Citat:
Ursprungligen postat av
Bucketshop
Man måste vara medveten om att man inte utbildar sig till ett yrke (så som man gör om man läser till exempelvis läkare, lärare, polis etc där du förväntas börja jobba med ett ganska specifikt yrke). Utan istället fördjupar du dig inom ett akademiskt ämne och det är lite upp till dig att klura ut var/hur/varför du ska kunna applicera sakerna du lärt dig.
Håller med, men kan samtidigt tycka att det kan anses finnas vissa kunskaper som en person som läst en viss utbildning "borde" kunna, dvs. en jurist borde kunna skriva avtal, en fordonsingenjör borde kunna konstruera en bil, en företagsekonom borde kunna bokföring och årsredovisningar, osv. Precis som du är inne på studerar man ju ett akademiskt ämne utifrån ett teoretiskt perspektiv, men detta utesluter ju inte att teorierna får en praktiskt tillämpning. Skillnaden för statsvetare jämfört med t.ex. en jurist, ingenjör, läkare osv. är att den senare kategorin har en "gräns" för var man kan låta hela utbildningen riktas mot ett akademiskt fokus, medan motsvarande "gräns" saknas för statsvetare. Dvs. även om en hel del mer abstrakta ämnen kan ingå i en juristutbildning eller en ingenjörsutbildning kommer vi inte ifrån att en jurist "ska" kunna skriva avtal, en fordonsingenjör "ska" kunna bygga en bil, etc. För statsvetare finns tyvärr ingen sådan förväntan på kunskaper efter genomgången utbildning, i mitt tycke "borde" en statsvetare vara expert på offentlighet, sekretess, myndighetsbeslut osv. men tyvärr stämmer min bild inte med det som faktiskt lärs ut på utbildningarna. Och min ståndpunkt är att det hade underlättat om det fanns en sådan kvalitetsstämpel för statsvetarutbildningen, istället för att låta utbildningen "helt" inriktas mot väldigt abstrakta områden, därmed inte sagt att utbildningen ska omvandlas till en yrkesskola.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bucketshop
Nu råder det ju generellt lite av ett bildningsförakt i Sverige (säkert på andra platser i världen också) så många tycker väl att en utbildning där du inte lär dig något konkret användbart i ett specifikt yrke är meningslöst, och då kanske man kan se det som en "ovärd" utbildning.
Personligen kan jag tycka att det finns ett egenvärde i att lära sig mer oavsett vad det handlar om, att det sen inte finns ett specifikt företag som vill betala mig för den specifika kunskapen är sekundärt. Det får jag lösa på annat vis.
Jag håller med och tycker detta är synd, jag själv har t.ex. gått en del kurser i humaniora (bl.a. språkvetenskap, filosofi samt retorik) bara för skojs skull, men är fullt medveten om att det inte är rekommenderat att satsa på den typen av ämnen för en hel examen även om dessa kurser i sig har varit mycket givande för mig samt ökat såväl min allmänbildning som min analytiska förmåga. Tyvärr ser många ner på att satsa helhjärtat på att plugga humaniora/samhällsvetenskap just för att utsikterna till jobb är sämre än för mer tillämpbara utbildningar, men givet att arbetsmarknaden är så styltad som den är (inte minst i Sverige, vilket man kan anta att diskussionen främst handlar om) är detta något man får förhålla sig till, även om fenomenet i sig är trist.