Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Har ångest över att jag inte vet om den där snyggingen i klassen ovanför kommer fortsätta plugga även det här året eller inte. Måste liksom få se henne ibland så jag inte tappar min gudstro. Hon är gudomlig!

Vill inte dö . Saknar mitt liv 😭. Fanns så många möjligheter men psykopatrin släckte allt. Hur kan man tvångsmedicinera folk 😭. Jag har sån ångest. Allt bara fungerade, kunde dricka alkohol, sova, äta, umgås, vara glad.

Precis samma sak idag som alltid. Känner mig ensam och onödig. Vaknar upp morgonen och kollar om någon har hört av sig. Nej. Som vanligt. Blir lika besviken varje gång.
Regnar ute idag med så kan inte gå ut.
Tänker på min bekanta som hängde sig. Vad vi pratade om. Tycker det känns konstigt när människor man umgåtts med bara hänger sig. Men jag förstår varför helt klart.
Nej usch den här dagen känns hemsk.
Känner mig verkligen precis värdelös som människa.
Förstår att det blev nästan omöjligt att komma över mitt senaste ragg eller vad det nu var egentligen. Hon brydde sig ju aldrig speciellt. Jag tror inte det. Men jag kände mig iallafall betydelsefull för en gång skull.
Älska sig själv snackar människor fullständigt skit om känner jag. Vad fan spelar det för roll om jag går runt och älskar mig själv om ingen vill vara med mig? Det blir ju totalt tomma ord bara.
Hur fan börjar man tycka om sig själv om ingen annan gör det? Varför då? Det blir ju precis meningslöst babbel bara.
Finns inga mediciner eller terapier som kan fixa mitt problem. Jag känner mig precis värdelös för jag tolkar det som om jag faktiskt är värdelös. Annars hade väll för i helvete människor hört av sig och velat vara med mig? Jag kan inte ljuga för mig själv.

Jag tror jag vet vad problemet egentligen är. Jag känner bara inte att jag kan fixa det.

Nu är det dags att sova snart. Sen börjar en ny dag. Samma jävlar skit igen. Palla det. Jag står inte ut längre. Det blir ju inte bättre. Fan också. Jag känner mig helt maktlös.
Ska träffa en terapeut. Visst. Har jag några som helst förhoppningar om det? Nej. Inte det minsta. Jag tror inte dom kan hjälpa mig och jag vet inte vad jag ska göra.
Känner inget hopp om framtiden alls. Det känns precis kört. Jag vet inte om jag känner att mitt liv är värt att leva längre. Innan hade jag något hopp om en bättre framtid. Det har jag inte längre.
Ju mer jag tittar på problemet desto mer kört känns det. Fy fan vilken jobbig dag det här har varigt.

Godafton kära barn och ungdomar, här är igen farmor Olenka till ert förfogande.

Idag jag är sur och skickar kort sms. Krolik har kräkts skägg i min antika soffa och allt te är slut. Jag har tröstat med extra portion saltgurka i smetana.

Du verkar ha problem med relationer unge man. Jag ger dig rådet att lösa dem med endera av tre nycklar:

Du kan lösa ditt problem med sex. Sex är kärlekens fläckborttagningsmedel i relationer.

Eller, du kan lösa ditt problem och skaffa Ftaraja Polovinka. Så här man gör (Soulmate):

https://youtu.be/XUuMWuW35Z0

Till sist, du kan ha relation med Gud om ingen flicka duger. Då blir inget sex men ändå djävla åka av hihi, fyfan om ni visste.

Hjärtliga hälsningar från Olenka i Moskva

Jag är så satans förgrömmad på världen. En riktig liten djävla bitterfitta när man ska vara så in-i-helvete tacksam för allt. Men tack så själva mycket då'rå! Så ska man stanna kvar inuti det här för-helvetes-djävla-trånga skithuvudet ända tills man dör också! JAG ORKAR INTE. Kan inte någon salig samaritdjävel bara skjuta huvudet av mig??? Är det för fakking för mycket begärt?!

Morr ...

Idag fick jag se pappa
Jag har levt i 58 år och aldrig tidigare sett en död människa
Han var så fin , som han sov

Jag önskar bara att kirurgtejpen runt halsen inte funnits där ..
Att han hade fått slippa vara så desperat så att han inte såg någon annan utväg
Att mamma sluppit hitta honom och att de hade lyssnat på honom på akutpsyk ett dygn tidigare
Jag saknar dig <3

Jag skriver detta inlägg till alla er därute som älskar någon av hela sitt hjärta men blir inte sedda eller mottagna. Som känner sig avvisade gång på gång. Att en människa inte kan se din kärlek säger mer om hen än vad det säger om dig!

Ge din kärlek till någon som behöver den. Någon som uppskattar den. Någon som vill ha den!
Även om det innebär att du måste gå runt med den kärleken och bära den som en tung börda ensam en tid.

i bland så måste man bara släppa taget om någon , hur svårt och hårt det än är
se djupt in i framtiden och låta det som ska komma få komma
gör man det så brukar det bli bra
tids nog

Ibland så vill en människa inte ha ens kärlek och då är man illa tvungen att acceptera det. Bara för att man älskar en person så betyder det inte att personen älskar en tillbaka, och det är egoistiskt att straffa en människa för att han/hon inte känner likadant tillbaka genom att få honom eller henne att känna skuldkänslor för att man är superkär i dom.

Livet går vidare och man blir tvungen att vända blad och ju fortare man vänder blad desto snabbare kan man läka.

exakt ! vidrigt med förhållanden där någon i det känner sej mindre älskad , värre psykisk tortyr finns inte .

acceptera aldrig detta och gå vidare så fort man kan , är mitt tips