Skriv era recensioner här

Recensioner version 1.0

Denna tråd är tänkt som en ersättare till "Filmtipsartråden" som tyvärr utvecklades på ett icke önskvärt sätt. Den tråden är nu upplåst och modereringen i tråden kommer att vara lite lösare än den varit tidigare. Vill du bara skriva av dig lite om en film du nyss såg så rekommenderar vi att ni skriver i den tråden istället, denna tråd kommer att vara ganska så strikt modererad enligt reglerna nedan.

Regler (Snälla, söta användare: Läs dessa!):

1. I denna tråd tillåts enbart recensioner. Diskutera inte andras recensioner här. Vill du att andra ska kunna diskutera din recension, skapa den som ett nytt inlägg.
2. Recensionen _måste_ vara utformad enligt mallen nedan:
   
   
   • Titel: [Titel på filmen]
   • Imdb: [Länk till filmen på imdb]
   • (Forum: [Eventuell länk till tråd där filmen diskuteras på flashback])
   • Handling: [Kort beskrivning av handlingen]
   • Recension: [Ett par stycken om vad du tyckte om filmen, se tips längre ned.]
   • Betyg: [Ge ett personligt betyg på filmen. Om du inte anger någon skala så antas det att skalan är från 1 till 10.]
   
   
3. Inlägg som inte följer reglerna kommer att bli borttagna och kan rendera i en tillsägelse enligt regel §0.3.
4. Recensionen ska kunna läsas av alla utan att ha sett filmen, och bör därför inte innehålla spoilers. Skulle ni endå vilja diskutera en känslig den av handlingen - Använd <spoiler>-funktionen.

Tips hur man skriver en recension (Inte några krav, bara förslag):

• Inledning - Vad förväntade du dig av filmen?
  Varför valde du att se filmen (Handlingen? Personerna inblandade? En annan recension?) Bör man känna till något innan man ser filmen?
• Redogörelse - Vad innehöll filmen?
  Innehöll filmen vad du förväntade dig? Vad fokuserade filmen på? Hade den något budskap? Vad var särskillt unikt för just denna film?
• Avslutning - Vad är ditt personliga omdömme om filmen?
  Vad var bra och vad var dåligt? Varför tycke du det? Fattades det något?

(Detta inlägg är reserverat för ett index över recenserade filmer)

Titel: Mean Guns
Imdb: http://imdb.com/title/tt0119642/
Handling:Egentligen inte Ett par b-filmsskådisar skjuter på varandra innuti ett fängelse.

Recension:
Jag måste bara börja med att säga att denna film egentligen är riktigt, riktigt B. Den är gjord av den utpräglade B-filmsregissören Albert Pyun, som tidigare gjort bl a Jean-Claude Van Damme-filmerna Cyborg, Kickboxer 4, samt en massa direkt-till-video B-actions. Det som skiljer den här filmen från regissörens andra filmer är att den här filmen, trots sin B-ighet, på något sett fungerar ändå.

Intrigen är befriande ren och minimalistisk: "Syndikatet" kallar in alla sina medlemmar som vid något tillfälle har bedragit organisationen till ett möte i ett nybyggt fängelse som snart ska öppna. När de kommer in avväpnas de och leds in i ett stort rum där "Moon", en av höjdarna inom syndikatet (spelad av Ice-T), förklarar att han istället för att döda dem ska ge dem en sista chans att bevisa sitt värde. De ska eliminera varandra tills bara tre är kvar, och de tre som överlever ska få dela på 10 miljoner dollar. Moon avslutar med att släppa ned lådvis med handeldvapen, ammunition och baseballträn mitt ibland alla fångar. Efter det är det non-stop action, John Woo-style.

Men hur kan en sådan film vara bra frågar ni er säkert? Ja, det undrar jag också.

Kanske är det för att intrigen är så minimal att man lätt kan fantisera upp alla luckor i manuset själv.

Kanske är det för att regissören klarade av actionscenerna genom att helt enkelt kalkera av dem från John Woo:s filmer.

Kanske är det på grund av karaktärerna: Ice-T, Michael Halsey och speciellt Christopher Lambert lyckas verkligen leverera sina repliker med en sådan coolhet att till och med Clintan måste blivit imponerad. (Även om man ibland drar lite på smilbanden när Ice-T försöker läspa fram sina repliker genom sina platinalöständer).

Kanske är det för att kombinationen av de halvkassa, överexponerade, blåförskjutna färgerna; det sköna, psykedeliska mambo-soundtracket som spelas för fullt GENOM HELA FILMEN och att två personer kan stå och banka på en tredje person i hela 5 minuter med baseballträn utan att det kommer ett enda blodstänk. Allt detta ger filmen en surreell, drömsk... Ja, nästan magisk känsla.

Betyg:
Detta är definitivt en av mina B-filmsfavoriter. Jag ger den 8/10.

Titel: Oorganiserad kriminalitet (Bottle Rocket)
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0115734/
Handling: Oengagerade slacker-brottslingar genomför en kupp...

Recension: Min besatthet av Owen Wilson och Wes Andersson började med Owens fantastiska 'cameo' i Cable Guy och Anderssons/Wilsons mästerverk Rushmore. Givetvis letade jag upp Andersons/Wilsons första riktiga film som på svenska givits den otroligt fåniga, dock informativa, titeln "Oorganiserad kriminalitet".

Denna film bör ses av alla som gillar Wilson och/eller Andersson samt alla som uppskattar pratsamma filmer utan egentlig handling. Förutom Wilsons andra filmer så är denna nära besläktad med Mumford av Kasdan och kanske State and Main av Mamet.

Handlingen i denna film är egentligen ganska oväsentlig. Filmen bygger snarare på kluriga personporträtt, bra musik och underfundiga scener. Luke Wilson spelar Anthony som precis kommit ut från ett mentalsjukhus och inte riktigt vet vad han ska göra med livet. Han lockas av sin kompis Dignan (Owen Wilson) som kan beskrivas som filmvärldens Nibbler, in i diverse dåligt planerade kriminella förhavanden. Dock tar filmen en vänding under deras flykt från myndigheterna... Händelseutvecklingen under filmens gång tvingar den apatiska huvudpersonen till handling och utan att avslöja för mycket kan jag säga att man ler under sluttexterna.

Det unika med denna film är att den utgör ett rent destillat av det som gör en Anderson-film speciell. Geom att vidare krydda anrättningen med musik, skådepelarval och fantastisk scenografi skapades Rushmore och Royal Tenenbaums. Det som gjorde Life Aquatic till något av en besvikelse var att kryddorna sedan tog övertaget. Här är chansen att drick vodkan rent.

Jag älskar denna film för att den är en fantastisk bagatell precis som Beautiful Girls, Radio Days eller Mumford.

Betyg: 8 / 10

Titel: the Believer
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0247199/
Handling: Man får följa en judisk nazist och kamp mellan övertygelse och arv

Recension: The Believer gjorde mig intresserad av två anledningar: Ryan Gosling som trots sina insatser i Xena är en fantastisk skådespelare, och ämnesvalet - hur blir en jude nazist?

Filmens yttre handling är inte så viktig och jag vill inte heller avslöja för mycket. Däremot är undersökningen av rötterna till antisemitism mycket intressanta. Till skillnad från ex. American History X så har huvudpersonen ett stort teoribygge bakom sina tankar om den judiska rasen. Det känns som att regissören spelar djävulens advokat och har försökt finna den bästa möjliga argumentationen för att visa på den judiska 'rasens' defekter. Jag kan tänka mig att antisemitister sitter och nickar gillande genom halva filmen.

Filmen är intressant främst pga bra rolltolkningar och undersökningen av antisemitism på ett icke-naivt sätt. Det låter tråkigt men det är det inte.

Betyg: 8 / 10

Titel: Wit
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt0243664/
Handling: Cancersjuk, kvinnlig filosofiprofessor berättar från sjukhussängen.
Recension: Jag hade inte planerat att se den här filmen men så blev det. Hemma i tevesoffan nu ikväll.
Jag börjar med att berätta om kvinnan, vars sjukhusvistelse filmen handlar om. Hon är en ganska torr college-professor i femtioårsåldern och blir i filmens första scen diagnosticerad för långt framskriden äggstockscancer. Redan det är ett fräckt grepp, vi slipper hela den där biten med "före-efter" chocken utan går direkt in på det intressanta. Läkarna vill prova en ny och mycket aggresiv behandlingsmetod med starka cellgifter under åtta månader vilket hon mer eller mindre likgiltigt accepterar. Kvinnan, Vivian, är alienerad. Hon föredrar böckerna framför människor och det är hennes eget beslut, turligt nog blir detta inte en snyftig historia om en kvinna som ångrar sina livsval.
Viv har inte någon familj och inga anhöriga, men hon har ett mycket klart sinne och en uppfriskande vass humor. Ironisk och självdistanserad till en början men allteftersom sjukdomen bryter ner hennes kropp vacklar den självsäkra fasaden och det känns nästan lika plågsamt för oss som för henne. 1600-talslyriken som tidigare gav henne tröst och mening saknar helt tyngd när hon mår som sämst av cellbehandlingen. nu är inte tid för ordakrobatik. Vivian, spelad av Emma Thompson, tittar oss hela tiden i ögonen, rakt in i kameran. Det är oss hon talar med, detta är hennes sjukhusdokument, som en videodagbok. Det skapar en väldigt personlig känsla och bidrar till att det knyts ännu ett känslomässigt band till denna sjuka kvinna.
Wit bjuder på förvånansvärt få tillbakablickar över hennes tidigare liv, när det sker så är det via hennes tankar, inte via en objektiv åskådning, hon regisserar den här filmen kan man säga. Vi följer hennes minnen och i vissa fall verkar hon ha "glömt" att placera in sig själv som frisk, utan står där bakom katedern som cancerpatient med linne och kal skalle. Det känns naturligt och filmen väver på så sätt ihop hennes båda identiteter med varandra. Den friska och den sjuka.
Det är en långsam film som inte förflyttar sig några större sträckor rent geografiskt, den mesta tiden befinner vi oss precis intill Vivian, på sjukhuset, nere på sängnivå och trots att det kan låta tråkigt så fyller Vivian ut tomrummen med insiktsfulla, sorgsna monologer och korthuggna dialoger. Hon är reserverad mot läkarna och sjuksystrarna men lättar så småningom upp fasaden och öppnar sig mer och mer.

Filmen är ett mästerverk enligt min mening. Ingenting saknas. Varje scen är perfekt väl tilltagen. Inget behöver läggas till och inget behöver dras ifrån.
Användandet av den gamla 1600-talslyriken förstärker den poetiska grund på vilken denna film vilar och ger den en djup, innerlig klangbotten. En lågmäld och på samma gång kraftfull film och den rörde mig till tårar. Jag var överlycklig efteråt för det var länge sedan en film berörde mig på djupet som Wit. Tror du på att filmer kan förändra liv? Se denna film.
Betyg:9/10. I sin genre måste den nästan vara unik.

Title: The Business / Gangsters Paradise
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt0429715/
Handling: Engelsmän som lever gangsterliv i Spanien under 80-talet

Recension: En riktigt bra film för dom som älskar den Engelska humorn, casual klädstilen osv. Danny Dyer (Football Factory) spelar Frankie och favorit ressigören Nick Love har ressigerat och skrivit filmen.

Frankie då man följer i filmen är en halv mesig kille som inte har varit inne på den stora banan av kriminalitet, droger och vapen m.m. Han får lämna hemlandet England när han slår ihjäl sin styvfader efter styvfadern misshandlat Frankies mor. Av hjälp av en kompis så får han jobb att leverera en väska ner till gangstern Charlie i Spanien, som erbjuder han jobb som hans personliga chaufför, där han skaffar sig kontakter och klättrar snabbt upp och blir Charlies kompanjon.

Tyckte filmen var riktigt rolig och tuff med 80-tals musiken och casual-kläder. Som sagt, ett bra tips till er som gillar Engelska filmer som Snatch stuket.
Betyg: 9 / 10.

Titel: The Proposition
IMDb: http://www.imdb.com/title/tt0421238/
Regi: John Hillcoat
Skådespelare: Guy Pearce, John Hurt, Emily Watson, Ray Winstone & Danny Huston
Gengre: Western
Land: Australien/England
Längd: 104 min

Handling:
I Australiens ödemarker under 1800-talet sätter bröderna Burns skräck i dom små byar som finns runtomkring med sin våldsamma existens. Då Charles (Pearce) och Mikey (Wilson) Burns fångas blir Mikey inburad medans Charles får ett förslag av kommisarie Stanley om att hitta och tillfångata sin bror Arthur (Huston) och döda honom för att rädda Mikey från galgen och förhoppningsvis kommer det innebära fred för alla parter.

Omdöme:
Ännu en film jag sett fram emot ett bra tag som jag på något vis undvek att se på bio, kanske var det p.g.a. bristande information angående filmen eller att jag inte hade trott att westerngengren kunde bringas till liv igen efter några döda år efter att Dansar med vargar slagit stort på Oscarsgalan under tidiga 90-talet. Ända jag visste var att den lilla favoriten Guy Pearce medverkade och Nick Cave som även han är en favorit fast i musikbranschen skrivit musiken och manuset, resten fick jag uppleva i en minst sagt våldsam och snygg upplevelse.

För det är just vad det bjuds på långt borta från våran tid i den ödemark som vi lärt känna genom Mad Max-trilogin skapas det minst sagt en liten mytbildning kring karaktärerna, inte minst ledarbrorsan som isolerat sig uppe i bergen med en liten favorit, Arthur som brorsan heter är väl en av dom som man har till slut ögonen uppe på av alla då de flesta mest skjuter eller pratar med varann. Men inget ont om resten av karaktärerna som alla fungerar utmärkt i sina roller, hade däremot hoppats på en lite starkare presentation av Guy Pearce efter just Memento men hans karaktär får inte riktigt så mycket plats det skulle behövas för att skapa en trovärdig karaktär, han är smått mystisk och introvert, kanske ska han vara så helt enkelt eller bara ett misstag, skitsamma då Danny Huston fungerade bra som Arthur och ynglingen som spelade Mikey gjorde även han en bra insats. John Hurt såg jag senast i V for Vendetta men gillade inte honom något vidare där, här har han en ytterst liten roll som prisjägare men gör även han sin roll väldigt trovärdigt och bra, han börjar kanske se gammal ut men han har fortfarande kraft kvar.

Som vanligt är det inte allt som är guld som glimmar och det finns vissa aspekter i filmen som går förlorade, just precis är det handlingens ursprung som går miste i alla vackra vyer, snygga miljöer och skottlossningar, emellan försvinner "uppdraget" Charles har fått i en massa annat men det tas snabbt upp igen med lite mera skjutande och så. Dom moraliska frågeställningarna som jag får lite Dostojevskij-vibbar av emellan åt fungerar utmärkt huruvida vilken bror man väljer att offra för sitt eget liv och så vidare. Nick Cave har skapat en fin westernhistoria med drag av Leone och Peckinpah utan att utmärka sin inspiration så värst mycket men vackert och våldsamt är det då man låter svettiga karlar med gevär gå lös på varann i vykortsvackra vyer.

7/10

Titel: Malcolm X
IMDb: http://www.imdb.com/title/tt0104797/
Regi: Spike Lee
År: 1992
Skådespelare: Denzel Washington, Angela Bassett, Spike Lee & Albert Hall
Gengre: Verklighetsbaserat drama
Land: USA
Längd: 202 min

Handling:
I skuggan av hatet från Ku Klux Klan och i världskrigen växer den unga Malcolm upp i fattiga miljöer med sin far som predikar om de svartas framfart och rättigheter i samhället som skapade sig många fiender. Malcolm växer upp och dras till illegala spel och dobbelsamlingar, umgås med kriminella och hamnar slutligen i fängelse där han stöter ihop med en muslimsk anhängare som lär honom om Allahs och Koranens lära vilket Malcolm tar till sig, omvandlar sig och blir som sin far en frihetskämpe för folket som alltid blivit förtryckt, han blir likt Martin Luther King de svartas talesman och kämpe med livet som insats.

Omdöme:
Jag vet att filmen delvis bygger på boken skriven av Alex Haley (Rötter) som jag inte har läst och kanske lika bra det då jag kan se på filmen med ögon som inte riktigt känner till livet av mannen och myten som Lee nu valde att visa upp i ett maffigt epos på över tre timmar. Det är även en film jag haft uppe ögonen för tidigare då jag studerade Spike Lees övriga filmer som jag gillar verkligen men denna faller en smula i skymundan av hans övriga verk. Det beror i sig nog på att Lee inte får riktigt ut sin konstnärliga anda som han annars inte har problem med att skapa, då skapar han utifrån egna tankar och idéer och formger, här har han redan allt klart för sig som i sin tur ger problem åt resten av filmen och känns emellan åt att filmen inte borde ha blivit gjord utan låtit legenden leva vidare i historieböckerna.

Man anmärker dom första, lite konstiga bristerna alldeles i början då Malcolm går runt i swingpjatskostym, som får honom snarare att se ut som en hallick och känns i bakhuvudet att något inte riktigt står rätt till med filmen, vilket det inte gör då allt går vidare i ett otroligt långsamt, ohändelserikt och tråkigt tempo och jag fick verkligen för första gången på länge problem med längden och var tvungen att se filmen i omgångar för att verkligen orka. Det är inte så att handlingen i sig är ointressant eller att Denzel sköter sig dåligt, nej... båda dom aspekterna är bra och klart intressanta med Malcolms liv men som sagt känns det bättre att läsa om det då man märker att Lee inte lär varit redo för en så stor filmatisering som det ändå var.

Filmen kunde säkert ha gjorts bättre på ett annat sätt då den ändå innehåller viktiga ämnen som svartas rättigheter i det dåvarande samhället, vi har redan sett denna typen av ämnen tas upp i andra filmer och här får det inte riktigt någon genomslagskraft hos tittaren, inte heller fängelsedelen känns trovärdig som i Hurricane där Denzel satt i fängelse likaså. Som sagt råder trovärdigheten lite brister här och var men Denzel och dom andra skådespelarna sköter sig ändå felfritt och jag ska inte klandra dom, Denzel är ju ändå en väldigt bra skådespelare men han kan ändå bättre. Appropå klyschan huruvida boken är bättre än filmen så tror jag gott och väl att boken är bättre i detta fall, som det oftast brukar vara.

6/10

Bad Boy Bubby - 2006

Bobby är inlåst. Inlåst av sig egen mor. Han tror att om han går utanför dörren så dör han, då hans egen mor har sagt detta och hon tar själv på sig en gasmask när hon går ut.
Han blir tillsagd att släppa ut katten. Han ifrågasätter detta då katten borde dö ute utan en gasmask, men till svar får han bara att Katten andas inte.
Så han prövar med att linda in katten i plast. Katten andades visst, men inte nu längre.

Man måste ta den här filmen för vad det är. En b-film. Och man måste då dömma den efter en b-film. Stundvis är den så tråkig att det kryper under skinnet, men sen sekunden senare skrattar du fan ihjäl dig. Skådisarna i filmen suger fet getballe, förutom huvudrolls innehavaren Nicholas Hope.
Vem är det tänker du? Vem vet. Vem bryr sig. Han gör iaf sin livs roll som den skogstokige Bobby, som tror att man hälsar på brudar genom att säga "Nice tits" och sen klämma lite. Det är en hel del i filmen som är extremt osannolikt och orealistiskt, och mycket som händer i filmen får du ingen förklaring till varför det händer. But so what?
Det är en b-film. Men framförallt, det är en bra film.

Kanske glömde nämna att han sätter på sin egen morsa.
Och ja, du får se hennes sladdriga hängpattar.

imdb poäng: 7.3 / 10

Titel: Lucky Number Slevin
IMDB: http://imdb.com/title/tt0425210/
Handling: Slevin är på fel plats vid fel tidpunkt, och misstas med en man vid namn Nick Fisher. Nick Fisher är skyldig två gangsterrivaler (The Boss och The Rabbi) stora summor pengar, och förväntas av The Rabbi att betala tillbaka pengarna inom 48 timmar, och av The Boss att mörda The Rabbis son.

Recension: Det enda jag visste om filmen var det jag beskrev ovan, vilket gjorde att jag inte hade några förväntningar innan jag såg den.
Filmen var mycket välgjord, kvick, rolig och spännande. Alla smarta, snabba och spydiga kommentarer genom den gjorde att jag skulle kategorisera filmen som en drama/komedi/thriller, likt Lock Stock, fast på amerikanskt vis.
Den var även fylld av planteringar som förklarades senare i filmen, och i slutet bands hela historien ihop på ett otroligt snyggt sätt.

Betyg: 8/10

Titel: Inside Man
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt0454848/
Regi: Spike Lee
Skådespelare: Denzel Washington, Clive Owen, Jodie Foster, Christopher Plummer, Willem Dafoe.
Handling: Filmen handlar om ett gäng rånare som utför ett välplanerat dåd mot en bank. De tar kontrollen över hela banken och dess valv. En polis upptäcker detta och larmar polisen om att ett rån äger rum.
De två poliserna Keith Frazer och Bill mitchell får fallet. En förhandling inleds omedelbart med rånarligan. Det går inte riktigt deras väg och en gisslan skjuts. de blir av med fallet och banken stormas men inga rånare syns till.
I valvet är näst intill allting intakt, alla pengar finns kvar och alla är oskadda. Allt utom ett oregistrerat bankfack är orört. Var det ett rån? Vad var då bytet? Vart är rånarna?

Recension: I vetskapen om att detta tema, planerade rån och kupper m.m, är ett av mina favoritteman kan ett högt betyg väntas. Filmen är oerhört välgjord och inga onödiga actionscener förekommer. Det som drar upp betyget är att planeringen visas och hur personerna inuti jobbar.

Mesta dels får man följa polisen och se hur han jobbar och hur han tänker. Han lämnar inget åt slumpen vilket gör att man kan tänka med honom.

Betyg:
Med moticeringen ovanför ger jag filmen en stark 9 av 10 möjliga. Definitvt en rulle som måste ses av alla bankrånarfilmsälskare.