Tråden om polishögskolan

Jag testades i början förra omgången, när jag inte kom förbi psykologen hade jag en lång väntan till nästa sökomgången. Blir jag kuggade hos psykologen igen då kommer jag skita i det. Då är det inte meningen att jag ska bli polis.
Bara mitt synsätt på saken.
Men det är en otrolig lång väntan till den 13:e nu.

https://www.facebook.com/groups/1875847375971446/

Hej hej, tänkte höra om eventuell kallelse till prövningarna sker i någon särskild ordning, t.ex. efternamn, eller om det sker och utförs helt slumpmässigt?

Så tänker jag med, om jag nu någon gång skulle lyckas klara uniq testet, tror resten inte kommer vara några problem alls, men skulle man bli klassad som ej lämplig. Då vet man, bara att kika på andra jobb/utbildningar

Jag förstår dig och det måste vara tufft och inte klara allt, jag har räknat med att jag får ge mig själv ett par försök, det tråkiga är att man blir inte yngre med tiden

Man ska aldrig ge upp på sina mål i livet, skulle vilken dag som helst föredra och ha en kollega som hade det tufft och haft många motgångar innan han blev polis än en kollega som kom in på första försöket.

Ingen av de är olämplig för jobbet på något sätt men han som hade en krokig väg vart åtminståne testad motivationsmässigt samt mentalt och det kommer man bli många gånger om i tjänst som polisman.

Jag förstår hur du tänker, men kan inte låta bli att tycka resonemanget är lite märkligt. Det finns ju en anledning till att den ena kommit in på första försöker medan någon annan kom in på tredje, eller försöker fortfarande. Speciellt i dessa tider då kraven successivt blir lägre. En sak att bli testad för sin motivation och mentalt, men samtidigt så kan iaf inte jag släppa tanken VARFÖR den aktuella kollegan hade det tufft att komma in.

De personer som testar blivande poliser gör det på heltid och har intervjuat tusentals personer, så jag vill tro att de har ganska bra personkännedom där de lär sig att skilja ut agnarna från vetet. Jag menar inte att man är olämplig som polis bara för att psykologen inte kan rekommendera vissa personer. Bara att det finns ju en bakomliggande orsak till det. Det kan ju vara allt från att man upplevs som sluten, inte ger ett trovärdigt intryck till att man inte på ett tillräckligt bra sätt kan redogöra för sina resonemang. Jag har svårt att tro på att personliga egenskaper är något som förändras över en sökomgång, men om jag inte blev godkänd så hade jag iaf sökt en gång till för att utesluta att det berodde på dålig personkemi eller att man helt enkelt hade en kass dag. Lyckades jag inte då så är det troligtvis helt enkelt så att jag inte är redo, eller vissa fall lämpad öht.

Jag förstår ditt resonemang helt med, detta blir min andra sökomgången och man blir ju inte yngre som någon annan sa innan.
Jag var 36 vid min första sökning som sagt kan ju inte ändra mitt personliga, tror jag vet vad som var fel sist. Märker det nu ifall jag kommer till testerna.

Jag tror att "ha haft motgångar" inte bara menas kring ansökan till utbildningen utan även livet i sig. Att man fått stånga sig fram emellanåt i livet och inte fått allt "serverat". Det breddar vill jag tro en som människa då man får prioritera, tänka efter, ändra osv i sina val oavsett om det handlar om utbildning, arbetskarriär eller rent av i rena privata situationer. Prioriterar man då ex polisutbildningen och senare kommer in så är man den gången otroligt tacksam, ödmjuk och välmotiverad (ialf om jag tänker till mig själv.)

Vad jag hört, här på forumet och andra kanaler, så ska man absolut inte berätta om tuffa perioder eller motgångar i livet hos psykologen. Detta medför att man förmodligen inte är lämplig för yrket.

Alltså motgångar då tänker jag att man behövt lägga ner tid och kraft till att kämpa för att få ngt istället för att bara få det. Men sen finns det ju olika "motgångar" som ex en skilsmässa i familjen är ju en slags motgång och det vore ju knepigt om man inte skulle klassas som lämplig pga det.

Kan ju vara det resonemanget som är en av anledningarna att du helt enkelt inte blev rekommenderad av psykologen. Om inte annat så visar det ju att h*n gjorde rätt.

Jag ser ingen anledning att man ska mörka något. Jag berättade om mina motgångar jag haft i livet, men jag förklarade även på vilka sätt jag tycker att det stärkt mig som människa och vilka fördelar jag kan dra av det i polisyrket. Som jag skrev innan så måste man ju kunna redogöra för sina resonemang.




"När jag var 15 år så skilde sig mina föräldrar. Jag blev deppig, stängde in mig på rummet och käkade chips och dipp dagligen i ett halvår, vilket medförde att jag blev överviktig och tappade mitt självförtroende. Jag isolerade mig därför från omvärlden. Men jag mår bra idag"

eller

"När jag var 15 år så skilde sig mina föräldrar. Jag blev deppig, stängde in mig på rummet och käkade chips och dipp dagligen i ett halvår, vilket medförde att jag blev överviktig och tappade mitt självförtroende. Jag isolerade mig därför från omvärlden. En dag bestämde jag mig för att det här inte är hållbart. Jag hittade ett nytt intresse för träning, som fick mig att må bättre. När jag ser tillbaka på den tiden så har jag dragit väldigt mycket lärdomar av det. Jag har lärt känna min kropp och mitt psyke på ett helt annat sätt och kan hantera motgångar när de inträffar."

Så bra skrivet! 👍🏻👍🏻