Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Ligger och har ont i magen. Råkade göra ett felsteg. Sa något jag inte borde. Jag hade fått nog. Det kändes bra just då. Nu ångrar jag mig verkligen. Är rädd att jag kommer få lida för det. Önskar jag kunde göra det ogjort.

Orkar inte mer. Haj

Vill bara passa på att be om ursäkt för all dum skit jag skrivit här om människor jag inte ens känner. Jag är bara redo för att låta hela samhället vara och vända det ryggen för gott vid det här laget ändå. Jag vill egentligen inte stöta mig med någon.

Jag ramlar återigen ner i detta träsk. Kan inte hålla mig. Vad fan är det för fel på mig? Kan inte slita mig. Jag måste bort från flashback. Helvete!

Hej, såg ditt svar precis nu.... Förlåt för det.

Det har man försökt. Men min ämnesomsättning är för alltid påverkad. Även om jag inte äter nåt, så går jag inte ner i vikt. Helt sjukt på nåt sätt hur det är...

OnTopic:

Jag lever med en person som alltid säger åt mig hur jag ska smal, och som ger mig ständigt diet- och mattips. Allt som ett förklätt "Du duger inte som du är". Orkar faan inte mer. Känns skit, minst sagt!

5000 dagar har gått sedan jag påbörjade mitt misslyckade vuxna liv

5000 dagar utan att klara av att utbilda mig.

5000 dagar utan att klara av att bo någonstans där jag trivs.

5000 dagar utan att kunna spara något alls nästan.

5000 dagar av depression, ångest och nedstämdhet. Och många fler ska det bli!

Jag känner mig bara så jävla misslyckad. Vet inte vad mer jag kan tillägga vid det här laget. Hatar att jag inte kan slita mig från fb. Spyr nästan på mig själv vid det här laget. Vill bara blunda och inte bry mig om något längre.

Nej. Åt helvete med det här. Nu räcker det. Färdigtramsat. NU skaffar jag mig ett liv. Nog är nog.

Adjökens.

Ni får mig bara att längta tills glaciärerna lägger sig ogenomträngligt tjockt över Skandinavien igen. Människor är tröttsamma och vidriga. Det är så här media och samhället har fått mig att känna. Det här så här ni får mig att må. Så skyll fan inte ifrån er.

Jag hatar det här samhället och vill bara försvinna ifrån det. Jag hatar mig själv ännu som inte lyckas ta mig i kragen och ta mig ur denna kloak alla andra vill att jag ska trivas i. Jag vill inte tänka på något längre. Jag vill inte bry mig. Jag vill bara ge fan i allt och själv bli lämnad i fred. Jag vill bara bort. Jag vill inte stöta mig med någon. Jag vill inte bry mig om något. Åt helvete med allt.

Hur gammal är du på ett ungefär om man får fråga? Har du partner eller lever du ensam? Ett tips till att lyckas sluta hänga på Flashback är att byta ut det mot något annat, hitta en ny hobby istället! Börja träna, cykla eller jogga om du inte gör det? Börja träna på ett gym? Börja på någon sport? Lär dig nya recept, plantera tomater eller blommor, gör något nytt! Tror du behöver träffa lite nya människor och socialisera och sluta tänka så mycket för det blir bara jobbigt och till slut känner man sig väldigt ensam och att ingen förstår en.

Det är okej att slappna av och släppa dom sakerna som vi inte kan styra över, fokusera på det som du kan kontrollera istället, t.ex. ditt välmående - för vägen du tar just nu är endast destruktiv och kommer inte leda till något bra. Sluta upp med att göra dig själv till din egna fiende är steg nummer ett, förlåta sig själv för det som varit och blicka framåt.

Ska försöka sluta med Internet cold turkey det första jag gör imorgon. Jag vill inte sitta här och älta i all evighet och tönta mig. Känns så onödigt av mig att gräva ner mig i allt elände som sker i detta sjuka samhälle. Måste slita mig. Måste precis som du menar hitta någon givande hobby som får mig på bättre tankar. Vill inte må så här.

27 år. Ensam. Så jävla beta man bara kan bli. Men jag finner mig i det till skillnad från bittra incels. Jag är mest bitter på mig själv. Bitter över att jag inte skärpt till mig. Kan inte se mig själv i ett förhållande med någon alls. Vill främst inte utsätta någon för mig själv. Jag är för konflikträdd.

Funderat en del på matlagnings eller språkkurser faktiskt. Gick en kurs för några år sedan. Kändes bra medans det varade.

Sedan känns det också som att jag behöver ett miljöombyte och bara vara helt i fred någonstans ett tag. Inte träffa nya människor utan se nya platser. Komma iväg.

Tack återigen. Nu hoppas jag verkligen jag kan slita mig härifrån. Vill inte skämma ut mig mer än jag redan gjort. Det räcker nu.

Bye.

Varför var just jag tvungen att bli ett undvikande personlighetsstört muppmongo för?! Är det demokratiskt eller? Va? VA?!

Less.

SKITLESS.

Jag med. Ska döda det här kontot.
Ta det lugnt där ute i verkligheten. 😊

Samma här. Har skrivit av mig nu. Fått ut allt. Färdigtramsat för min del. Nu väntar livet. Det verkliga livet och inte detta Internet ghetto.

Ha det. Vissa här (jjujju till exempel) vill jag be att få att tacka för sina värmande och fina inlägg. Och förlåt till de jag lackat ur på.

Men nog. Hej då. För fyrtioelfte gången.