Citat:
Inte en helt dum analys faktiskt. Själv gör jag inte det. Har betydligt större sympati för utsatta svenskar som förtvinar i tysthet än övre-medelklassgnäll om makaroner som den där Kajsa Dovstad visade prov på. Det här med att problemen med alldeles för öppna gränser under mycket lång tid, polarisering, mjuk totalitarism och annat faktiskt beror på mindre smickrande fenomen i svensk kultur är säkert en het het potatis som säkert inte är "PK" även i "politiskt inkorrekta" miljöer.
Och det blir inte bättre om man dessutom lever i en medelklassbubbla, kanske med en frikyrkoförsamling eller nåt dessutom. Man ska ha klart för sig att det är precis den miljön som har skapat alla de här problemen och som utsatt SD:are för psykisk misshandel i årtionden i sitt trångsynta behov av "godhet" och några "onda" att definiera ut sig ifrån. Brukar själv skoja till det med det där när man hör nån godhetsmänniska som kommit med kommentarer som "du som är svensk (underförstått: "och har det bra")" vilket herr eller fru godhet verkar ha fått för sig att man är om man är blond och b̶l̶å̶gråögd och snacka "korrekt" svenska.
För alla svenskar bor ju i villa och har en volvo. Så är det ju. Den svenska konformismen och rädslan för konflikter, det där passivt aggressiva och tysta surandet, är ett jäkla otyg och en punkt där det faktiskt finns en hel del "svennar" som kanske skulle behöva integreras i den nya verkligheten, för sitt eget bästa. Man kan liksom inte komma och gnälla över en politik som man själv röstat för i alla år.
Jag är m. a. o. också rätt övertygad om att många "svennar" har ett beteende som ibland är betydligt mera "etnonationalistiskt" lagt än de själva skulle erkänna. Sen tror jag i. o. f. s. att det där är betydligt mer komplicerat än så, eftersom det inte kan särskiljas från andra ingruppsbeteenden. Sociala kretsar bygger på vissa gemensamma intressen, en "svenne" från hamnen i GBG kommer inte bli accepterad i de nästan "pursvenska" hipstermiljöerna på Söder p. g. a. klass och subkulturella skillnader och sånt. Det är inte självklart att en svensk arbetare har övervägande samma kollektiva intressen som en läkarstudent som gnäller över att det inte finns köttbullar och snabbmakaroner.
Men bara för att det är så, så är inte etnicitetssnack nåt som breda folklager i Sverige är beredda att acceptera, eller som är gångbart om man ska bli ett statsbärande parti och samarbeta med borgerligheten. Om SD skulle bli nån slags intresseorganisation för etniska svenskar så skulle man förmodligen både tappa väljare så väl som möjlighet till inflytande. Det är förstås extra känsligt också eftersom SD har en historia som är lite... tråkig, i vissa avseenden. Med den i åtanke är det kanske inte konstigt att det kanske blir extra viktigt att vara noga med att undvika diskurser som lätt kan uppfattas som om det handlar om att peka ut människor med annan hudfärg som "inte svenska".
Precis. Det är förstås bättre att ta ord och fylla dem med nytt innehåll, precis som Schlingman och Reinfeldt gjorde en gång. "Feminism", "antirasism", "hbtq", "liberalism" - ja kanske t. o. m. "marxism" (i nån helt annan kontext än vår i så fall) - alla såna ord kan man fylla med nytt innehåll och fokusera på resultat istället för begrepp och sånt. Det finns ingen anledning att fastna i låsningar i debatten (som att trassla in sig i diskussioner om etnicitet). Därför kan man puscha för att "försvara liberalismen" om det är det mest gångbara sättet att argumentera för en restriktiv migrationspolitik.
Ja visst har jag lite extra gott öga till den judiska gruppen, inget snack om saken. Kanske blivit ovanligt cynisk av att ha följt politik så länge, men jag vet inte om jag tror att det finns så mycket annan "antirasism" än förevändningar för egenintresset heller, i Sverige idag (i det offentliga, finns förstås en "genuin" antirasism i stil med att man försvarar nån som är utsatt för rasism i sin vardag också förstås).
En parallell skulle kunna vara "gulinghumor", som verkar vara helt okej lite överallt.. Och när asiater reagerar på det så fördöms det som "identitetspolitik" eftersom "antirasismen" bara handlar om rika "svennars" behov av att använda andra människor som medel för sin egen "virtue signaling". -.-
Paula har väl ändå inte fått asyl i Sverige?
Måste säga att jag har svårt för tanken på att man ska känna att man har nån skuld att betala i form av "reciprok omsorg" för nåt som hänt ens föräldrar.
Känns som en sorts klankultur som inte hör hemma på våra breddgrader. Vi bor inte i Mellanöstern vettu.
Därtill skulle jag ha svårt att kräva "reciprok omsorg" av svenskar överlag mot ett samhälle som skiter i dem, oavsett påbrå. Du tog ju själv upp just ämnet utsatta svenskar. Välfärdssystemen fungerar inte, och skolan har väl de sällan nåt positivt att säga om. Är väl många som delar dina idéer om att betona etnicitet betydelse som drömmer om att flytta?
Sen tycker jag att du drar det för långt när du får det till att Jimmies ovilja att snacka om etnicitet i et program betyder att han skiter i etniska svenskar som är utsatta för rasism. Man ska aldrig ta folk för mycket på orden, särskilt inte i en sån kontext. Jag tolkar hela det där avsnittet som att han helt enkelt ville komma bort från diskussionen om själva begreppet "etnisk". Och det är ju helt i linje med SD:s fastslagna ideologi också. Så att bli upprörd över det känns som - no offence - lite paragrafryttande, typ.
Ingen dum strategi i största allmänhet. Men politik handlar också om strategi, långt mycket mer (tror jag) än vad det handlar om att stå fast vid några bergfasta åsikter och "rätt" och "fel" hela tiden. Då skulle man bli en rätt dålig politiker, tror jag. Jag är för min del inte jättesåld på "kristna värderingar" och tycker väl i största allmänhet att det är en tragedi att kristendomen förstört så mycket av vårt kulturarv i både Norden och Europa. Men det vore ju inte särskilt konstruktivt att upprepa mina privata åsikter om just det om man är politiker och är i ett läge där det är just kådisarna som erbjuder den bästa inträdesbiljetten till finrummen.
Och det blir inte bättre om man dessutom lever i en medelklassbubbla, kanske med en frikyrkoförsamling eller nåt dessutom. Man ska ha klart för sig att det är precis den miljön som har skapat alla de här problemen och som utsatt SD:are för psykisk misshandel i årtionden i sitt trångsynta behov av "godhet" och några "onda" att definiera ut sig ifrån. Brukar själv skoja till det med det där när man hör nån godhetsmänniska som kommit med kommentarer som "du som är svensk (underförstått: "och har det bra")" vilket herr eller fru godhet verkar ha fått för sig att man är om man är blond och b̶l̶å̶gråögd och snacka "korrekt" svenska.
För alla svenskar bor ju i villa och har en volvo. Så är det ju. Den svenska konformismen och rädslan för konflikter, det där passivt aggressiva och tysta surandet, är ett jäkla otyg och en punkt där det faktiskt finns en hel del "svennar" som kanske skulle behöva integreras i den nya verkligheten, för sitt eget bästa. Man kan liksom inte komma och gnälla över en politik som man själv röstat för i alla år.Jag är m. a. o. också rätt övertygad om att många "svennar" har ett beteende som ibland är betydligt mera "etnonationalistiskt" lagt än de själva skulle erkänna. Sen tror jag i. o. f. s. att det där är betydligt mer komplicerat än så, eftersom det inte kan särskiljas från andra ingruppsbeteenden. Sociala kretsar bygger på vissa gemensamma intressen, en "svenne" från hamnen i GBG kommer inte bli accepterad i de nästan "pursvenska" hipstermiljöerna på Söder p. g. a. klass och subkulturella skillnader och sånt. Det är inte självklart att en svensk arbetare har övervägande samma kollektiva intressen som en läkarstudent som gnäller över att det inte finns köttbullar och snabbmakaroner.
Men bara för att det är så, så är inte etnicitetssnack nåt som breda folklager i Sverige är beredda att acceptera, eller som är gångbart om man ska bli ett statsbärande parti och samarbeta med borgerligheten. Om SD skulle bli nån slags intresseorganisation för etniska svenskar så skulle man förmodligen både tappa väljare så väl som möjlighet till inflytande. Det är förstås extra känsligt också eftersom SD har en historia som är lite... tråkig, i vissa avseenden. Med den i åtanke är det kanske inte konstigt att det kanske blir extra viktigt att vara noga med att undvika diskurser som lätt kan uppfattas som om det handlar om att peka ut människor med annan hudfärg som "inte svenska".
Precis. Det är förstås bättre att ta ord och fylla dem med nytt innehåll, precis som Schlingman och Reinfeldt gjorde en gång. "Feminism", "antirasism", "hbtq", "liberalism" - ja kanske t. o. m. "marxism" (i nån helt annan kontext än vår i så fall) - alla såna ord kan man fylla med nytt innehåll och fokusera på resultat istället för begrepp och sånt. Det finns ingen anledning att fastna i låsningar i debatten (som att trassla in sig i diskussioner om etnicitet). Därför kan man puscha för att "försvara liberalismen" om det är det mest gångbara sättet att argumentera för en restriktiv migrationspolitik.
Ja visst har jag lite extra gott öga till den judiska gruppen, inget snack om saken. Kanske blivit ovanligt cynisk av att ha följt politik så länge, men jag vet inte om jag tror att det finns så mycket annan "antirasism" än förevändningar för egenintresset heller, i Sverige idag (i det offentliga, finns förstås en "genuin" antirasism i stil med att man försvarar nån som är utsatt för rasism i sin vardag också förstås).
En parallell skulle kunna vara "gulinghumor", som verkar vara helt okej lite överallt.. Och när asiater reagerar på det så fördöms det som "identitetspolitik" eftersom "antirasismen" bara handlar om rika "svennars" behov av att använda andra människor som medel för sin egen "virtue signaling". -.-
Paula har väl ändå inte fått asyl i Sverige?
Måste säga att jag har svårt för tanken på att man ska känna att man har nån skuld att betala i form av "reciprok omsorg" för nåt som hänt ens föräldrar.
Känns som en sorts klankultur som inte hör hemma på våra breddgrader. Vi bor inte i Mellanöstern vettu.
Därtill skulle jag ha svårt att kräva "reciprok omsorg" av svenskar överlag mot ett samhälle som skiter i dem, oavsett påbrå. Du tog ju själv upp just ämnet utsatta svenskar. Välfärdssystemen fungerar inte, och skolan har väl de sällan nåt positivt att säga om. Är väl många som delar dina idéer om att betona etnicitet betydelse som drömmer om att flytta?
Sen tycker jag att du drar det för långt när du får det till att Jimmies ovilja att snacka om etnicitet i et program betyder att han skiter i etniska svenskar som är utsatta för rasism. Man ska aldrig ta folk för mycket på orden, särskilt inte i en sån kontext. Jag tolkar hela det där avsnittet som att han helt enkelt ville komma bort från diskussionen om själva begreppet "etnisk". Och det är ju helt i linje med SD:s fastslagna ideologi också. Så att bli upprörd över det känns som - no offence - lite paragrafryttande, typ.
Ingen dum strategi i största allmänhet. Men politik handlar också om strategi, långt mycket mer (tror jag) än vad det handlar om att stå fast vid några bergfasta åsikter och "rätt" och "fel" hela tiden. Då skulle man bli en rätt dålig politiker, tror jag. Jag är för min del inte jättesåld på "kristna värderingar" och tycker väl i största allmänhet att det är en tragedi att kristendomen förstört så mycket av vårt kulturarv i både Norden och Europa. Men det vore ju inte särskilt konstruktivt att upprepa mina privata åsikter om just det om man är politiker och är i ett läge där det är just kådisarna som erbjuder den bästa inträdesbiljetten till finrummen.
Du skriver att du har ett extra gott öga till den judiska gruppen, varför du känner det naturligt att försvara den. Varför har Paula Bieler inte samma goda öga till etniska svenskar, så att hon har den tvingande impulsen att försvara oss?
Det värsta är ju att svensk etnicitet aldrig varit det minsta kontroversiell, för den som äger sina ord och inte låter dem konnoteras till det motståndaren önskar. Det bästa politikersvaret på insinuanta kuggfrågor om svenskhet var aldrig att försöka ducka, pruta eller slira - utan att lyfta frågan från det omöjligt specifika identifierandet av svensk etnicitet eller kultur, till det lättförsvarat universella faktum att etniciteter och kulturer är lika svårdefinierade som de är självklara. Svenskar är ett folk som alla andra, varken mer eller mindre.
I Rosenberg-intervjun skulle Åkesson ställt en road motfråga om Göran kunde exemplifiera någon annan etnicitet som faktiskt existerar - och på vilka kriterier den är lättare att ringa. Vad är det med just svensk etnicitet som gör den så mystisk?
För hur kan du och SD försvara "judar" utan att först nöjaktigt och uttömmande räknat upp kriterier för vilka dessa är? SD har verkligen trasslat in sig i etnicitet när man gör denna rasistiska åtskillnad mellan grupperna.
Jag har ju beskrivit den etniska svensken som en osynliggjord Ingen i svensk debatt. "Ingen ska förstås råka ut för etniskt hat", blir det pliktskyldiga, likgiltiga svaret när "svennehoran" eller "svennejäveln" kommer på tal, även av SD:are. Men en synliggjord Någon ska skyddas mot antisemitism. Då ska hatet beskrivas konkret och beivras med riktade åtgärder. En begreppsmässig apartheid med konsekvenser i förd opinionsbildning och politik.
För mig är detta som sagt moraliskt pliktförgätet. Den som ensidigt synliggör, styr också vad som hamnar i mörker. Och i Sverige är det inte judar, utan etniska svenskar som saknar ombud.
