Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

Det är ju defentivt "status" ur ett hypergamt perspektiv.

Nja, så dumt kanske inte ditt svar är egentligen. Nattbussen är inte det sämsta testet på om någon är hustrumaterial eller ej

För mig är det logiskt om försvarsberedda män inte vill binda sig vid risktagande kvinnor. Att vara beredd att offra sig för någon som envisas med att cykla på motorvägen låter mest som idioti.

Ja

Detta tror jag ligger närmare sanningen.

Jag får böja mig för att din slutsas trumfar "min" femenistiska, och med stor sannolikhet är en betydande del av en 100% korrekt förklaring.

Att vara en 10:a utseendemässigt räcker till för att en man ska återkomma till henne, så att säga, men för att en bra man ska vilja bilda familj kräver han mer av kvinnan ifråga.

Jag skulle uppskatta om du slutade prata för "alla".

INGEN alls har gett dig mandat att prata å deras räkning. Speciellt inte som du ständigt har så patologiskt fel.

Har du inte märkt att vi inte håller med varann om det mesta?

O nej. Väldigt fagra damer. Smala men med former. Formerna på de rätta ställena, långhåriga, glansande vackra hår, fina drag i ansiktena. Söta/snygga ansiktsdrag. En såg ut som en ung Marilyn Monroe, fast mörkhårig. Och de andra var i samma klass rent utseendemässigt. Bara för att ge dig en viss bild.

De har alltså dejtat "lågstatusmän", kärat ner sig i dessa män. Men när det kommer till kritan att bli allvar, så har männen nobbat dem. Och valt en kvinna som tjänar mindre än dem själva. Och denna har de gift sig med. Jag minns i synnerhet en middag med dessa fagra damer (jag var själv i yngre tonåren och de räknade nog inte riktigt med att jag lyssnade, när jag verkade upptagen av en mycket intressant facklitterär bok om blodet, avsedd att läsa för folk som går läkarlinjen) och de var alla sårade av varsin "lågstatusman" och det diskuterades kring att männen som lämnat dem för olika "lågstatuskvinnor" hade blivit "skrämda" av att dessa fagra "högstatuskvinnor" tjänade mer än männen och hade längre utbildning än männen. Det var alltså ingenting kvinnorna hittade på, vissa av männen hade tydligt nämnt detta som orsak... Att de ville ha en kvinna som de kunde känna sig som "mannen i huset" med och det gick inte med en kvinnan som tjänade mer och hade längre utbildning än männen själva.

Jag tog själv starkt intryck av detta och kände att männen inte fattade vad de gick miste om. Fina kvinnor (både på insidan och utsidan) som verkligen hade blivit kära i dessa män. Hur kunde de låta sin "sårade manlighet" stå emellan dem själva och kärleken?

Och lyssnade jag sedan vidare på samtalen så framgick det att dessa kvinnor också kände andra kvinnor med liknande upplevelser osv. Så detta tycktes inte bara röra denna lilla krets.




Kvinnor har olika preferenser för män. Det är min uppfattning. Och jag har känt/känner som sagt väldigt många kvinnor. Nästan samtliga kvinnor har en man som är jämbördig med dem (varken underlägsen eller överlägsen). Några har rent av "lågstatusmän". Och några har "Högstatusmän". En kvinnan jag känner (född på 80-talet) var i början av 2000-talet tillsammans med en "Lågstatusman". En arbetslös man, helt utan ambitioner. Svag, spinkig, blek man. Inte särskilt manliga drag alls, om du frågar mig. Hon pluggade. Han gick hemma och drog. Hon såg/ser bra ut. Då var hon en kurvig snygg dam. Hon var helt upp över öronen förälskad i honom. Hon sa att de hade intressanta diskussioner och bra sex. För hennes del räckte det för att vilja vara med honom, han behövde inte något annat (hon tänkte att hon ju skaffade utbildning och skulle få en god inkomst och därmed kunde försörja dem båda). Hon var kär, så kär. när hon var klar med sina studier, nedvärderade han henne för hennes yrkesval och bröt med henne. Hon tolkade det som att han inte ville ha henne pga. att det nu gick bra för henne i livet... Hon var förkrossad. Sedan dess har hon bara dejtat jämbördiga män. Hon blev bränd av denna "Lågstatusman".

En annan kvinna jag känner. Också hon född på 80-talet. Dejtade en något yngre man i början på 2000-talet. Hon var också upp över öronen kär i honom, hon kände att hon hittat "mannen i sitt liv". En nördig man, precis som hon vill ha sina män. Han stod inte ut med att hon tjänade egna pengar (medans han levde på sina föräldrars löner och sitt studiebidrag) och jobbade (medans han pluggade). Han stod inte ut med att hon var bättre på honom på något sätt. Och kränkte henne oerhört därav. Hon har berättat att han påstod att "ingen man vill ha en kvinna som är bättre än honom på något". Han var också rätt sexuellt oerfaren, medans hon var lite mer erfaren, det störde han sig också på. Eftersom mannen på alla sätt ska vara bättre än kvinnan/mer erfaren än kvinnan osv. Enligt honom anser alla män att det är så det ska vara. Hon blev också bränd och har därefter inte haft många förhållanden... Av rädsla att kränkas. Men när hon väl har varit i någon relation har det varit med en jämbördig man.

I båda dessa fall är det männen som har haft tydliga problem med att deras kvinnor är lite bättre än dem själva. Deras manlighet tycks få sig en törn av detta. Om flera kvinnor har sådana erfarenheter, så förstår jag att kvinnor inte vågar inleda något med en "lågstatusman" något mer.



Ja, alla vill väl vara fysiskt attraherade av den de är tillsammans med, eller hur? Men det är inte pengar, status och makt som tycks få de kvinnor jag känt/känner att attraheras av sina män. Eftersom dessa män varken har mer pengar/mer status/mer utbildning etc. än kvinnorna. Utan är jämbördiga med kvinnorna.


De kanske blev rädda för att du inte skulle vilja ha dem? De kanske har erfarenheter (liksom de kvinnor jag beskriver tidigare i inlägget) av "lågstatusmän" sedan tidigare? Och inte vill bli sårade? Eller så var det någon annan anledning? Sa de uttryckligen att de inte ville ha dig? Låter djupt sorgligt att låta sådant stå mellan en själv och kärleken.
Drivor med pengar, makt och status etc. är inte vad som håller någon människa varm i själ och hjärta.


Det är nog främst för att man då blir sedd som en kuf, utan vänner. Sådant kan förmodligen väcka kvinnors misstänksamhet. Hade du själv inte blivit misstänksam om en dam du ska dejta inte verkar ha något socialt umgänge alls? Börjat undra om det var något allvarligt fel på henne, som inte verkar känna folk? Det handlar inte om "hypergami" utan om att vara observant på saker som skulle kunna signalera fara. Och i denna tidsålder är det internet som gäller. Finns man inte här, så finns man inte. Det har inte heller med hypergami att göra.


Uppenbarligen gör ju en del "lågstatusmän" detta. Deras manlighet klarar inte av att kvinnan är överlägsen på något sätt.


Nej, för att de vet att om de får ett bra jobb och tjänar hyffsat, så kan de ge sin avkomma (flertalet kvinnor vill ha barn) ett bra liv. Eftersom både mannen och kvinnan sedan intåg av industrialismen måste jobba för att kunna ge avkomman ett bra liv. Dt har inte med feminism att göra. Det har med industrialismen. Kvinnorna var billig arbetskraft. Tvingades ut i jobb. Vad feminismen har gjort är att förbättra kvinnornas villkor i arbetslivet. Men det är industrialismen och om man så vill, kapitalismen som har fått ut kvinnorna i arbetslivet.

Kvinnorna måste nästan utbilda sig för att tjäna pengar som kommer gagna deras familj. flertalet slutar gymnasiet vid 19 års ålder. Sedan vill en del ha ett år off. Börjar plugga vid 20-21 års ålder. Färdiga vid kanske cirka 24-25 års ålder, sedan vill de jobba ett tag för att jobba upp ett bra SGI (vilket är helt nödvändigt att ha under föräldraledigheten, för att ha dräglig ekonomisk standard. Då är kvinnorna i regel uppe i 26-27 års ålder. En del i 29-30 års ålder (beroende på hur lång utbildning de har gått). Det är vårt kapitalistiska samhälle som styr att alla ska ut i jobb och tjäna in pengar till samhället. Finns nog många kvinnor som gärna hade velat vara hemma med sina barn tills de är 4 år. Men då går de allra flesta familjer minus på kontot . Men detta ska alltså inte feminismen beskyllas för. Feminismen har som sagt förbättrat villkoren för kvinnor, i det kapitalistiska samhälle vi lever i.

Etta.Place skrev ett smart inlägg om detta. Nu minns jag inte ordagrant vad hon hade skrivit, men budskapet var väl att samhället skulle behöva underlätta för kvinnor mer att både kunna plugga och skaffa barn. Samtidigt.

Och det vore väldigt bra. Sedan är det säkert många män som också skulle vilja vara hemma med barnen till de är 4. Jag vet minst en.

På vilket sätt menar du att de två resonemangen motsäger varandra? Genetiken är densamma som den alltid varit, hypergamin är densamma som den alltid varit. Vad som skiljer 60-tals födda och 90-talsfödda är kontexten. Kvinnors hypergami tar sig olika uttryck beroende på kontext. Världen ser annorlunda ut idag än vad den gjorde när 60-talister var unga.

Och det är just för att kvinnors hypergami är relativ till kontexten som fler män blir attraktiva för kvinnor i samhällen där mannen socialt står över kvinnan, varför detta system har använts i större delen av mänsklighetens historia, och varför samhällen och civilisationer alltid har kollapsat när de övergivit det.

Och nej det är klart att du inte ser någon hypergami. Du förstår ju inte vad begreppet innebär eller hur det tar sig i uttryck.

Jo, jag förstår begreppet. Men ingen kvinna jag har känt/känner vill ha en man som "står över" henne socialt. Ingen. De allra flesta vill ha en jämbördig man. Och de har valt jämbördiga män gång efter gång. Alternativt "lågstatusmän".

Sedan känner jag några få kvinnor som har män som tjänar mer än kvinnorna etc. Men det är inte därför de har valt dessa män.

Och nej, även de kvinnorna som har jämbördiga män, har förmodligen lite högra social status än sina män. De kanske tjänar ungefär lika mycket som sina män, har ungefär samma utbildningsgrad som sina män etc. Men kvinnorna har ändå lite högre social status än sina män. Men männen har egenskaper som kvinnorna gillar. Tex. att männen uppskattar sina kvinnor som de är, älskar sina kvinnor som de är. Att de delar intressen med varandra. Att de kan prata med sina män om allt. Att de genuint känner att männen åtrår sina kvinnor. Och att kvinnorna känner åtrå till sina män. Att de kan skratta och ha kul med sina män. Sådana egenskaper värderas högt hos en partner av de kvinnor jag har känt/känner.

Det finns inget hypergamt hos de kvinnor jag har känt/känner.

För mig låter det ungefär som du försöker övertyga mig om att alla kvinnor har en stor och lurvig svans från svanskotan. Medans jag försöker förklara att jag bara har sett slanka ryggar utan svansar. Och du då kontrar med att jag "inte förstår begreppet" av att ha en luden svans.

Jag förstår begreppet och jag vet vad det är. Men jag har verkligen inte sett någon hypergami hos de kvinnor jag har känt/känner.

Däremot har de en hel del krav på sina män. Jag visade dig ju en av mina kvinnliga polares lista, som hon skrev som 20-åring. Det handlar mer om inre egenskaper hos mannen och hur mannen får kvinnan att känna sig och må, som tycks spela roll för de kvinnor jag känner. Och de lever som de lär (dvs. de har valt män som följer deras egna krav på vad de vill ha hos en man).

Får väll bidra med ett kort inspel från en av världens främsta beteendepsykolog (på merit dvs) för att väga upp anekdotiska och påhittade historier utan relvans för något.

Jordan Peterson - Female Hypergamy and its Impact on Human Evolution
https://www.youtube.com/watch?v=N7LN14IpVy0&ab_channel=Bite-sizedPhilosophy

Spoiler

Menar du att forskning och statistik är mer trovärdigt än Tomatkungens egna studier på sin vänskapskrets?