Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Blodvärden är bra förutom förhöjt b-leukocyter.

Ja, jag hoppas det här blir min sista vintdepression. Nu får det vara nog!

Hoppas du får en fin dag!

Ja gör det och återkoppla gärna här...

Ha det fint

Isolerad med sambon, får spader.

Båda är högriskpersoner så vi har suttit inne i en liten lägenhet i Asien i 2 månader. Är ute max några timmar per vecka för att handla färskvaror.

Läste och försökte vara fysiskt aktiv första veckorna men har nu blivit helt apatisk. Kroppen gör ont av allt sittande. Vi hugger på varandra för minsta lilla.
Vi försöker åtminstone att inte provocera varandra.
Internet här är katastrofalt dåligt och stålarna håller vi hårt i. Sambon är upptagen med sina intressen men jag är helt tom. Har ingen kontakt med någon så en del poänglösa dialoger förs med mig själv i huvet.

Det mesta utomhus har stängt. Vår lägenhet har ingen ugn så bakning är ett minne blott. Mjölet är ändå slutsålt sedan länge...

När tar eländet slut?
Brukar annars vara aktiv och fixa med diverse. Nu står allt stilla.

Det borde finnas ett gäng böcker som du länge funderat på att/velat läsa men där ditt normala liv aldrig gett något utrymme för dig att lägga mentaltid på. Beställ och läs dem Nu.

blev en helt ok dag i går , bättre än på länge och fick en dos frisk luft och lite flås , nästan 3km på den stigen som mynnade ut på en bergsknalle och några öde fäbodstugor , nyttjade brunnen där och drack mej otörstig på gott friskt vatten , att bara sitta och njuta av utsikten , tystnaden och lugnet där va underbart , samt nu vet jag vart stigen leder

på tillbakavägen så stannade jag till vid en grillplats /vindskydd och tände en liten eld , grillade korv och njöt av mat och eldens sprakande värme , råkade somna till lite en kortis till ock med , mätt och belåten och lagomt trött åkte jag sen hem för kvällen .

att sitta i karantän är inte så dumt ändå om man bara låter förnuftet få bestämma
inget virus här heller , och vill inte få det heller , så att följa stigar i skogen är nyttigt i bland mvh

Isoleringen börjar kännas rejält nu. Vet inte hur länge till jag klarar. Tränar iaf fortfarande både löpning och promenader. Siktar på att fortsätta med det.

Förbannat ensamt bara. Antingen blir man galen av isoleringen eller också dör man ( kanske) av viruset.
Det är som att välja mellan att äta kall skit eller varm skit!

Härligt!

Jag ska ägna dagen åt lättsamma studier i två olika konstformer. Karantän är mitt naturliga livstillstånd så jag är opåverkad av vad som pågår.

Tack för tipset, men har tappat både lusten och läsförmågan. Har alla böcker på min Kindle, men kommer inte in i läsningen.
Att tjejen vuxenmobbar gör inte saken lättare...

Hej.

Mitt i dessa corona tider och allt snack och om det ena och det andra så har 2st i min "inre" krets av människor gått bort.

Den första var för 3 veckor sedan, han hade precis flyttat ifrån huset (Bor i ett stort kollektiv, Kan man kalla det för typ)
så han fick egen lägenhet och alla möbler och allt du kan tänka dig helt nytt och i ett lugnt o fint område perfekt för en människa som honom.

Och den andra gick bort igår natt 2 trappor ner ifrån där jag har mitt lilla space. Han hade med flyttat härifrån för typ 2 veckor sedan till ett stödboende för att sen få egen lägenhet och allt var färdigt han skulle bara öva upp sig lite på hur man bedriver ett hushåll.

Och så kommer han hit i fredags och skulle hälsa på och sova över i ett rum som var ledigt för tillfället och bara somnar in där för att inte vakna igen.

Hur jag bor eller varför jag bor som jag/vi har inte med saken att göra att dessa människor gick bort.
Dom bar inte på corona för det har vi alla blivit testade för och alla är negativa som bor här så det är bra.

Det var ingen jättehög ålder på dom som gick bort iheller. Dom var 62-63års åldern och friska i övrigt.

Det som är jobbigast är att liksom det pratas inget om dessa människor eller någonting, allt går på som vanligt, vissa här är det tillochmed som om att dom är glada för att dom gått bort.

Sen har jag en 3dje gubbe som är 75+ som också skall flytta till ett liknande ställe som den första gjorde och honom hjälper jag med allt jag kan inför flytten och jag har sagt att jag kommer gärna o hälsar på honom så att det inte blir så ensamt för det är inte så långt härifrån och det räcker ju med någon timme för att han skall vara nöjd.

Sen har vi min pappa som är runt 65 med och är i mindre bra skick, dock inte corona men kraftig kol och liknande så jag vet att det bara är en tidsfråga innan han lägger sig för sista gången och jag har sagt till honom att jag blir orolig när han inte svarar på sms eller samtal för jag har ju sett hur fort folk går bort och så helt plötsligt är dom inte där mer och det känns inte bra då när han inte svarar när jag vet att han verkligen är i riskgruppen för corona eller annan sjukdom som kan ta honom för att han har så nersatt immunförsvar.

Allting blev väldigt rörigt nu ser jag när jag läser igenom det men just nu är det svårt att organisera tankarna i skallen. Mycket känslor och saknad. Jag har tur som har en tid till en traumaterapeft imorgon så jag kan få pratat av mig av detta och hur jag bör hantera detta.

Igår var jag ute vid "kanalen" som går genom staden och satte 2 ljus och så tänkte jag på mycket bra stunder och rökte fint gräs inköpt enbart för ändamålet och för att överhuvudtaget kunna sova kände jag igår.

Det finns inte så mycket frågeställning här utan det är mer bara jag som skriver av mig för jag vet inte vilken annan ventil som skall användas. Det hjälper inte att bli arg eller slå sönder något utan det ända som hjälper tror jag är att tänka på allt det goda och så gråta när man känner att det behövs.

Tack för mig och ursäkta att det blev osammanhängande.

helt ärligt ! jag skulle bara vilja dö i dag
lägga sej i sängen, somna och inte vakna mer .
eller bara få hjärtstopp rent allmänt .
helt ok
fy fan vad mitt sinne är mörkt just nu , orkar inte mer

Jag mår inte heller precis bra.🤔
Isoleringen håller på att knäcka mig.

isolering är inget problem
det är nog mer hopplösheten som gnager i mej
har hamnat i moment22 i livet

hur fan tar jag mej ur det svarta ? för leva i det är inte gångbart