Citat:
Ursprungligen postat av
Djurmo
Tyvärr finns det folk som tolkar det som övergrepp om man som lärare föser ut ett barn ur en sal. Det här måste skolverket ta ställning till, får man fösa ut eller inte? Om inte så bör lärarkåren omgående föra över ansvaret på föräldrarna. Så fort man har ett barn i salen som inte låter bli att störa undervisningen få man istället stjälpa över ansvaret för detta på föräldrarna och be dem hämta sin unge omgående. Hänvisa till att ungen inte mår tillräckligt bra för att tillgodogöra sig undervisningen och därmed behöver vårdas i hemmet. Kommer inte föräldrarna får socialen s över om föräldrarna har fullgod förmåga att ta hand om sitt barn eller om en stödfamilj är aktuell.
Det vi behöver ha är ett eller flera prejukat från HD eller HFD om vilka befogenheter och utsträckning av befogenheter som lärarna har. Vi har ett flertal lagar som just nu går in i varandra och till och med krockar med varandra.
Vi har några prejukat som handlar om lärarnas våldföring på elever, en del av dem faller utanför rådande gällande lag.
I faller NJA 1988s586 resonerar HD på följande sätt:
Citat:
Det får förutsättas att en lärare vid utövning av sin tillsynsplikt inte kan vara avskuren från varje möjlighet till kroppsligt ingrepp mot en elev även då det inte är fråga om en nödvärns- eller nödsituation. Var gränsen för det tillåtna i så fall skall dras är osäkert och måste ytterst bli föremål för en bedömning med hänsyn till samtliga närmare omständigheter i det enskilda fallet. Det synes emellertid inte uteslutet att vissa lindrigare förfaringssätt, som i och för sig kan betecknas som "våld" enligt bestämmelsen om olaga tvång i 4 kap 4 § BrB eller "handgripligen antastar" enligt bestämmelsen om ofredande i 7 § samma kapitel, därvid ibland kan finnas ha varit befogade. Att sätta gränsen så högt att även förfaranden vilka faller under straffbestämmelsen för misshandel anses försvarliga bör dock med hänsyn till vad nyss sagts om lagstiftarens inställning till förekomsten av aga vara helt uteslutet.
Detta prejukat är dock utanför rådande gällande lag då de lagar som HD tar upp i sitt resonemang är upphävda.
I fallet B1354-7 (NJA 2009 s. 776) får vi en annan tolkning och HD argumenterar såhär:
Citat:
Som bestraffning eller disciplinering ärkroppsliga ingrepp mot elever aldrig tillåtna (jfr 6 kap. 1 § föräldrabalken).Eftersom uttryckligt lagstöd saknas får utrymmet för att tillgripa kroppsligaingrepp inom skolverksamhet som grundas på utövande av tillsynspliktenanses vara klart begränsat.
Resonemanget utgår från envars skydd mot kroppsliga ingrepp i Kungörelsen och eftersom attt fallets huvudman var en kommuns så gäller Kungörelsen.
I fallet NJA2016s596 får vi ett tydligare klargörande om vad som gäller:
I detta fall är det givetvis så att en örfil är att betrakta som ringa misshandel, men resonemanget har andra värden i sig.
Citat:
I det aktuella fallet var situationen sådan att visst kroppsligt ingrepp var befogat. Eftersom S.P. inte lydde hade läraren t.ex. fått ta ett stadigt tag i hans arm för att leda ut honom ur klassrummet i syfte att tillrättavisa honom i avskildhet. En örfil är emellertid till sin natur en bestraffande åtgärd och därmed aldrig tillåten. Det gäller även om ingreppet i det enskilda fallet syftar till att komma till rätta med ett oacceptabelt beteende av en elev och även om eleven provocerar läraren. Att läraren i detta fall blev spottad på gör sålunda inte handlingen tillåten.
HD skriver här att det är helt okej för läraren att ta tag i elevens arm och leda ut denne för en tillrättavisning utanför klassrummet. Så här har vi en typ av gräns för var våldet går när det inte handlar om att förhindra brott.
Märk även här att HD helt utesluter nödvärn, även om ungen har spottat, och då ofredat, läraren.
Dock är justitieråden oeniga och i en skiljepunkt skriver de:
Citat:
Örfilen var en direkt reaktion på att S.P. blåste saliv på läraren i en situation där det redan dessförinnan fanns skäl att ingripa mot honom. Den syftade inte till att kränka S.P:s värdighet. I stället var det fråga om en oöverlagd handling, som föranleddes av vad som framstod som en grov provokation. Detta får också ett barn i S.P:s låga ålder anses kunna förstå, även om det möjligen inte var meningen att läraren skulle få saliv på sig.
Propen för den nya skollagen skriver följande:
Citat:
Det är inte möjligt att ange alla åtgärder som kan vidtas med stöd av denna paragraf, men det kan t.ex. handla om tillrättavisningar eller omflyttningar i klassrummet för att sära på elever. Även utvisning ur klassrummet eller kvarsittning, som regleras i särskilda bestämmelser i detta kapitel, är i och för sig också åtgärder som kan vidtas inom ramen för den allmänna befogenheten. De har dock för tydlighetens skull reglerats i egna paragrafer. Bestämmelsen är därtill avsedd att reglera situationer som när en rektor eller en lärare behöver sära på två elever som bråkar eller förhindra elevers pågående skadegörelse. Det har i rättspraxis utvecklats principer om skolpersonalens rätt att enligt allmänna principer ingripa fysiskt inom ramen för sin tillsynsplikt (se NJA 1988 s. 586 och Högsta domstolens [HD) dom den 19 november 2009 i mål nr B 1354-07). Av dessa domar följer att utrymmet för att tillgripa kroppsliga ingrepp är klart begränsat. Var gränsen för det tillåtna ska dras måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Genom denna paragraf kommer dessa principer till uttryck i lag.
Frågan är då om Skollag 5kap är så tydlig som förarbetet vill att den ska vara. För förarbetet krånglar till det mer genom att blanda in andra lagrum:
Citat:
När det gäller underåriga elever måste också utgångspunkten vara att åtgärden vidtas med hänsyn till barnets bästa i enlighet med bestämmelsen i 1 kap. Åtgärden får inte heller utgöra kroppslig bestraffning. Av bestämmelsen framgår att åtgärden ska vara rimlig med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter, med vilket bl.a. avses elevens ålder och beteende. Rektorn eller läraren måste vara särskilt återhållsam med att besluta om åtgärder enligt denna eller följande paragrafer när det gäller elever i förskoleklassen eller i grundskolans lägre årskurser.
Plötsligt måste beslut om ingripande tas genom övervägning om vad som är "barnets bästa" och får inte utgöra kroppslig bestraffning eller ingrepp.
Så fort överväganden skall tas genom Skollagens 1kap och "barnets bästa" kan vi sitta i timtal och diskutera vad som egentligen är det bästa för barnet.
Vi kommer inte längre än såhär. Vi måste få till en förvaltningsrättslig ändring då lärarnas befogenheter och lärarnas tillsynsplikt ibland krockar med sig själva och även med andra lagar. Våra grundlagar gäller t.ex. inte enskilda huvudmän (friskolor), vilket betyder att skyddet mot kroppsliga ingrepp inte gäller för friskolor. HD eller HFD måste göra en samlad bedömning om hur lärarna skall hantera ordningssituationer, sedan måste lagrådet få till en ändring av förvaltningsjuridiken så att lärarna inte har 12 lagar att underkasta sig vid varje beslut som rör eleverna.
