Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Men försök att hålla dig nykter och arg i fortsättningen. Annars blir det lätt att ilskan går ut över fel personer.

Fan. Jag känner att jag aldrig kommer få vad jag söker efter. Ska jag bara acceptera det? Helvete vad ont det gör.

Hur fan i helvete ska jag kunna bli en "riktig" man när jag uppväxt utan? Hur FAN ska det gå till? Ingen har ju för i helvete visat mig hur man gör. FAN OCKSÅ.
OCH MIN PAPPA BARA SKITER I MIG HELA TIDEN!

Alla människor bara skiter i mig och jag kan inte laga mig själv. Fan också.

När jag förlorade hela min vänskapskrets och var riktigt nere för några år sedan. Då visste jag inte vad jag skulle göra så jag tvingade mig själv till en MMA klubb och började träna mitt i sommaren.
Lugnet som infinner sig när man har fått stryk och är helt utmattad fysiskt är magisk.

Försöker desperat att känna mig bra och att jag duger som människa. Men får hela tiden serverat att jag duger inte h jag vet hur jag ska fixa det.
Känner att jag inte duger på något vis. Försöker jag exemelvis lära mig nya färdigheter känns det aldrig som att det blir bra nog. Oavsätt hur många timmar om dagen jag lägger ner oavsätt hur många år jag övar.
Jag bär ändå med mig att det är ingen mening att försöka jag duger ändå aldrig. Och det väcker känslor av isåfal vill jag bara kasta bort livet.
Men jag vill inte göra det. Men jag vet inte vad jag ska göra och ingen verkar kunna hjälpa mig med det.

Tror det kommer lösa sig. En vän haffade tag i mig efter att jag bölat färdigt och drog med mig ut att handla mat. För han vet att jag inte har ätigt på flera dagar. Men ska man verkligen tvinga i sig mat?
Så människor bryr sig. Det var allt jag ville få bekräftat.
Kontaktade självmords linjen. Dom känner mig nu och vet precis vem det är vid det här laget. Men det är skönt.

SÅ. NU blev det tyst och fridfullt igen. Hoppas det håller i sig så att jag såsmåning kan äta lite.

Och det varade inte länge. Fan också. Är det dags att ta sin medicin så att man åtminstånde får vila lite nu?

Fan. Jag känner att om vi inte knarkat ihop hade saker gått helt anorlunda. Jag hade sett på mitt beteende anorlunda och hon hade gjort det med. Men det kom istället lång i efterhand när vi blivigt nyktra igen och fick en helt ny syn på det hela ur ett nyktert perspektiv.
Det kan störa mig så inni helvete. Kanske hade vi haft en jätte fin relation tillsammans om vi bara gav fan i knarket.
Spärrar släppte för mig och empati och så vidare trubbades av. Fan också! Det som blev representerar inte mig över huvud taget. Jag vill inte kännas vid skiten. Men det måste jag.
Lärde mig stenhårt att få en rejäl jävlar avsmak till ghb och gbl. Usch vilket svin jag blev. Aldrig mer!

Okej okej nu lugnar vi oss! Detta kommer inte sluta bra, en manisk skrivning av inlägg. Receptet blir att ta en promenad och uppsöka akuten om saker förvärrar sig!

Suck. Jag är så äcklig!! Fan i helvete!! Jag kan inte släppa det, även om jag försökt... min hjärna vill inte lämna mig ifred. Jag är rädd hela tiden. Tänk att nåt som görs "hela tiden" kan sätta såna spår hos den känslige. UGH, jag orkar inte....