Skriv era recensioner här

Maniac är en galet obehaglig film som handlar om Frank Zito, en småtjock oattraktiv man som bor i New York som driver runt i stan och mördar unga kvinnor och skalperar dem. Varför gör han så då? Jo, Frank Zito blev som barn misshandlad av sin morsa som även var hora vilket gett han trauma för resten av livet och lett till ett bottenlöst kvinnohat. Trots detta saknar han sin mamma och vill inte att minnet efter henne ska försvinna trots att hon sen flera år tidigare dött i en bilolycka.

Hemma i sin lägenhet sätter han kvinnornas skalper på skyltdockorna som han även pratar med för att återkalla minnena av sin mamma. Efter ett tag börjar en kvinnlig fotograf, Anna, bli intresserad av honom och försöker sig på att kontakta honom, det vill säga, hon inleder en lek med döden. Frank blir hennes vän och börjar undra om hon är den han letat efter i alla år eller om hon bara vill vara som hans mamma.

Som ni kanske fattat är det här knappast en film man ser tillsammans med sina föräldrar en söndagsmorgon, jag har sett ganska mycket otäckheter i filmväg i mina år men förutom Funny Games och Cannibal Holocaust har jag aldrig skådat något lika extremt obehagligt förut, Philosophy of a knife räknas inte då den är bara vidrig på ett extremvåldsamt vis.

Tom Savini är ju en legend inom sfx världen och brukar leda ligan bland de som skapar splatter i filmer tillsammans med Gianetto De Rossi, det är verkligen inget konstigt vilket Savini bevisar i denna film, inte undra på att det blev ett väldans liv när den kom 1980 för här är det verkligen blodigt våld vi skådar. Jag ska inte spoila men jag kan lova att slutet är bland det mer blodiga jag sett på film och scenen där Savini´s huvud flyger av är ju också en klassiker.

Om du tror att du klarar kombinationen extremvåld, Bergmanångest och totalt jävla mörker har du något att se fram emot, Maniac är ett mästerverk.

Äntligen en bra svensk film!

Låt Den Rätte Komma In handlar om Oskar, en tanig grabb som bor i Blackeberg utanför Stockholm tillsammans med sin mor. Utanförskapet är påtagligt i ett kalt 80-tals förort och ett gäng killar på tre är på Oskar och gör hans tillvaro lite mindre behaglig. Helst vill han bara sticka kniven i dem eller flytta från stället där han bor. Vinter 1982 begås några brutala mord samtidigt som en man och en liten tjej flyttar in i lägenheten bredvid Oskars. En kväll stöter han på tjejen, Eli, på gården och det är upptakten till en vänskap men också att upptäcka oanade sidor hos sin nya kompis. John Ajvide Lindqvist säger att mycket av boken är självbiografisk och trots att jag inte föddes förens två år efter året då filmen utspelar sig så känner jag starkt obehag av 80-tals känslan som filmen bär och det på ett väldigt positivt sätt. Scenografin är lyckad i allt från gamla tunnelbanevagnar till tidningar, gamla polis och taxibilar och reklamskyltar.

Låt den rätte komma in är en otroligt stark och hemsk film, då den är ett drama får den en jävla massa poäng bara för det, grabben som spelar Oskar gör en så skrämmande bra insats som Oskar som verkligen har ett helvete, även det får den pluspoäng för.

Slutligen, jag älskar denna film. 9 av 10