Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

kan bara beklaga detta , sjukvården är kass tyvärr tragiskt !

Varför då? Du sa ju att du gillade att prata med henne.

Ja men hon berättar allt för min pappa. Och min pappa är hysterisk. Vill inte ha ngt med dem och göra. Det är inget som jag bryr mig om. Men jag mår så dåligt att mitt liv är förstört och det är min pappas fel. Jag ångrar så att jag inte sa upp kontakten tidigare. Då hade jag varit frisk nu 😢

Läste fel.

Sluta tramsa här, vi försöker hjälpa varandra med psykiska problem. Fadern dog naturligtvis av ålder, långt över svenska genomsnittsåldern. Det är nödvändigt att äldre kungar byts ut ibland. Och att yngre soldater skrubbas rena, kammar sitt hår, klipper sitt skägg och sina naglar och bidrar med sitt för att finna en hemlig skatt. Fadern återvänder till sitt skräddarbord i nästa liv, och sonen ska fortsätta sitt värv som snickarlärling i detta.

Mitt liv är fan också förstört i såfall. Jag har misslyckats med allt. Jag har ingenting. Jag har stora skulder bara. Det är allt jag har. Jag kan inte utbilda mig längre då jag inte får låna pengar till det. Jag kan bara ta vad jag nu får för arbete och det är helt ok. Jag bryr mig inte. Jag vill bara ha människor att dela mitt liv med. Sen skiter jag i resten. Det är det viktigaste för mig och där är det inte kört.
Hur vill du ha ditt liv?

hur länge har ni som är singlar , varit just singel ? nyfiken på vad som är vanligt bland medlemmar här ,
och hur det har påverkat er att lyckas hitta någon , att dela livet med ?

3år om man inte räknar med tjejen jag brukade mysa med och kyssa och ha mig med. Haha. Det var trevligt. Själv?

30 år.

Mitt livs stolar var först klädda med ett fint rosa linnetyg, som visserligen inte var exklusivt eller antikt, men hade en fin färgton. Sen gick allt utför och blev olustigt. Kanelglass har varit min ersättning för relationer i livet, vilket förvisso gör mig vulgär, men samtidigt kreativ och med mänsklighetens bästa relation till planeten Uranus.

Livebejakande intriger har alltid roat mig, alltmer sen jag uppnådde en syntes mellan sinnlighet och förnuft. Men jag söker fortfarande min purpurröda korall, den som en gång välgörande berörde mina fingrar.

nu menar jag fast förhållande , typ att man bor tillsammans , delar livet och allt vad det innebär
jo strax över 3år här ochså , längsta tiden jag varit singel i hela mitt liv , skönt men ändå en plåga

livet blir så mycket mer värt att ha någon att längta efter i vardagen

kunnat hoppa på några försök , men jag som avstyrt , då det inte kändes rätt och att kärlek inte växte som jag är van vid , inte rätt mot tjejen att luras och spela spel i detta nej jag har varit helt ärlig .


har även blivit mer försiktig av att levt som singel ett tag , känner efter mer , att allt är äkta och ärligt

men vist saknar man någon allt för ofta , kan deppa när jag är helt ensam och tankarna sliter på hjärnan

Men jag förstår dig. Du mår dåligt. Du orkar inte tänka på hur du vill ha ditt liv just nu. Men sen när du börjar må bättre igen så kommer det tillbaka.
Jag förstår att du har mått dåligt väldigt länge och att det känns som att du alltid kommer må såhär. Men det tror jag inte.

Vi är inte på samma spår.