Svenska Fotbollslandslaget

Kommer inte ens ihåg vad han var för spelartyp, är han box-to-box innermittfältare?

Japp, så spelade han som bäst i Elfsborg. Han spelade också på vänster kanten ibland. Men jag vet inte vilken position han spelar i Turkiet.

Gillar att Hamrén kör med "prestera annars hittar jag någon annan". Tycker vissa spelare var alldeles för fredade under Lagerbäck och Söderberg, oavsett om de spelade i klubblaget eller ej hade de alltid en given plats i blågult.

Däremot är jag inte säker på om det var rätt beslut att peta både Safari och Wendt. Det betyder att vi bara kommer ha en vänsterback med A-landslagsfotboll tillgänglig, som ändå är relativt oprövad och har defensiva brister. Bengtsson kanske är vettig att pröva, men han har inga A-landskamper och det är ju onekligen kritiska matcher detta. Jag tycker att Hamrén borde nöjt sig med att peta en av Wendt och Safari, antagligen den tidigare nämnda. Om Olsson också floppar har Hamrén ont om alternativ.

Sedan tycker jag ni som säger att Hamrén "dödar karriärer" genom att peta dem, det håller jag inte alls med om. Det här är vuxna karlar som dagligen tävlar om en plats i startelvan i sitt lag. Det här är exakt samma sak, om de inte kan ta att de spelat dåligt och använda det som tändvätska för att prestera har de fel mentalitet för fotboll på toppnivå. Jag ser gärna en comeback av båda två men då vill vi se prestationer på en högre nivå än de levererat hittills.

Bara för att en spelare spelar kontinuerligt i ett klubb och en annan får spela mindre, betyder inte det att den tidigare presterar bättre i landslaget. Det handlar mycket om vad man är för spelartyp och vad man har för mentalitet.

I det här fallet är det ju faktiskt snarare så att han väljer spelare för att de spelar kontinuerligt före de som inte spelar alls.

Och sedan det här med mentalitet har ju Hamrén själv sagt att det är väldigt viktigt, om inte det viktigaste, för honom när han väljer spelare. I det här fallet så sa han att varken Wendt/Safari hade det.

Men jag håller med om att det är oprofessionellt att rensa en position helt från en samling till en annan när de viktigaste matcherna kommer upp. Det hade räckt med en, tror jag. Men det här fallet kanske kan ses som ett undantag? Det känns ju lite som att situationen är extrem.

Aja, vi får väl se vad som händer!

De är professionella fotbollspelare, inte superettantalanger. Är de för dåliga ska de inte spela. Som sagt, det är ingen socialverksamhet. Jag tror nog dessa herrar är lite psykiskt starkare än att hela deras karriärer skulle falla samman på grund av en landslagspetning.

Nej, Martin Olsson är inte mittfältare och hans bästa matcher har han definitivt gjort som back, han är briljant i Premier League!

Vi har en ung och presterande Premier League-vänsterback, två relativt unga och talangfulla backar i form av Wendt och Safari samt den spännande Bengtsson i Köpenhamn. Nä, istället ska ge medborgarskap till en 27-årig allsvensk brasse... Det låter i mina ögon otroligt kortsiktigt.

Jag är inte emot att man ska peta spelare som inte presterar och som har varit svaga under en lång period, men om man petar två spelare på det sätt som Hamrén nu har gjort så ska man göra det för att det finns en spelare som han på allvar tror kan prestera en bättre fotboll här och nu. När man helt plötsligt väljer att peta både Wendt och Safari för en spelare som för endast ett par månader sedan var petad i sitt klubblag av just Oscar Wendt och som egentligen inte har gjort särskilt mycket väsen av sig sedan dess (framförallt när det mesta tyder på att han ändå ska sitta på bänken) så tyder det snarare på att man endast vill peta för petandets skull vilket jag inte anser hjälper landslaget ett skit.

Att ta hand om ett fotbollslag handlar i grund och botten om att få de spelare man har att prestera sin bästa fotboll. En tränares sätt att leda ska anpassas efter spelarna, inte tvärtom. Ifall det skulle visa sig att vi inte har något annat alternativ bakom Martin Olsson än Safari eller Wendt på vänsterbacken, vad händer då? Som jag skrev tidigare så känner Hamrén dessa spelare bättre än vad jag gör och han vet kanske att petningen kommer att fungera som en väckarklocka för dem, men framförallt Safaris dramatiska formnedgång efter Hollands-matchen tyder på att han kommer att ta petningen på motsatt sätt. Om så är fallet kan han ha raserat självförtroendet för två av våra tre alternativ på den platsen vilket i sin tur innebär att han har fått två spelare att prestera betydligt sämre än vad de annars skulle ha gjort.

När det gäller Martin Olssons bästa position så anser jag att han har varit som bäst de matcher han har spelat som vänstermittfältare om jag ska döma efter de 7-8 matcher jag har sett honom spela.
Min bedömning är att Martin Olsson är en spelare som lever mycket på sin snabbhet och löpstyrka. Som yttermittfältare så får han betydligt oftare komma med fart och han har även förmågan att fylla på framåt med hjälp av diagonallöpningar. Hans förmåga att ta långa och snabba löpningar är dessutom ett bra vapen vid snabba omställningar vilket är något som Sverige ändå till stor del måste leva på mot de bättre lagen.
Hans erfarenhet som försvarsspelare kombinerat med hans redan nämnda löpstyrka gör att man på vänstermittfältet dessutom har en spelare som är väldigt stark i försvarsspelet.

Som vänsterback anser jag att hans styrkor som fotbollspelare framhävs betydligt mer sällan. Han kommer förvisso på en del överlappningar som vänsterback, men han får betydligt mer sällan använda sig av sin fart, ofta får han nästan agera stillastående vilket inte är det han är främst på.
På denna position tycker jag även att hans stundtals chansartade försvarsspel exponeras. Han är en spelare som går mer på inspiration än tekniskt kunnande och hans försvarsspel påminner till viss del om Alexander Östlunds sätt att spela försvarsspel. Så för att sammanfatta det hela så tycker jag att hans styrkor framhävs mindre som vänsterback samtidigt som hans svagheter exponeras i en större utsträckning.

Nu håller jag förvisso med om att Martin Olsson ändå är Sveriges bästa vänsterback idag, men jag tror att landslaget skulle vinna betydligt mer på att spela t.ex. Safari-Olsson som vänsterback respektive vänstermittfältare. Istället för att låta en defensivt svag vänsterback försvara vänsterbacken till stor del på egen hand bakom en väldigt offensivt balanserad vänstermittfältare så skulle vi på så sätt ha en spelare som ger vänsterbacken gott om hjälp i försvarsspelet samtidigt som vi har en klart godkänd offensiv slagkraft på vänsterkanten där båda spelarna har sina styrkor.

Det var väl det som var lite av min poäng.

Det är ju just det det är, fotboll är en lagsport och jag är tveksam om det stärker spelarna att veta att en tabbe räcker för att ryka från truppen. Speciellt om man nu ska spela en offensiv och vågad fotboll kan jag tycka att det är konstigt, för att spela så behövs både självförtroende och kontinuitet.

Word!

Jag blir nästan bestört av att höra folk som påstår att ett fotbollslag inte är en social verksamhet. Om något så är ett fotbollslag en social verksamhet. Jag skulle nog säga att över 50% av ett lags prestation beror på hur väl gruppen fungerar tillsammans samt spelarnas mentala välbefinnande.I ett landslag måste spelarna leva, träna och spela matcher tillsammans under en månad i samband med mästerskap, och funkar inte detta så kommer laget med största sannolikhet inte att prestera enligt förväntan. Personligen föredrar jag en socialt kompetent tränare som är en bra psykolog och människokännare framför en drillad taktiker.

Att vi borde satsa på Martin Olsson eller att Ricardinho är för dålig och en kortsiktig lösning? Du uttryckte nämligen inget av det.

Det Kortsiktiga i att ta in en 27-årig brasse som i bästa fall är en marginellt bättre fotbollsspelare än de vi har att tillgå på positionen när vi åtminstone har tre vänsterbackar som alla enligt mig kan bli nyttiga landslagsspelare under de närmsta åren. Du valde att tolka det som att jag på något ville ha in Ricardinho i landslaget vilket jag aldrig påstod.