest. Men jag kommer såklart inte att få det. Då har jag ändå social fobi och GAD som diagnoser.
Det finns dock intressanta preparat som är under utredning/i forskningsstadiet. En av de mest makalösa preparaten är
BNC210 ... som antagoniserar GABA och ändå sänker ångesten hos råttor och människor i fas I-studier.
Har du varit lycklig utan att vara påverkad? Jag har aldrig varit lycklig. Redan som sexåring hade jag allvarliga sömnproblem och jag försökte ta livet av mig när jag var under 15 år gammal.
