Fråga en svensk som har konverterat till Islam [/Mod.]

Så, min fråga är: Vad gör du efter döden, när det visar sig att Jesus är herre ? Kommer du omvända dig till honom då, eller förneka honom ?

Ja det finns människor till allt.
En del finner gemenskapen i kyrkan, andra i fotbolllsklubben eller innebandyn. Du fann den tydligen i moskén. Gratulerar.

Att stå på egna ben är inget alternativ antar jag?

Är du en etnisk svensk? Eller har en ursprung från Mellanöstern eller Afrika?

Svensk men är norsk på mammas sida.

För det första kan du inte vara svensk om du konverterat till islam.
För det andra vad har det för betydelse att du har en bostadsrätt?
För det tredje. En högutbildad som förespråkar islam är inte intelligent.

Hej!
Mitt pass är svenskt, således är jag svensk. Att ha bostadsrätt är ett mått på integration och en ordnad ekonomi, något jag valde att poängtera då det sprids en nidbild av muslimer som personer utan varken bra boende eller jobb. För det sista: Då kan du nog borträkna några av världens genom tidernas ledande intellektuella,

Assalamu alaikum och god kväll på er.

Jag är en man i trettioårsåldern, född i en mellansvensk stad, inflyttad till huvudstaden sedan ett antal år tillbaka. Jag har en eftertraktad universitetsexamen i ryggen, en årslön på närmare en halv miljon och bor i ett attraktivt innerstadsområde med min fru sedan två år tillbaka. Jag har blå ögon, ljus hy och skandinavisk bakgrund. Och jag är muslim. Alhamdulilah!

Jag antar att ni har massa frågor, och jag tänkte därför kort redogöra för min väg till denna underbara religion. Jag har alltid varit ateist, och aldrig riktigt tänkt på döden. Detta förändrades sedan en nära anhörig till mig gick bort. Jag började tänka på livet efter detta, våra gärningar och vårt eftermäle. Samtal kring dessa ämnen fördes även med mina kollegor, och en kollega, praktiserande muslim, vid min arbetsplats kom alltid med tillfredställande svar på de frågor jag grubblade över: Vad är meningen med livet? Vad händer när vi död? Varför finns vi?

Till slut erbjöd kollegan mig att följa med till moskén, och alhamdulilah, det var mitt livs bästa beslut. För när jag gick in genom dörrarna kände jag att jag rent själsligt hittat hem.

Jag har alltid haft svårt för treenighetstanken, och monoteismen inom islam tilltalade mig redan från början. När jag deltog vid bönen var det som att imamen talade till mig, bara mig, och islams levnadsregler var som skapta utifrån mina värderingar. Men det som övertalade mig på riktigt var Koranen. Mashallah! När jag läste de första sidorna, även i den svenska översättningen förstod jag att det inte var en bok skriven av en människa, utan av Gud.

Jag antar att ni har flera frågor, så ställ på! Och må även ni hitta till islam och bli en del av vår ummah. Amin!

Heder är något kulturellt och fulltändigt oislamiskt.



Ja på frågan om omskärelse, och jag förbrukar mängder av handkräm.

Jag ser mig som en förrädare och som en sämre person än innan. Och ja, jag dricker fortfarande alkohol och röker på ibland som mina bruschor och kosiner. Nu har jag fått diagnosen förvirrad person enligt psykvården men medicinerna fungerar! Gris har jag knappt aldrig ätit men jag gillar varmkorv och röker vattenpipa efteråt!

Assalamu alaikum och god kväll på er.

Jag är en man i trettioårsåldern, född i en mellansvensk stad, inflyttad till huvudstaden sedan ett antal år tillbaka. Jag har en eftertraktad universitetsexamen i ryggen, en årslön på närmare en halv miljon och bor i ett attraktivt innerstadsområde med min fru sedan två år tillbaka. Jag har blå ögon, ljus hy och skandinavisk bakgrund. Och jag är muslim. Alhamdulilah!

Jag antar att ni har massa frågor, och jag tänkte därför kort redogöra för min väg till denna underbara religion. Jag har alltid varit ateist, och aldrig riktigt tänkt på döden. Detta förändrades sedan en nära anhörig till mig gick bort. Jag började tänka på livet efter detta, våra gärningar och vårt eftermäle. Samtal kring dessa ämnen fördes även med mina kollegor, och en kollega, praktiserande muslim, vid min arbetsplats kom alltid med tillfredställande svar på de frågor jag grubblade över: Vad är meningen med livet? Vad händer när vi död? Varför finns vi?

Till slut erbjöd kollegan mig att följa med till moskén, och alhamdulilah, det var mitt livs bästa beslut. För när jag gick in genom dörrarna kände jag att jag rent själsligt hittat hem.

Jag har alltid haft svårt för treenighetstanken, och monoteismen inom islam tilltalade mig redan från början. När jag deltog vid bönen var det som att imamen talade till mig, bara mig, och islams levnadsregler var som skapta utifrån mina värderingar. Men det som övertalade mig på riktigt var Koranen. Mashallah! När jag läste de första sidorna, även i den svenska översättningen förstod jag att det inte var en bok skriven av en människa, utan av Gud.

Jag antar att ni har flera frågor, så ställ på! Och må även ni hitta till islam och bli en del av vår ummah. Amin!