Citat:
Jag kände på mig detta direkt från första början. Alltid (nästan) när man träffar på den här sortens galningar finns det en personlig agenda som illa döljs av ivern att "hjälpa andra". Så även i Agnetas Bravélius fall:
"Agneta Bravélius skrev boken ”När blodsbanden brister” för att sprida kunskap om hur rättslösa våra barn är här i Sverige. Boken beskriver hur det uppdagades att hennes son varit utsatt för sexuella övergrepp. Vi får också följa hennes sex år långa kamp för att skydda honom mot fortsatta övergrepp, helt utan stöd från myndigheterna.
Mer än elva år har gått sedan boken gavs ut. Den har sålts i över 70 000 ex. Av hänsyn till sin son skrev hon under pseudonymen Hanna Svensson. Åren har gått och sonen har blivit vuxen. Genom sitt engagemang vet hon att det fortfarande ser lika illa ut som det gjorde för över femton år sedan när deras fall var aktuellt. Därför startade Agneta BRY – Barns Rättsskydd. Här kan hon använda sig av sina erfarenheter på ett konstruktivt sätt[ med syfte att skapa förändring.
Genom sitt arbete som rehabiliteringskonsult har Agneta fått annan värdefull kunskap. Hon har kommit i kontakt med många vuxna som farit väldigt illa under barndomen.
– Jag har mött många som varit utsatta för misshandel, sexuella övergrepp eller misshandel som barn. Många av dem, som inte har fått hjälp, har fått bestående men. Likväl har jag mött de som haft en svår barndom och som har fått rätt stöd. De är levande bevis för att det går att ha ett rikt liv oavsett. Men hjälpen är oftast helt avgörande."
Baksidestext på boken ”När blodsbanden brister”:
"Hanna var säker på att hon hade träffat mannen i sitt liv. De gifte sig nio månader efter att de hade träffats. Veckorna innan bröllopet visade Peter upp sina aggressiva sidor och sitt onormala kontrollbehov. Hon gav, trots allt, äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade.
Efter två års äktenskap tvingas Hanna ge upp drömmen om kärnfamiljen. Hennes liv förvandlas till en riktig mardröm efter separationen. När Lukas börjar träffa sin pappa på egen hand mår han allt sämre. Vid tre års ålder kunde han sätta ord på, och berätta vad som faktiskt hände hemma hos Peter. Hanna tvingas lägga ett fasansfullt pussel.
Följ Hanns kamp för att skydda sitt barn, utan stöd från samhället."
Agneta projicerar alltså sin egna (inbillade eller verkliga) kamp i dessa andra mammors ansträngningar att bli betrodda av myndigheterna. Samma myndigheter som inte gav Agneta stöd när hon kände att hon behövde deras hjälp.
Med tanke på hur ointresserad Agneta är att ta reda på fakta och gå ut med korrekta uppgifter offentligt, finns det en stor risk att även hennes egen sons övergrepp är påhittade.. Och för att hon själv inte blev betrodd, då driver hon nu en hat- och hämndkampanj mot socialtjänsten och rättsväsendet..
Någon borde gräva vidare i detta..
Hennes liv tycks få större mening och hon kan känna sig viktig när hon kan ange sig vara (egennämnd) "expert" på området - endast pga vad hon själv säger sig ha varit med om..
(Jmfr med Liza Marklunds "Gömda"..som också var "faktabaserad")
Den stolliga "advokaten" Jan Björklund visar sig sakna juridisk utbildning och kompetens.
Och den "legitimerade psykoterapeuten" Hans Cagnell tycks inte känna till "etiska riktlinjer för psykoterapeuter" utan försöker utnyttja patientens beroendeställning till sin egen nytta. Han ser inget konstigt i att han försöker inleda en sexuell relation med den "skadade pojkens" mamma - mot betalning dessutom (250.000kr). Inte heller Bravélius anser det vara "brottsligt" (eller ens oetiskt).
Och ovanpå detta en f.d. polis Monica Dahlström Lannes som inte heller bryr sig om fakta utan nöjer sig med det hur hon "känner" för sådana här ärenden dvs att det mamman påstår "måste" vara sant..
Den som ids borde gräva i dessa personers förflutna. Där hittar man svaret för varför de väljer att agera på det här sättet.
Ytterligare en aspekt som jag tänkte på var att alkisen Kristina Axén Olin, som själv har åsidosatt sina egna ungar, nu ska låtsas vara engagerad när det gäller andras barn.
Det är ungefär som om Gudrun Schyman skulle börja engagera sig i alla bortglömda barn..
Kanske tror de att deras synder blir förlåtna om de pekar med hela handen på andra?
http://www.agnetabravelius.se/om-agneta/
"Agneta Bravélius skrev boken ”När blodsbanden brister” för att sprida kunskap om hur rättslösa våra barn är här i Sverige. Boken beskriver hur det uppdagades att hennes son varit utsatt för sexuella övergrepp. Vi får också följa hennes sex år långa kamp för att skydda honom mot fortsatta övergrepp, helt utan stöd från myndigheterna.
Mer än elva år har gått sedan boken gavs ut. Den har sålts i över 70 000 ex. Av hänsyn till sin son skrev hon under pseudonymen Hanna Svensson. Åren har gått och sonen har blivit vuxen. Genom sitt engagemang vet hon att det fortfarande ser lika illa ut som det gjorde för över femton år sedan när deras fall var aktuellt. Därför startade Agneta BRY – Barns Rättsskydd. Här kan hon använda sig av sina erfarenheter på ett konstruktivt sätt[ med syfte att skapa förändring.
Genom sitt arbete som rehabiliteringskonsult har Agneta fått annan värdefull kunskap. Hon har kommit i kontakt med många vuxna som farit väldigt illa under barndomen.
– Jag har mött många som varit utsatta för misshandel, sexuella övergrepp eller misshandel som barn. Många av dem, som inte har fått hjälp, har fått bestående men. Likväl har jag mött de som haft en svår barndom och som har fått rätt stöd. De är levande bevis för att det går att ha ett rikt liv oavsett. Men hjälpen är oftast helt avgörande."
Baksidestext på boken ”När blodsbanden brister”:
"Hanna var säker på att hon hade träffat mannen i sitt liv. De gifte sig nio månader efter att de hade träffats. Veckorna innan bröllopet visade Peter upp sina aggressiva sidor och sitt onormala kontrollbehov. Hon gav, trots allt, äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade.
Efter två års äktenskap tvingas Hanna ge upp drömmen om kärnfamiljen. Hennes liv förvandlas till en riktig mardröm efter separationen. När Lukas börjar träffa sin pappa på egen hand mår han allt sämre. Vid tre års ålder kunde han sätta ord på, och berätta vad som faktiskt hände hemma hos Peter. Hanna tvingas lägga ett fasansfullt pussel.
Följ Hanns kamp för att skydda sitt barn, utan stöd från samhället."
Agneta projicerar alltså sin egna (inbillade eller verkliga) kamp i dessa andra mammors ansträngningar att bli betrodda av myndigheterna. Samma myndigheter som inte gav Agneta stöd när hon kände att hon behövde deras hjälp.
Med tanke på hur ointresserad Agneta är att ta reda på fakta och gå ut med korrekta uppgifter offentligt, finns det en stor risk att även hennes egen sons övergrepp är påhittade.. Och för att hon själv inte blev betrodd, då driver hon nu en hat- och hämndkampanj mot socialtjänsten och rättsväsendet..
Någon borde gräva vidare i detta..
Hennes liv tycks få större mening och hon kan känna sig viktig när hon kan ange sig vara (egennämnd) "expert" på området - endast pga vad hon själv säger sig ha varit med om..
(Jmfr med Liza Marklunds "Gömda"..som också var "faktabaserad")
Den stolliga "advokaten" Jan Björklund visar sig sakna juridisk utbildning och kompetens.
Och den "legitimerade psykoterapeuten" Hans Cagnell tycks inte känna till "etiska riktlinjer för psykoterapeuter" utan försöker utnyttja patientens beroendeställning till sin egen nytta. Han ser inget konstigt i att han försöker inleda en sexuell relation med den "skadade pojkens" mamma - mot betalning dessutom (250.000kr). Inte heller Bravélius anser det vara "brottsligt" (eller ens oetiskt).
Och ovanpå detta en f.d. polis Monica Dahlström Lannes som inte heller bryr sig om fakta utan nöjer sig med det hur hon "känner" för sådana här ärenden dvs att det mamman påstår "måste" vara sant..
Den som ids borde gräva i dessa personers förflutna. Där hittar man svaret för varför de väljer att agera på det här sättet.
Ytterligare en aspekt som jag tänkte på var att alkisen Kristina Axén Olin, som själv har åsidosatt sina egna ungar, nu ska låtsas vara engagerad när det gäller andras barn.
Det är ungefär som om Gudrun Schyman skulle börja engagera sig i alla bortglömda barn..
Kanske tror de att deras synder blir förlåtna om de pekar med hela handen på andra?
http://www.agnetabravelius.se/om-agneta/
Jag tror att du är på rätt spår här. Agneta och resten av bry-sekten har nog extremt svårt för att säga, "vi har nog haft fel", "det finns inte tillräckligt med belägg för att driva det här fallet vidare". Det måste vara oerhört svårt för särskilt Agneta att säga att mamman har fel, det har inte begåtts några övergrepp när hon själv uppenbarligen inte blivit trodd. (En mamma måste ha rätt).
Jag undrar hur det här gänget kan se pedofiler överallt? Hur bär dom sig åt? Jag kan då inte avgöra om någon är pedofil, särskilt inte någon jag aldrig träffat. Ska man i det här fallet tänka på talesättet "genom sig själv känner man andra?"
Pedofiler har en förmåga att hitta "rätt" barn. Ofta ger de sig på utsatta barn, barn med föräldrar som behöver hjälp.
__________________
Senast redigerad av Combival 2020-06-06 kl. 13:11.
Senast redigerad av Combival 2020-06-06 kl. 13:11.