Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Jag la till: "Även utan tankar skulle jag lida, p.g.a. hurdant mitt liv är." i mitt inlägg också, ifall du inte såg.

Ja kanske jag innerst inne tror att något kan hjälpa.
Men i så fall tror mitt undermedvetande fel. Nu är det mitt vanliga medvetande (det som skriver detta inlägg) som är den smarta som förstår att det är hopplöst.

Säg inte det, när sinnet är i sann mening tomt så finns det en lugn stillhet eller frid likt en still sjö, i det tillståndet existerar inget lidande.

Inte för att nedvärdera din intelligens, men jag tycker inte att den smarta inom dig är särskilt smart i detta anseende, den smarta hade identifierat orsaken till problemet, konstruerat en lösning och sedan applicerat den.

Det är i de flesta fall den dumma (eller snarare den ignoranta) inom en själv som hävdar att den är smart och vet.

Att det alltid finns en lösning för alla är ett antagande som du gör.

Antagandet är ganska motiverat genom den enkla observationen att det både existerat men även existerar flera miljoner, potentiellt miljarder människor på planeten som mått dåligt och sedan löst detta problem och därefter börjat mår bra.

Du lyder essentiellt under samma universella lagar som alla andra och är inget undantag, kan de gå från att må dåligt till att må bra... så kan även du. Att intyga dig om motsatsen vore ignorant. Jag tillhör en utav dessa som mått ohört dåligt i mitt liv, och jag precis som du hade inte viljan att ta livet utav mig så jag började lära mig att bemästra lidandet inom mig istället.

Man har i princip två alternativ när man inte klarar av att ta livet utav sig, antingen leva med lidandet tills man dör eller bemästra det. Det förnuftiga respektive det ignoranta valet är solklart.

Men tänk på hur många som inte har kunnat lösa problemet. Jag tror att de är fler.

Du kan vrida och vända hur du vill på det och motivera dig själv till att inte göra någonting för att du inte vill, kan, orkar eller att det inte finns någon lösning, i slutändan är det du som måste rädda dig själv oavsett.

Vill du fortsätta må dåligt så gör det, det är oväsentligt för mig.

Att folk som mår dåligt skulle må dåligt bara för att de vill må dåligt är det värsta man kan säga till en sån person, tycker jag.
😕

Det är vanligare än du tror, vissa växer sig så fast i sitt eget lidande så starkt att de vill fortsätta leva med det, den förändring som krävs är de inte villiga att göra, de väljer hellre lidandet. Potentiellt har du bara inte insett än att du vill leva på det sättet som du gör med de tankesätt som du använder.

Bortom min hjälp är du iaf... är orsaken till att du är bortom hjälp hopplösheten som du har orsakat inom dig med ditt tankesätt eller min egen kapacitet till att hjälpa kan jag ej svara på, sannolikt båda.

En sak är klar åtminstone, hjälpa dig kan jag ej.

Lite som att säga till en astmatiker "gå ut och andas in frisk luft" eller till den skjutna "sluta blöda."

Hoppas du mår bättre snart.

Fast nej. Det finns ju ingen som "vill" må dåligt. Däremot är det väl ofta så att man är så van vid att må dåligt att man är "rädd" för hur det är att leva ett så kallat "normalt liv" utan ångest, oro, stress, depression eller vad det nu än är. Visst handlar det också om ens egna tankesätt men att säga att någon medvetet vill leva med sin psykiska ohälsa är inte sant för 9 av 10 åtminstone.

Dessvärre resulterar att inte vilja må bra till skillnad mot vilja må dåligt samma resultat; en vilja till att inte förändra.

Det är ingen som kan hjälpa mig, inklusive mig själv.
Det som skulle hjälpa mig vore en kula i skallen. Så det är det som skulle krävas av en riktigt empatisk hjälpare.
Fast vad som händer efter döden är en annan fråga, så kanske inte ens det skulle hjälpa, men förmodligen skulle det göra det.