Den här tråden tycker jag är trevlig, men orka recensera alla filmer man sett
. Nåja, har inte så mycket att göra, så jag kan väl ta och recensera en av mina många filmer jag har här hemma:
Titel: River Queen (DVD-recension)
Imdb:
http://www.imdb.com/title/tt0388377/
Handling: Kortfattat så utspelar sig filmen under Storbrittanniens kolonisering av Nya Zealand, Sarah O`Brien (den undersköna Samantha Morton) är en irländsk kvinna som blir förälskad i en urinvånare och föder sedemera deras barn (Rawiri Pene). Doyle (Kiefer Sutherland från
24), också en irländare, är soldat och har starka känslor för Sarah. En dag blir Sarahs son, som hon valt att döpa till Boy, kidnappad av faderns (numera död) far. Sarah beger sig därför iväg för att hitta Boy...
Recension: Låt mig börja med filmomslaget. Än måhända märklig detalj att anmärka på i en recension, men jag gör det det av en anledning, då omslagets förvirrade anda är genomgående för hela filmen. På framsidan figurerar Kiefer Sutherlands karaktär, gåendes i en flod, med ett gevär i handen och med en krigar
look. Jag kan inget annat än att skratta åt detta initiativ, på baksidan av fodralet bskriver man filmen såhär:
Citat:
I]En kidnappad son. Ett land i krig. Ett episkt äventyr.
"1860-TALETS NYA ZEELAND – den unga irländskan Sarah O’Brien och hennes familj lever i skuggan av den brittiska ockupationen. En dag träffar hon en ung maorier och under deras enda natt tillsammans blir Sarah med barn.
Sju år senare kidnappas sonen Boy av sin egen farfar för att växa upp till maoriekrigare och Sarah beger sig ut för att rädda honom. Längs floden möter hon krigets fasor, där båda sidor vacklar och vänner snabbt kan bli fiender. När hon slutligen återfinner Boy är han redan tonåring och full av hat mot omvärlden…
”River Queen” är ett starkt äventyrsdrama om kärlek och död i 1800-talets Nya Zeeland, med superstjärnorna Kiefer Sutherland (24) och Samantha Morton (Minority Report) i de ledande rollerna."
KS:s karaktär nämns inte ens här, och ändå figurerar han på framsidan, ensam, vilket ger filmen ett ganska så förvirrat intryck, framsidan är intetsägande, inte minst p.g.a. att Doyle knappast är en huvudrollsinehavare i filmen. Att jag nämner det här beror på att denna förvirring, från och till, är ett ganska genomgående tema för filmen. Många sekvenser, som tillexempel slutet av en sammandrabbning mellan maorierna och kolonisatörerna, är så märkligt regisserade att man bara blir mållös av förvirring. Mycket av förvirringen går att härledas till maoristammens hövding Te Kai Pos (Temuera Morison) schamanistiska resor till andligheten, hallucinationer som försökts vävas in i den rådande, reela händelsen. Detta är något som man misslyckats med...
Vad har jag då att säga om skådespeleriet, jag kan inte med gott samvete påstå att det är någon lysande rollprestation av vare sig Morton eller Sutherland, men med det inte sagt att den är dålig. Morton har jag alltid gillat (bl.a. från
Elisabeth:
The Golden Age) och hon gestaltar ganska sterotypiskt den lidelsefulla 1800-talskvinnan, och tycker jag att hon gör det på ett bra sätt (tror faktiskt jag blev lite kär för ett ögonblick), med diverse klavertramp. Hennes periodvisa undermålighet, beror dock inte på henne själv som skådespelare i första hand, utan på det förvirrade manuset. Sutherland är ganska intressant att bevittna.
Både Morton och Sutherland har lyckats öva in intressanta, irländska accenter. Morton kan ju det här och gör det på ett bra sätt, Sutherlands irländska är charmig och intressant, men skiftar lite i kvalite och uttalande (likt Leonardo DiCaprios dialektala prestation i
Blood Diamond).
Nu när jag ändå är inne på accenter, och dess realism, kan jag väl kommentera verklighetsparalelliseringen i allmänhet:
Kolonisatörernas klädstil, skepp, vapen o.s.v., är något vi sett förr, helt klart godkänt, men liksom inget mer. Däremot maoriernas roll i berättelsen är värt en kommentar. Kolonialismens exploatering av detta egentligen ganska så obskyrt dokumenterade folk, är ett kapitel bortglömd historia som jag tycker att filmmakarna gör ett ambitöst återberättande utav. Maoriernas språk, civilisation, seder och bruk porätteras på ett eriöst och engagerande sätt, det är mycket trevligt att maorierna sätts i fokus. En rolig detalj är att Cliff Curtis, en förövrigt känd skådespelare, medverkar i filmen. Det roliga i sammanhanget är att han är en etnisk maorie, vilket höjer filmen i mina ögon, att man tar etniskt hänsyn, och att ingen random arab fick rollen. Cliff Curtis har förövrigt en ganska så påtaglig roll i filmen, och poträtterar Wiremu, Sarahs döde älskares bror.
F.ö. är filmen väldigt estetiskt och musikaliskt tilltalande. Den vackra miljön och filmens underbara musiktema, förhöjer helt klart filmuplevelsen.
Betyg: Även om filmen, i sin genre, är något av en B-film, samt att den ger ett, rent kvalitesmässigt, sporadiskt intryck, så var det ändå en film som berörde mig. En film som kunde varit bättre, men som ger ett positivt och bestående intryck, och vars äventyrs- och kärlekshistoria faktiskt, bortsett från diverse felsteg, engagerar.
Många håller nog inte med mig, men betyget blir:
7,5/10
http://www.filmtipset.se/yourpage.cg...1&page=reviews
