Fråga en svensk som har konverterat till Islam [/Mod.]

Assalamu alaikum och god kväll på er.

Jag är en man i trettioårsåldern, född i en mellansvensk stad, inflyttad till huvudstaden sedan ett antal år tillbaka. Jag har en eftertraktad universitetsexamen i ryggen, en årslön på närmare en halv miljon och bor i ett attraktivt innerstadsområde med min fru sedan två år tillbaka. Jag har blå ögon, ljus hy och skandinavisk bakgrund. Och jag är muslim. Alhamdulilah!

Jag antar att ni har massa frågor, och jag tänkte därför kort redogöra för min väg till denna underbara religion. Jag har alltid varit ateist, och aldrig riktigt tänkt på döden. Detta förändrades sedan en nära anhörig till mig gick bort. Jag började tänka på livet efter detta, våra gärningar och vårt eftermäle. Samtal kring dessa ämnen fördes även med mina kollegor, och en kollega, praktiserande muslim, vid min arbetsplats kom alltid med tillfredställande svar på de frågor jag grubblade över: Vad är meningen med livet? Vad händer när vi död? Varför finns vi?

Till slut erbjöd kollegan mig att följa med till moskén, och alhamdulilah, det var mitt livs bästa beslut. För när jag gick in genom dörrarna kände jag att jag rent själsligt hittat hem.

Jag har alltid haft svårt för treenighetstanken, och monoteismen inom islam tilltalade mig redan från början. När jag deltog vid bönen var det som att imamen talade till mig, bara mig, och islams levnadsregler var som skapta utifrån mina värderingar. Men det som övertalade mig på riktigt var Koranen. Mashallah! När jag läste de första sidorna, även i den svenska översättningen förstod jag att det inte var en bok skriven av en människa, utan av Gud.

Jag antar att ni har flera frågor, så ställ på! Och må även ni hitta till islam och bli en del av vår ummah. Amin!

För det första kan du inte vara svensk om du konverterat till islam.
För det andra vad har det för betydelse att du har en bostadsrätt?
För det tredje. En högutbildad som förespråkar islam är inte intelligent.

Assalamu alaikum och god kväll på er.

Jag är en man i trettioårsåldern, född i en mellansvensk stad, inflyttad till huvudstaden sedan ett antal år tillbaka. Jag har en eftertraktad universitetsexamen i ryggen, en årslön på närmare en halv miljon och bor i ett attraktivt innerstadsområde med min fru sedan två år tillbaka. Jag har blå ögon, ljus hy och skandinavisk bakgrund. Och jag är muslim. Alhamdulilah!

Jag antar att ni har massa frågor, och jag tänkte därför kort redogöra för min väg till denna underbara religion. Jag har alltid varit ateist, och aldrig riktigt tänkt på döden. Detta förändrades sedan en nära anhörig till mig gick bort. Jag började tänka på livet efter detta, våra gärningar och vårt eftermäle. Samtal kring dessa ämnen fördes även med mina kollegor, och en kollega, praktiserande muslim, vid min arbetsplats kom alltid med tillfredställande svar på de frågor jag grubblade över: Vad är meningen med livet? Vad händer när vi död? Varför finns vi?

Till slut erbjöd kollegan mig att följa med till moskén, och alhamdulilah, det var mitt livs bästa beslut. För när jag gick in genom dörrarna kände jag att jag rent själsligt hittat hem.

Jag har alltid haft svårt för treenighetstanken, och monoteismen inom islam tilltalade mig redan från början. När jag deltog vid bönen var det som att imamen talade till mig, bara mig, och islams levnadsregler var som skapta utifrån mina värderingar. Men det som övertalade mig på riktigt var Koranen. Mashallah! När jag läste de första sidorna, även i den svenska översättningen förstod jag att det inte var en bok skriven av en människa, utan av Gud.

Jag antar att ni har flera frågor, så ställ på! Och må även ni hitta till islam och bli en del av vår ummah. Amin!

Mashallah broder mycket bra val och starkt av dig att försöka yttra dig här
Men jag svär ingen idé dessa inavlade bönder fattar ingenting utom vad dem resan bestämt sig för när dem läst fria tider dem går inte att resonera eller diskutera med vinkan bara glädjas åt att dem alla vill leva tragiska liv med folköl och smygfeta vita wt-horor sen dö

Kanske dem får inga barn inshallah

Assalamu alaikum och god kväll på er.

Jag är en man i trettioårsåldern, född i en mellansvensk stad, inflyttad till huvudstaden sedan ett antal år tillbaka. Jag har en eftertraktad universitetsexamen i ryggen, en årslön på närmare en halv miljon och bor i ett attraktivt innerstadsområde med min fru sedan två år tillbaka. Jag har blå ögon, ljus hy och skandinavisk bakgrund. Och jag är muslim. Alhamdulilah!

Jag antar att ni har massa frågor, och jag tänkte därför kort redogöra för min väg till denna underbara religion. Jag har alltid varit ateist, och aldrig riktigt tänkt på döden. Detta förändrades sedan en nära anhörig till mig gick bort. Jag började tänka på livet efter detta, våra gärningar och vårt eftermäle. Samtal kring dessa ämnen fördes även med mina kollegor, och en kollega, praktiserande muslim, vid min arbetsplats kom alltid med tillfredställande svar på de frågor jag grubblade över: Vad är meningen med livet? Vad händer när vi död? Varför finns vi?

Till slut erbjöd kollegan mig att följa med till moskén, och alhamdulilah, det var mitt livs bästa beslut. För när jag gick in genom dörrarna kände jag att jag rent själsligt hittat hem.

Jag har alltid haft svårt för treenighetstanken, och monoteismen inom islam tilltalade mig redan från början. När jag deltog vid bönen var det som att imamen talade till mig, bara mig, och islams levnadsregler var som skapta utifrån mina värderingar. Men det som övertalade mig på riktigt var Koranen. Mashallah! När jag läste de första sidorna, även i den svenska översättningen förstod jag att det inte var en bok skriven av en människa, utan av Gud.

Jag antar att ni har flera frågor, så ställ på! Och må även ni hitta till islam och bli en del av vår ummah. Amin!

Mashallah broder mycket bra val och starkt av dig att försöka yttra dig här
Men jag svär ingen idé dessa inavlade bönder fattar ingenting utom vad dem resan bestämt sig för när dem läst fria tider dem går inte att resonera eller diskutera med vinkan bara glädjas åt att dem alla vill leva tragiska liv med folköl och smygfeta vita wt-horor sen dö

Kanske dem får inga barn inshallah

Assalamu alaikum och god kväll på er.

Jag är en man i trettioårsåldern, född i en mellansvensk stad, inflyttad till huvudstaden sedan ett antal år tillbaka. Jag har en eftertraktad universitetsexamen i ryggen, en årslön på närmare en halv miljon och bor i ett attraktivt innerstadsområde med min fru sedan två år tillbaka. Jag har blå ögon, ljus hy och skandinavisk bakgrund. Och jag är muslim. Alhamdulilah!

Jag antar att ni har massa frågor, och jag tänkte därför kort redogöra för min väg till denna underbara religion. Jag har alltid varit ateist, och aldrig riktigt tänkt på döden. Detta förändrades sedan en nära anhörig till mig gick bort. Jag började tänka på livet efter detta, våra gärningar och vårt eftermäle. Samtal kring dessa ämnen fördes även med mina kollegor, och en kollega, praktiserande muslim, vid min arbetsplats kom alltid med tillfredställande svar på de frågor jag grubblade över: Vad är meningen med livet? Vad händer när vi död? Varför finns vi?

Till slut erbjöd kollegan mig att följa med till moskén, och alhamdulilah, det var mitt livs bästa beslut. För när jag gick in genom dörrarna kände jag att jag rent själsligt hittat hem.

Jag har alltid haft svårt för treenighetstanken, och monoteismen inom islam tilltalade mig redan från början. När jag deltog vid bönen var det som att imamen talade till mig, bara mig, och islams levnadsregler var som skapta utifrån mina värderingar. Men det som övertalade mig på riktigt var Koranen. Mashallah! När jag läste de första sidorna, även i den svenska översättningen förstod jag att det inte var en bok skriven av en människa, utan av Gud.

Jag antar att ni har flera frågor, så ställ på! Och må även ni hitta till islam och bli en del av vår ummah. Amin!

För det första kan du inte vara svensk om du konverterat till islam.
För det andra vad har det för betydelse att du har en bostadsrätt?
För det tredje. En högutbildad som förespråkar islam är inte intelligent.

95% utav Sveriges befolkning vill inte ha er bedrövliga religion, den för ingenting gott med sig förutom hjärntvättade och lata individer.

De sekulära svenska åsnorna kommer inte finnas om 100 år för de är för dumma i huvudet för att finnas till. Men för all del jobba och betala skatt tills dess ni avskaffar er själva.