I förra veckan var jag hos en manlig överläkare och pratade om att jag ville sterilisera mig.
Bland de första frågorna han ställer är "Hur många barn har du?"
Han kanske skulle ha ställt frågan så här "Har du barn i dagsläget?"
Men å andra sidan förstår jag inte varför man ställer en sån fråga, och framför allt så verkar det som att han tog för givet att jag HAR barn, vilket jag inte har. Visserligen finns det väl ett flertal personer som är 30 år och har 3 ungar, men jag är inte en av dem.
Läkaren fortsatte motarbeta mig och förespråkade p-piller, som jag har käkat i ca 7 år. Han pratade om risker med att sterilisera sig, men bara fördelar med att äta p-piller.
Om vi ska vara realistiska så finns det risker med att äta p-piller också...och ännu farligare är det att VARA GRAVID.
Bara tanken på att vara gravid gör att det suger till i magen av obehag.
Sen kan jag tillägga att en barnmorska, vid ett annat möte, föreslog att min SAMBO skulle sterilisera sig istället...bara för att han redan har barn och att det är ett mindre ingrepp. Men jag fattar inte varför HAN skulle behöva lägga sig på operationsbordet när det är JAG som FRIVILLIGT vill bli steriliserad?! Tänk om det skulle ta slut mellan oss och så har han steriliserat sig för MIN skull...nä, det är orimligt. Min kropp, mitt val. Hans kropp, hans val.
Jag vill gärna höra erfarenheter ifrån er som har genomgått en sterilisering. Och hur bemötandet på sjukhusen har varit när ni har sagt att ni vill genomgå en sterilisering.
Jag kan tänka mig att människor som redan har barn och som vill sterilisera sig, inte blir motarbetade på samma sätt som frivilligt barnfria människor.
Bland de första frågorna han ställer är "Hur många barn har du?"
Han kanske skulle ha ställt frågan så här "Har du barn i dagsläget?"
Men å andra sidan förstår jag inte varför man ställer en sån fråga, och framför allt så verkar det som att han tog för givet att jag HAR barn, vilket jag inte har. Visserligen finns det väl ett flertal personer som är 30 år och har 3 ungar, men jag är inte en av dem.
Läkaren fortsatte motarbeta mig och förespråkade p-piller, som jag har käkat i ca 7 år. Han pratade om risker med att sterilisera sig, men bara fördelar med att äta p-piller.
Om vi ska vara realistiska så finns det risker med att äta p-piller också...och ännu farligare är det att VARA GRAVID.
Bara tanken på att vara gravid gör att det suger till i magen av obehag.
Sen kan jag tillägga att en barnmorska, vid ett annat möte, föreslog att min SAMBO skulle sterilisera sig istället...bara för att han redan har barn och att det är ett mindre ingrepp. Men jag fattar inte varför HAN skulle behöva lägga sig på operationsbordet när det är JAG som FRIVILLIGT vill bli steriliserad?! Tänk om det skulle ta slut mellan oss och så har han steriliserat sig för MIN skull...nä, det är orimligt. Min kropp, mitt val. Hans kropp, hans val.
Jag vill gärna höra erfarenheter ifrån er som har genomgått en sterilisering. Och hur bemötandet på sjukhusen har varit när ni har sagt att ni vill genomgå en sterilisering.
Jag kan tänka mig att människor som redan har barn och som vill sterilisera sig, inte blir motarbetade på samma sätt som frivilligt barnfria människor.