Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

Paradigmskifte som sagt. Rätt vad det är kommer den där vetenskapen vara inaktuell.

Att både kvinnor och män vill ha "den bästa partnern" är självklart. Men att det innebär att alla kvinnor vill ha en välbärgad partner är bullshit. Det finns mycket annat som kvinnor tittar efter för att finna den mest intressanta partnern/den bästa partnern.

En kvinnlig polare till mig tillät mig att dra den lista hon skrev i 20-årsåldern (jag har fått skriva av den), beträffande önskvärda egenskaper hos en man/inte önskvärda egenskaper hos en man:

- Han ska älska mig för den jag är. Jag ska kunna vara mig själv fullt ut med honom.
- Humoristisk, få mig att skratta och skrattar åt mina skämt/liknande humor som mig.
- Omtänksam. Mot både mig och andra.
- God lyssnare.
- Musikaliskt lagd. Gilla musik. Han får gärna spela något instrument eller sjunga.
- Morgonmänniska. Viktigt att dela min dygnsrytm, så vi får mycket tid tillsammans.
- Gilla sex och visa att han attraheras av mig när vi har sex.
- Trogen. Väldigt viktigt.
- Lojal. Jag ska kunna ge förtroenden och veta att han inte för dessa vidare.
- Sexig och snygg.
- Litteraturintresserad. Roligt att dela detta intresse.
- Barnkär och vilja ha barn med mig.
- Vilja satsa på förhållande med mig för livet.
- Han får inte vara alltför svartsjuk, inte vara aggressiv/slåss, inte vara otrogen, inte vara illojal, inte dricka för mycket alkohol, inte använda några droger, inte vara rökare, inte lukta illa, inte vara kriminell eller kriminellt belastad, inte ha några psykopatiska drag.

Hon hittade några år senare sin drömmars man. Han prickar inte in allt på listan enligt henne, men nära nog. Han är inte musikaliskt lagd och är kvällsmänniska. Men viktigast av allt för denna diskussion: Han tjänar mindre än henne och har lägre utbildning. De är gifta och har barn ihop.

Kvinnor har en radda med egenskaper de önskar hos en man. Rikedom och makt finns säkert med på vissa kvinnors listor. Men av de kvinnor jag känner är det listor liknande den ovanför som gäller. Och även så deras män är. fina, bra män. De allra bästa männen enligt deras kvinnor. För visst vill kvinnor ha det allra bästa. Men det behöver absolut inte innebära pengar och makt, som teorier kring "hypergami" vill göra gällande.

Hypogama på vilket sätt? Jag har massa relationer och dateade under bältet och bara en av de kvinnorna uppvisade tendenser till att upprätthålla flera relationer samtidigt; men hon var borderline och reglerade sina känslor genom andra mäns känslor för henne (bad idea).

Bara en kvinna har uppvisat hypogama tendenser (otrohet), men hon hade en personlighetsstörning.

De flesta kvinnor har gett uttryck för att bara vilja vara med mig, att de inte behöver någon annan i sitt liv. Så vad är det du egentligen beskriver med hypogama?

Jag misstänker att det är som vanligt när incels cherrypickar tendenser ur vetenskapliga rapporter och statistik; man bygger den här svartvita bilden av hur samhället ser ut, hur alla kvinnor är, hur alla män som är framgångsrika med kvinnor är. Det är en extremt förenklad och förvriden bild som gör att det ser ut som att incelproblematiken överlappar med manlig borderline där man "splittar", inte kan se nyanser och absolut INTE kan förstå att det handlar om ens eget inre till syvende och sist.

Det mest jävliga måste nästan vara att alla de här kvinnohatande incels konsekvent och systematiskt snackar ner och debatterar med näbbar och klor för att slippa ändra något på sig själv; insikten om att det faktiskt är i sig själv man måste börja bygga annorlunda blir för tungt att tackla; det är enklare att fortsätta som förr; helt utan nära relationer, framför datorn där det är samhällets fel.

Det dessa människor inte fattar är att de hade haft problem i vilket annat samhälle som helst. Bara att deras inre problematik hade projicerats annorlunda.

Det heter hypergama och du verkar dessutom ha missuppfattat begreppet helt.

Och den där idéen om att sk "incels" inte gör något för att ändra på sig själv är bara ännu en myt i raden. Jag själv t ex har tagit mig från flerårigt soc-fall i ofrivilligt celibat till att nu bo utomlands med bra jobb och bra lön och fin lägenhet. Det är inget jätteproblem att få sex längre, men min uppfattning om kvinnor har inte förändrats för det. Snarare har min tidigare uppfattning bara förstärkts, eftersom jag nu också sett den andra sidan av hypergamin, dvs när den är till min fördel.

Alla andra jag känner som haft problem på kvinnoområdet har också kämpat med just näbbar och klor för att lösa sin situation, spenderat tiotusentals kronor på raggningskurser, gym, kläder, kroginträden osv osv. Att sk "incels" bara sitter och gnäller är en helt felaktigt stereotyp. De gör fan allt i deras makt och lite till. Men ofta räcker det ändå inte. Åtminstone inte så länge de stannar i Sverige.

Det är klart att det hade varit bättre om vi män tjänade dubbelt så mycket och kvinnan fick stanna hemma och ta hand om hemmet. Det är klart. Att män inte klarar av att kvinnan arbetar.

Haha, nej. Människan har inte utvecklats genetiskt på tiotusentals år. Vi är fortfarande biologiskt anpassade för ett liv på savannanen. Det kommer inte förändras "rätt som det är".


Det handlar inte bara om ekonomi. "Status" kan män erhålla på flera olika sätt. Det beror helt på rådande kontext. Sätter man ekonomin ur spel genom att ersätta mannen med staten, så kommer kvinnor söka efter andra statusfaktorer. Oftast sådana som är betydligt svårare för de flesta män att erhålla.


Och den där listan tar du på allvar? Hon skulle säkert kissa på sig av upphetsning om hon träffade en kriminell psykopat. Det där är bara sådant där skitsnack kvinnor intalar sig själva för att verka "normala" medan de i själva verket fantiserar om att bli fastbundna och piskade av en dominant knarklangare.

Det finns hur många män som helst som prickar av varenda punkt på den där listan men råkar de vara butiksbiträde, arbetssökande eller student så kommer högutbildade kvinnor inte ens överväga honom. Är han kriminell psykopat försvinner dock alla andra krav eftersom det tilltalar kvinnors reptilhjärna direkt.


Dina anekdotiska bevis säger inte mycket men även om vi utgår från att det är sant. Det finns andra statusfaktorer än de ekonomiska. När ekonomin är satt ur spel är t ex social status en mycket stor faktor. En kvinna kan vara totalt ointresserad av en man, tills hon ser att han är populär, då jävlar ska hon också in där och gnaga. Det är nog ett av de vanligaste sätten hypergamin tar sig i uttryck i länder som Sverige idag.


Som sagt, du har missuppfattat begreppet hypergami. Vad som menas med begreppet är att kvinnor väljer män som på något sätt har hög "status" i förhållande till henne själv och i förhållande till omgivningen. Detta är ett vetenskapligt bevisat faktum. Det handlar inte BARA om pengar och makt.

Och en sak till: Du pratar om dina bekanta hela tiden, men din umgängeskrets tillhör en äldre generation, och är således inte bra exempel att ta upp i denna diskussion. Kvinnor födda 1960-1975 är inte i närheten lika skadade som kvinnor födda 1990-2000. Vill man se den kvinnliga hypergamin i sin allra renaste och uppenbaraste form, ta en titt på kvinnorna i den generationen. Vi har i princip maximerat kvinnors status idag, samtidigt som det lilla nålsögat män måste ta sig igenom för att godkännas är mindre än någonsin.

Det är ingen myt. Stereotypen är reell och frodas. Jag var själv utan nära relationer som ung vuxen och fick jobba mig därifrån. Jag hade iallafall aldrig deras förfärliga kvinnosyn och syn på samhället, det är ju något som cementerat deras relationella utanförskap.

Jaha du skrev "födda" på 60-talet. Missade det. Hur som helst, det där låter bara som fysiskt oattraktiva kvinnor som intalar sig att det är pga deras jobb och status män nobbar dem, och inte deras utseende. Lisa, Karin, Svea etc var förmodligen helt enkelt snyggare än socionomen, läkaren och juristen.


Herregud vilka långsökta teorier. Hypergami är inte ett nytt fenomen som uppstod på 90-talet. Det är lika gammalt som människan själv. Det är i princip hela anledning till ALLT historiskt s k "förtryck av kvinnor" som du fått lära dig om. Och återigen missuppfattar du vad som är hönan och ägget. En man vill inte vara underlägsen kvinnor eftersom han vet att kvinnor inte vill ha en man som är underlägsen henne.


Det är pengarna och makten, eller andra statusfaktorer som är betydligt mer relevanta i Sverige idag, som ligger till grund för attraktionen som gör att de vill ligga med personen. Det spelar ingen roll hur mycket en man bekräftar och lyssnar på en, om han inte är attraktiv eller hur?


Ja, så här kan man ju också argumentera

Testa det på andra områden också och se hur långt du kommer...


Ja? De tappade ju intresset så fort det gick upp för dem att jag befann mig under deras nivå?

Ett annat tydligt exempel är alla de gånger män nobbas när det visar sig att de inte har godkända sociala medier, dvs tillräckligt med vänner/följare osv. Det har jag själv varit med om många gånger. Intresset är stort tills frågan "har du fb/insta?" kommer. Svarar man nej eller visar upp en lågstatusprofil så ska det väldigt mycket till om man får några fler svar. Det är nog ett av de vanligaste sätten som kvinnlig hypergami tar sig i uttryck i Sverige idag. Detta gäller främst tjejer födda ca 1994 och framåt, så det är nog inget du ska rådfråga dina "kvinnliga bekanta" i 45-årsåldern om.

Det blir väldigt uppenbart att du inte hänger med riktigt. Det är en annan värld idag än när du var ung.


Nej, ensamma män som inte kan få en kvinna tackar inte nej till förhållande med någon de är attraherade av för att hon tjänar 5000 kr mer. Och återigen: Hönan och ägget.


Ja, det gör dem. Varför? För att feminismen har lurat i dem att de vill det.

Om det nu var så att kvinnor fick barn i lämplig ålder (helst innan 25), och sedan var hemma med barnen tills de var stora nog att lämnas bort varje dag (4-årsåldern) så visst. Men det är ju inte riktigt så det ser ut eller hur?

Det är en sak att HA en karriär och en annan sak att KLÄTTRA i den. Ska du klättra är det ingen bra idé att ägna 5 år åt barn och familj.

Du läste inte mitt inlägg?

Jag var också i samma situation och fick jobba mig därifrån. Jag har tagit mig därifrån. Jag har fortfarande samma syn på kvinnor och samhället. Till och med ännu starkare sådan. Uppenbarligen cementerade det inte mitt relationella utanförskap. Utan denna syn och insikt hade jag dock aldrig lyckats ta mig därifrån.

Det är bara i din och andras hjärnor som den stereotypen är reell och frodas.

Jo, jag läste; du är ett undantag eftersom du gjorde allt i din makt för att förbättra din position, men samtidigt upplever du att du inte ändrat din syn. Har du verkligen haft långa och givande relationer med kvinnor, eller går du bara efter ONS? Ifall det är det senare så är det inte märkligt att du fortfarande är cynisk.

Oavsett om du är ett undantag liksom jag, så existerar stereotypen. Det är ett extremt gnäll från ursäkter till män som inte gör något aktivt motstånd mot situationen.

Ja, är man trygg i sin manlighet och mår bra som person, så spelar det ju ingen roll om kvinnan är jämbördig eller om hon råkar tjäna mer etc. Härligt att höra att du delar mitt resonemang!

Hur hänger dessa två resonemang ihop, herr apa? :



Uppenbarligen så händer det saker inom evolutionen hela tiden. Om nu 70-80-talister (de flesta jag känner nära är födda då) skiljer sig markant från de födda 1990-2000.

De 90-talister jag känner är redan förlovade/tillsammans med varsin jämbördig man. Några har tom. barn med sina män. En är gift med sin barndomskamrat. Jag ser ingen hypergami där heller. Kvinnor födda på 2000-talet är fortsatt så pass unga, så de är väl fortsatt nyfikna och vill utforska jaktmarkerna.

Status hit och status dit. Nej, de kvinnor jag känt/känner har kärat ner sig i olika män, inte samma man. Det är inga "högstatusmän" som har kvinnor ståendes på rad direkt, utan vanliga, normala män. Med varsin kär kvinna.

Nej, kvinnan vars lista jag ordagrant fick citera skulle förmodligen pissa på sig av skräck om hon mötte en psykopatisk kriminell man. Liksom flertalet andra människor förmodligen skulle göra.

jag ser att du aktivit fultolkar, en majoritet av kvinnor (även bland de rikaste/mest framgångsrika osv) pysslar med hypergami, ensamstående och barnlösa kvinnor i 50årsåldern gör det ju uppenbarligen inte.

Men det stämmer att det finns undantag, men feminism handlar ju om "män och kvinnor" inte den mannen och den kvinnan,

Status är det som förändras "evulutionärt" (sic) i det här fallet. även om Mördare är lika populära bland kvinnofolket som de var för 1000år sedan.